Det funkar inte att alla går och leker domare mot varandra. Det är ju därför vi har riktiga domare som ska sammanställa bevis, hellre fria än fälla och så vidare.
Och oss människor emellan fungerar det inte heller. Det blir inga goda relationer om vi fokuserar på att hitta fel och sätta dit varandra. Det blir inte så många medmänniskor kvar om alla ska vara domare.
Detta med att vi inte ska döma är ett återkommande budskap hos Jesus. Jag tror det beror just på att han vill påminna oss om det som verkligen ÄR vår uppgift mot varandra, att älska varandra och stötta varandra på bästa sätt. För att göra det får vi lägga ifrån oss domarklubba.
Gud framställs som en domare i våra texter idag men inte ens där är Gud någon särskilt ivrig domare som längtar efter att sätta dit någon och få brottslingar grundligt straffade. Som jag uppfattar det så är det oundvikligt att Gud måste vara den som garanterar rättvisan i världen, att offer ska få upprättelse. Men Gud vill oss inte illa, Gud vill bara att vi ska ta vara på oss själva och varandra och leva gott i den här världen han gett oss.
Och på det sättet, skriver Paulus, är det ibland nödvändigt för oss att säga ifrån när något inte är rätt. I hans exempel är det inom församlingsgemenskapen som man ska visa varandra till rätta. Något som man förstås gjort mer eller mindre kärleksfullt genom kyrkans historia men själva tillrättavisningen är nog omöjlig att komma ifrån?
Men Paulus varnar också. Han säger att man ska göra detta med stor ödmjukhet och se upp så att man inte blir frestad. Frestelsen består nog i just det att det är rätt skönt att sätta sig på höga hästar och uttala sig om andras liv, det finns någon tjusning i det som jag tror vi alla känner till. Med ett eko som går ända tillbaka till när Adam och Eva tyckte det lät fint när ormen sa att de kunde vara som Gud. ”Ni kan väl också döma, Gud gör ju det, det är inte fel att stå upp för det rätta”
Men Paulus vet att det är en farlig njutning det där att döma andra. Att förmana ska vara ett sätt att tjäna och att hjälpa varandra. Att bära varandras bördor.
I den här episteltexten finns förresten något som man skulle kunna rycka ur sitt sammanhang och göra till något slags ”jantelagens instiftelseord” ; Den som menar sig vara något, fast han ingenting är, bedrar sig själv. 4Var och en skall pröva sina handlingar och söka skäl till stolthet enbart hos sig själv och inte hos andra. 5Var och en måste bära sin egen börda.
Det är alltså INTE det att vi ska komma ihåg att vi är värdelösa och borde hålla tyst som är poängen, för så är det verkligen inte. Vi är skapade av mästarens hand och återlösta i lammets blod och ledda av den heliga Anden, vi har all anledning att vara frimodiga. Det handlar nog istället just om detta att själva dömandet så lätt tar grepp på oss och förvrider vår syn på oss själva. Undvik det så långt du bara kan för det är ett gift. Och Paulus fortsätter också om att man inte ska söka skäl till storhet hos andra, det är ju lättast av allt att tycka man är bra för att man kommit överens om det i något gäng som backar upp varandra oavsett hur vi faktiskt är själva.
Jesus talar om en blind som leder en blind. Nuförtiden är det många av livets frågor som avhandlas på internetforum så man kan se lite hur det går till. Ofta är det någon stackare som ber om råd och så är det hur många som helst som vill förklara hur det är och ger helt motstridiga svar. Det är lite chockerande hur lättvindigt en del kan ge råd om medicin och annat utan att egentligen ha någon koll. Så är det för oss alla i livet. Ingen av oss är expert på hur det ska levas. Vi får komma ihåg det när det kliar i oss att råda andra: jag är själv blind och famlar fram, vet jag bättre egentligen? SEN kan man ju i all ödmjukhet tala ändå men det är bättre att lyssna än att tala.
Egentligen samma sak med de här flisorna och bjälkarna i ögonen. Kom ihåg dina brister. Du får ändå försöka hjälpa din broder med hans bjälke men det ska ske med stor ödmjukhet och just för att hjälpa, inget annat.
Jesus säger åt oss att vara barmhärtiga så som Gud är mot oss. Och han talar lite i bildspråk som gripit tag i mig lite extra den här gången när jag läst texterna på nytt. Man kan tänka sig att vi har två mått:
(jag är inte säker på att det är så här det är menat med måtten, det handlar nog mer om hur generöst man mäter upp men i alla fall)
VI har ett gott mått. Och ett dåligt mått. När vi är ute i världen och möter familjemedlemmar och fiender och alla möjliga så ställs vi inför ett val. Vilket mått ska jag använda? En skopa ovett eller en nypa omtanke? Jag tänker att det i alla fall för mig är en ganska bra bild för två förhållningssätt. Man kan öva sig i att försöka använda det goda måttet. Kanske bestämma sig i förväg för att jag ska försöka göra det, om man riktigt lyckas så ger man inte ens tillbaks med samma mått när någon annan tar det dåliga måttet mot oss.
Det är smart att göra så för som Jesus säger skördar man vad man sår. Men jag tycker inte särskilt mycket om predikningar som ger goda råd och talar om moral och så egentligen. Det blir liksom för smärtsamt tydligt att jag är en blind som leder en blind som står här och talar. Det är lätt att tala men konsten är ju att leva efter detta.
Det jag egentligen vill komma till med de här måtten är att när vi använder det goda måttet, då är vi sannerligen vår himmelske faders döttrar och söner för Gud använder bara det goda måttet. Gud har bara det goda måttet. Då är vi tillbaka i början när jag talade om att Gud också är den som sätter stopp för oss ibland och dömer det onda men det är ju just för att Gud är god! Det är nästan omöjligt för oss att förstå oss på Gud eftersom Gud alltid gör väl med det han gör. Varifrån allt ont i världen kommer från vet jag inte men det är inte och aldrig Guds vilja att det ska ske. Vi måste alltid komma ihåg att Gud är godare än vi, inte tvärtom, det kan ju annars lätt smyga sig på sån misstro mot Gud ibland.
Jesus, den som talar i evangeliet, är själv mästaren på att alltid ta fram det goda måttet när andra ger honom av det onda. Så även mot oss var och en. Tålamod och barmhärtighet är hans sätt mot oss. Låt oss följa honom och lära av honom.
Lämna ett svar