Jesu dop och vårt dop

Jesu dop i Jordan av Johannes döparen. Änglarna står redo att torka. Anden kommer ner från höjden.

Söndagen som varit, den första efter trettondag jul, har ”Jesu dop” som tema. Nu är Jesus vuxen och döps i Jordan av Johannes. Jag har som du ser försökt återskapa detta klassiska ikonmotiv, som jag älskar högt, med hjälp av barnens leksakslåda. Anden kommer ner som en duva över Jesus och en röst talar från himlen och säger ”Du är min älskade Son, du är min utvalde”.

Jesu dop i klassisk ikonkonst.

En predikan kan se ut på olika sätt. Det här kanske inte är något stilistiskt mästerverk men jag är ändå glad för jag tycker jag fått med några viktiga saker. Denna höll jag igår i Nittorp och i Ölsremma missionskyrka. Två väldigt olika gudstjänster men fina på varsina sätt. Hoppas nu att orden kan vara till glädje för dig som läser!

Jesu dop och vårt dop

Jesus blir döpt i Jordan av Johannes döparen. Markusevangeliet som vi hört från nu har den allra kortaste skildringen av det, det är verkligen bara några få ord. Vi får nog anta att det här var välkända berättelser i den första kyrkan och att Markus inte tyckte han behövde ge fler detaljer. Sedan prövas Jesus i öknen och sedan börjar hans offentliga tjänst. I andra evangelier protesterar Johannes mot att döpa Jesus för han tycker att det borde vara tvärtom, han borde döpas av Jesus istället. Hans dop var ju ett sätt att omvända sig, erkänna att man var en del i ett Guds folk som inte hade klarat av att vara vad det borde vara och därför ville man på allvar börja om nu. I Jordan. Det var ju där som Israeliterna hade vandrat in i landet när de kom från fångenskapen i Egypten. Sånt hade de koll på förstås, alla som sökte sig till Johannes. Nu börjar vi om och försöker på allvar att vara Guds folk.

Jesus är ju annorlunda för att han inte alls behöver omvända sig, han är ett med den himmelske Fadern, men han gör det ändå. Kanske för att visa oss en ödmjuk väg och gå in under våra förutsättningar. Det finns mycket i evangelierna som visar på att Jesus själv är det sanna Israel, efter dopet förs han ut i öknen i 40 dagar, precis som Israeliterna vandrade i öknen i 40 år efter att ha ”döpts” i röda havet och blivit Guds folk.

Johannes säger förresten något väldigt vackert i johannesevangeliet när hans lärjungar börjar följa Jesus istället. Han säger att ”det är som det ska, jag ska bli mindre, och han ska bli större”. Det får vi ha att fundera över så ofta vi kan för det finns mycket vishet där. Det låter tvärtemot hur vi ser på saker överlag. Men det är ett gott sätt att leva. Inte sträva efter att bli stor själv utan för att Gud ska få ta plats i mitt liv och i andras. Det säger sig självt att jag själv verkligen kommit långt på den vägen. Inte. Här har vi det inte lätt någon av oss men det är sant ändå.

Det hör förstås ihop med våra dop också allt detta, fast det är ett annat slags dop johannesdopet.  Det kristna dopet handlar framförallt om att våra liv förenas med Kristus, att vi doppas i vattnet och kommer upp igen precis som Jesus dog, begravdes och uppstod den tredje dagen. Likt men ändå olikt, framförallt för att det för oss har med Jesus egen person att göra. Den kristna tron säger oss att vi inte kan förändras på djupet utom genom att ta till oss försoningen genom Jesu blod och med hjälp av den heliga Andens kraft.

Med det sagt så tycker jag det finns mycket vackert att säga om våra dop utifrån det som står i vår gammaltestamentliga text. Den handlar ju om Guds folk men det kan vara fint att ta till sig det som en sanning om oss, eller om dig och mig personligen. Skapad av Gud. Friköpt genom Jesu kärlekshandling, kallad vid namn –namnet har att göra med vem man är i bibeln, Gud är den som ger oss vårt namn, vår identitet. Och så något om att gå genom vatten. Det gjorde Israels folk först genom röda havet, sedan genom Jordan in i det land där de skulle leva. I vårt dop öppnas en väg för oss i dopvattnet med ett löfte om att vårt hem är hos Gud, att han är vår Gud och vi är hans folk.

När Jesus blir döpt öppnar sig himlen och den heliga Anden kommer ner som en duva och en röst talar och säger att ”detta är min älskade son, min utvalde”. Det är en samling bibelord som Gud talar från himlen. Bland annat från psalm 2 i psaltaren där de orden finns i en slags tronbestigning för kungen som ska tjäna Gud.

Det här är också väldigt intressant för sedan är det inte många som förstår vem Jesus är i markusevangeliet. Man kallar det för ”messiashemligheten”. Det är som en stor gåta för människorna vem Jesus verkligen är. De som förstår det är kanske en och annan demon som Jesus driver ut som säger att ”vi vet nog vem du är, Guds son!” men då förbjuder Jesus dem att säga något. Och han försöker också stoppa människor som vill berätta om honom vitt och brett för andra. Det här är väldigt märkligt och har nog förbryllat många bibelläsare. Det är så konstigt att han inte bara säger vem han är?

Men sen kommer det annat. Nu ska ju Jesus börja sin verksamhet. Senare ska han avsluta den på sitt kors. Där fullbordar han sitt verk för världen. Och när han gör det står det såhär i markusevangeliet kapitel 15:

37Med ett högt rop slutade Jesus att andas. 38Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. 39När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: ”Den mannen måste ha varit Guds son.

Det är lätt att missa det men här är det faktiskt väldigt likt. Nu är det förhänget i templet som öppnas och inte himlen men orden är snarlika, och det är inte en röst från himlen men den romerske soldaten säger nästan detsamma. ”den mannen måste ha varit Guds son”.

Jag tror att det var så väldigt hemligt vem Jesus var för att det är så lätt för oss att missförstå. Vi har så många ideer om Gud och egentligen är det först nu, efter korsfästelsen som vi verkligen kan förstå Jesus. Vem han är och vad han gör för oss. Att han kommer för att ge sitt liv för att försona allt med sig. Se, sådan är Gud! Han kunde väl sagt att det var han innan men ingen kunde på riktigt ha förstått vad det innebar. Detta är Gud som gör sig mindre för att lyfta upp oss. Orden som sades vid vattnet i Jordan har fått mening och innehåll nu när vi hört hela berättelsen.

Och för oss och våra dop säger det oss det viktigaste av allt. Vem det är vi tillhör genom dopet. Vi får del i Jesu död och uppståndelse, hans seger över synd och ondska. Vad vi än möter så är han vår Herre och vi får vara hans.