Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Den opolitiske Jesus

Jesus. Alldeles för lik en vanlig kung på den här bilden om du frågar mig.

Jesus. Alldeles för lik en vanlig kung på den här bilden om du frågar mig.

 

Ok, här kommer det närmaste kyrkopolitik man kan komma på den här bloggen.

Det är ofta högljudd debatt kring svenska kyrkan och på vilket sätt den ska vara politisk. En del tycker att kyrkan är vänstervriden, andra att den i de flesta tider varit högervriden. Det ligger mycket i båda delar. Åter andra käbblar om om och när och hur kyrkan gör rätt i att ta ställning i politiska frågor. Många gånger ligger det nära till hands att man vill framhäva Jesus som om han hade tillhört ens eget parti. Jag har skrivit om detta för länge sedan under ”saker alla vet om kristen tro del VII: Kristna är höger/kristna är vänster”.

Nu till vad Jesus faktiskt gjorde.

Jesus stod i den långa judiska traditionen och med stöd i lagen och profeterna var det självklart för honom att värna samhällets utsatta grupper. Invandrare, änkor och faderlösa, barnen och så vidare. Detta var helt teologiskt motiverat; eftersom vi alla är skapade av Gud och hela tiden lever av hans gåvor så har vi alla ett okränkbart värde i oss själva.

Det Jesus inte gjorde var att försöka uppnå politisk makt. Det var förmodligen vad många hade förväntat sig av honom. Att han skulle göra sig till kung och styra landet. Så hade det alltid varit. Härskare följde på härskare och ockupationsmakt på ockupationsmakt. De tider när folket inte själva var ockuperade så visade det sig otrevligt nog att de lika gärna kunde vara slavdrivare själva och utnyttja de andra folkgrupperna i landet precis som de själva hade varit slavar. När de var fria från Babylon visade det sig att de själva blev Babylon. Problemet med människan ligger djupare än att just våra fiender är onda men själva är vi ok. Det var därför de fått lagen att hålla sig till, för att hålla människans dåliga sidor i schack.

när Jesus predikar och verkar så är det inte kejsaren som är hans fiende. Han driver ut demoner och botar sjuka. Han står emot djävulen i öknen. Han behandlar Pontius Pilatus som någon ganska obetydlig (”du skulle inte ha någon makt om den inte givits till dig”) för det han strider mot är hela ondskans välde. Och han besegrar det på ett väldigt motsägelsefullt och mystiskt sätt på korset.

Det här är svårt för oss moderna människor att förhålla oss till. Vi behöver hur som helst inte tänka på demoner med högafflar. Bättre att tänka att det är något slags destruktiva krafter som verkar i världen men som Jesus betvingat.

Det är ofta så (läs gärna Jesus med kejsarens titlar) att Jesus framställs i kontrast mot kejsaren i Rom men då står Rom för vad man på teologiskt språk kan kalla ”världen”. En synlig representant för de krafter i och bland oss som inte vill erkänna Gud utan själva vill ha Guds plats.

Jesus genomskådade allt vårt maktspel. Han vägrade vara med på de premisserna. Den som strävar efter makt är i ett farligt läge även om vi förstås alla menar att just vi ska använda makten för det goda. Det är bara med den heliga Andens hjälp vi verkligen kan använda makt för att tjäna. Och det blir svårare att höra Andens röst ju mer strävan efter makt fått grepp om oss. Jesus valde på många sätt att avstå från makt över andra.

Många rättfärdigar de politiska ideologiernas plats i svenska kyrkan med att till exempel säga att ”Jesus var politisk, han stod upp för de svaga” men som jag ser det blandar man bort korten då. Jesus värnade de svaga av helt religiösa skäl. I övrigt varnade han oss för att sträva efter makt över andra. Och den kristna tron borde ha lärt oss att förstå tillräckligt klart att ondskan aldrig bara finns hos våra politiska motståndare. Vår verkliga fiende är en annan och den har en allierad i var och en av oss.

Vad säger du om detta? Skriv en kommentar!

Kommentarer

17 svar till ”Den opolitiske Jesus”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Jag tycker det blixtrat till av humor när Jesus ombeds att svara fariséerna om man ska betala skatt till kejsaren och då frågar tillbaka vems bild man ser på myntet…

    1. Profilbild för Markku
      Markku

      Med sitt svar Jesus bejakade att världen har viss ordning och att makten har rätt att mm kräva skatt för att existera.
      Han var inte mot makten men mot maktmissbruk. Sentens : ”I världen men inte i ifrån världen ” är väl vad dom kristna försöker ha som levnads modell .

      1. Profilbild för Tomas Jarvid

        Verkligen stor humor, håller helt med. Briljant på så många sätt. Jag hade tänkt skriva något om myntet från början. I världen men inte av den är förstås också väldigt centralt.

  2. Profilbild för Rebellas andra

    Jesus försökte inte uppnå politisk makt. Säger det något om vad människor bör och inte bör göra?

    Frågar du han Hagman i Åbo ska kyrkan närmast vara motkultur.

    De tider när folket inte själva var ockuperade så visade det sig otrevligt nog att de lika gärna kunde vara slavdrivare själva och utnyttja de andra folkgrupperna i landet precis som de själva hade varit slavar. När de var fria från Babylon visade det sig att de själva blev Babylon.

    Vilka böcker och kapitel tänker du på här?

    Frågor, frågor (vilket betyder att det är intressant).

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jag har ju ännu inte läst Hagman alls så jag vet inte så mycket men han verkar ju klok. Utifrån det jag skrivit är det väl ofrånkomligt att kyrkan ska komma på kant med ”världen”. Detta med babylon som bild för ”världen” hämtar jag från ”the bible project” och deras poddserie om Herrens dag.

      1. Profilbild för Rebellas andra

        Du menar rent allmänt, att när kyrkan fått makt tappade den sitt – tja, salt. Men inte någon särskild episod i bibliska historien, typ.

        1. Profilbild för Tomas Jarvid

          I bibeln kan man ju peka till exempel på kung Salomo eller på Mackabeertiden (tror jag).

  3. Profilbild för Markku
    Markku

    Att själv bli Babylon syftar på babyloniska fångenskap. När Judarna återkom från Babylon byggde dom Jerusalems murar igen och rensade bort alla icke judar som barn och hustru och man som inte hade rena judisk härkomst från folket. En beklaglig parallell finns i dagen Israel i deras behandling av palestinier.
    Befrielseteologin önskar att rättfärdiga dom förtrycktas revolution i evangeliernas namn . Som tur är , det har inte blivit så. Historien berättar att revolutioner äter upp dom sina egna.
    Man kommer kanske närmaste till Jesu attityd till makten i parallell till Matt 26:53.Där säger Jesus till Petrus(?) : Ty alla som taga till svärd skola med svärd förgöras.Motsvarande sätt: Den som strävar efter makt skall med en starkare makt förgöras.
    Men detta motiverar inte att en hierarkiskt, till statsmakten förankrad, kyrka hjälper till att förtrycka sina egna sämst ställda. Eller tvärtom att Kyrkan skulle i barmhärtighetens namn sträva efter makt.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Amen Markku, det där var spot on om mycket jag försökt skriva.

    2. Profilbild för Stig Walldin
      Stig Walldin

      Jaså, du Markku. Du har gått på de lögner som de s k ”palestinierna” sprider.

      Bortrensningen av icke-judar från Israel vid återkomsten var helt nödvändig. Annars hade aldrig Guds egendomsfolk kunnat frambringa Jesus, vår Frälsare. Genom Gamla Testamentet ser vi en strid mellan Gud och demonernas furste. Demonerna fanns dolda i de främmande folken. Även om vi reagerar, så var krigen rättfärdiga krig! Det gällde att bevara Israel.

      Nutidshistorien visar hur Jordan, som inte alls hade varit intresserad av Västbanken, startade krig i samband med staten Israels tillkommelse för att driva ut Israel i Medelhavet. Precis som Hamas, som på geografikartor i skolan, inte ens hade Israel med. Det gällde ju att få barnen att avsky Israel. 54 islamiska stater i FN har lyckats få denna världsallians att avfatta över 250 resolutioner mot Israel.

      Det finns enskilda övergrepp från Israels sida, som vi inte kan acceptera, liksom vad enskilda soldater gör sig skyldiga till vid övergångarna.

      Och Markku. Inom Israels gränser bor 2.000.000 araber som aldrig skulle kunna tänka sig flytta ifrån det land som gett och ger dem så mycket.
      I Knässed, Israels regering, finns två arabiska partier.

      Den antisemitiska världen, inklusive massmedia, kallar Israeliters boende på Västbanken, för ockupation. Man struntar t ex i Osloavtalet från 2005, där man delade upp Västbanken i tre delar: 20% åt palestinierna, 20% åt israeliterna, och 40% gemensamt boende.

      Detta var något om den komplicerade situationen i Mellanöstern.

      1. Profilbild för Markku
        Markku

        Stig , vi skall inte börja bråka om läget i Israel i det här sammanhang, vi gäster här. Vi har olika glasögon ,vilket innebär att vi knappast kan se saker och ting på samma sätt.

        1. Profilbild för Stig Walldin
          Stig Walldin

          Markku!
          Självklart vill jag inte bråka. Men jag måste besvara din antisemitiska hållning du visar, när du oförskyllt angriper Mellanösterns enda demokrati.

          1. Profilbild för Markku
            Markku

            Att vara kritisk mot israels politik mot palestinier är inte antisemitism.

  4. Profilbild för Stig Walldin
    Stig Walldin

    Att angreppen inte är antisemitism säger ”underbara” demokratier som Nordkorea, Iran och Saudiarabien. Och naturligtvis Margot Wallström.

    Men nu är det ju så att Gud nåde den som säger något som skulle ligga i Israeliternas favör. Det är inte politiskt korrekt.

  5. Profilbild för Lena P

    Jag tycker det är viktigt att skilja politisk från partipolitisk i det här sammanhanget. Jesus var politisk, annars hade knappast makthavarna blivit upprörda. Men bara för att Jesus var – i mitt tycke – politisk så kan och ska man inte använda honom i partipolitiska syften. För övrigt borde alla partier ut ur kyrkan. Partipolitik har inte där att göra.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      På ett sätt är ju allt politiskt men den ganska ofta sagda sanningen om politisk men inte partipolitisk brukar ändå höras från rätt partipolitiska personer i kyrkan?

  6. Profilbild för Tomas Jarvid

    Noterar med förtjusning att det ändå tog 5,5 år innan något diskussion på bloggen hettade till kring staten Israel. En del andra kyrkliga bloggar hade inte klarat en vecka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.