Även idag på påskafton vill jag dela en slags dikt med dig. Påskaftonen är en dag då det inte händer något i påskfirandet. Jesus ligger i graven och väntar på att uppstå på den tredje dagen. Men detta är ändå dagen då vi ska minnas det som står i trosbekännelsen ”nedstigen till dödsriket”. Våra trossyskon runt jorden firar hur Jesus steg ner där för att befria dess fångar.
Jag har dött som du
-Guds son? Vad gör du i dödsriket?
-Jag har dött som du.
-Min död var en svår död. Den sista tiden var bara smärta.
-Jag har dött som du.
-Och inte blev det lättare för rädslan och ångesten som gjorde det outhärdligt även de stunder då smärtan gav med sig.
-Jag har dött som du.
-Det smärtar mig också att jag aldrig fick upprättelse för det jag lidit oförtjänt för. Det är så mycket som jag fått lämna ouppklarat.
-Jag har dött som du.
-Jag stod så ensam. Ingen förstod vad jag gick igenom. Och himlen verkade tom och tyst.
-Jag har dött som du.
-Jag skäms att säga det till dig, men jag var inte tapper. Jag uthärdade inte utan förtvivlade och ropade ut min ensamhet.
-Jag har dött som du.
-Guds son. Det är gott att du är här. Nu känns det som att jag är hemma igen i min Faders hus. Stanna här och var med oss.
-Jag är alltid med dig. Jag har kommit för att söka upp det förlorade. Jag har kommit för att ta dig hem.
-Är det inte slut? Finns det något efter denna plats?
-Denna plats är verkligen slutet. Världens slut.
-Tack ändå att du kommit hit.
-Gud gör allting nytt. Ta min hand min vän. Den första dagen gryr redan.
Lämna ett svar