Jag har skrivit om i stort sett alla delar av Mattias Lönnebos författarskap här på bloggen (sök i sökfältet så hittar du allt) men en del har fattats. Nu har jag fyllt en lucka och även läst ”Innan lyktorna slocknar” som är hans näst senaste bok.
Boken är en fortsättning på ”Genom skuggornas dal” och utgår precis som den från frälsarkransens pärlor, välkända i kyrkliga sammanhang sedan ett bra tag tillbaka och dessutom uppfunna av Mattias far Martin Lönnebo.
Jag måste nog säga att det var ganska lång startsträcka i början av boken. Kanske hade det varit annorlunda om jag mer varit i rätt åldersgrupp för det kanske blev segt eftersom jag tyckte jag kunde förutse en hel del av det som hände i början. Sedan tog det mer fart och som vanligt kan man fundera på en hel del djupa frågor utifrån boken. Den här gången utgår boken framförallt från den lilla gröna skapelsepärlan och tankarna går till hållbarheten (eller bristen på den) i våra ekosystem och de tysta små varelser som håller igång allt.
Slutet kanske är lite väl abrupt och går undan lite väl bra och det finns väl en och annan skavank som gör att jag inte håller boken lika högt som ”drömfångarna” som jag läste senast men den är ändå läsvärd och med lite finurlighet kan man säkert hitta många bra ingångar till att tala om vårt ansvar för skapelsen och om att vi inte får förfalla i cynism om vi ska kunna sköta den.
Lämna ett svar