För några år sedan kunde man läsa i tidningarna om fynd av unika målningar i Marka kyrka i samband med renovering. Jag blev väldigt nyfiken och nu har jag så äntligen varit där och sett dem med egna ögon.
Marka kyrka har en lite ovanlig form tänkte jag först. Fast kanske inte egentligen. Koret är nog rätt likt det i Götene till formen. Som du ser på bilden fick jag inte komma ända fram med kameran pga larm men jag har gjort så gott jag kunnat.
Målningarna är unika genom att de är så gamla. Det är fråga om det äldsta, romanska, lagret målningar som kom samtidigt med kyrkan på 1100-1200talet. Det fanns en fin skrift på plats med mycket information om detta. Den har jag tyvärr tappat så jag återberättar från minnet. Ändå väldigt glad över häftet för det var sannerligen inte självklart att se vad bilderna föreställer, de är ändå rätt påverkade av tidens tand.
Framme i koret på norra sidan (kvinnosidan som du kanske vet) ser vi en hel serie bilder med Maria i centrum. Längst till vänster kommer ängeln till henne och säger att hon ska föda frälsaren, i mitten möter hon sin släkting Elisabet som har Johannes döparen i magen och till höger ser man på något sätt krubba och Jesusbarn och åsna och Josef.
Under Maria ser man den här sviten. Det är en skara profeter med ena handen i luften i en profetisk gest eftersom de talar ord från Gud. Med den andra handen pekar de framåt mot väggen över altaret! Där hittar vi nämligen:
Ja givetvis hittar vi Jesus där. På en tron och i majestät med händerna i en välsignande gest. Omgiven av olika andra figurer. Intressant att man kan se att många figurer blivit ”beskurna” av valvbågarna. I kyrkans äldsta tid hade man nog öppna takstolar och högt i tak och stenvalven kom något hundratal år senare (vilket ju fortfarande är oerhört länge sedan för oss!). Profeterna pekar alltså fram emot Jesus som är fullbordan på allt de väntat på.
Utanför valvbågen på norrväggen i långhuset finns den här lite gåtfulla figuren. En svärdsbeväpnad man som bär en annan (skadad eller död?). Det sägs vara en stridsscen från gamla testamentet. Kanske David och Jonatan eller något sådant? Det är i alla fall en fin påminnelse om att hela kyrkan var bemålad från början med mängder av motiv som omgav gudstjänstfirarna och skapade ett mäktigt symboliskt rum att vara i.
Över valvet fram till koret ser vi den yttersta domen avbildad. Det är inte så lätt att se motiven men den här figuren bakom predikstolen är fascinerande. Det sägs vara ärkeängeln Mikael som väger de dödas själar för att se om ont eller gott väger över. Vi ser också en läskig fot och en klyka mot vågen, det är nämligen djävulen som försöker få de onda gärningarna att väga över.
Nu har jag faktiskt lyckats få fatt i ett citat om den här märkliga krukan bredvid Kristus framme i koret. Det här är oändligt fascinerande:
”Längst ut från Kristus högra sida, finns en framställning av ett helgon som sitter i en gryta. Helgonet i grytan föreställer Sankt Vitus, som under medeltiden räknades till de 14 nödhjälparna, en grupp med helgon som ansågs vara speciellt verksamma att anropa i svåra situationer. Vitus led martyrdöden år 303 på Sicilien och i hans grymma martyrium ingick bland annat att bli kokad i tjära och smält bly, en behandling som han dock överlevde genom sin starka kristna övertygelse. Sankt Vitus åberopades under medeltiden som skydd mot blixtnedslag och försovning och han var dessutom skyddspatron för dansare, skådespelare, sängvätare och epileptiker. Framställningar av Sankt Vitus är relativt ovanliga i svensk medeltida konst, varför målningen i Marka kyrka är speciellt intressant.”
Stunden i Marka kyrka gav en unik chans att tänka sig in i hur det var när kyrkan en gång i tiden stod ny. Jag har ju tillbringat en hel del tid i romanska kyrkor men nu fick jag på något sätt ännu en viktigt pusselbit till hur det var när våra föregångare samlades till gudstjänst för många hundra år sedan. Den här baldakinen är från 1600-talet och visar på att det är många olika tidsperioder som går i dagen intill varandra i kyrkan.
Sen är det alltid mycket annat som är roligt att titta på när man kommer till en kyrka. Marka kändes ganska annorlunda mot vad jag är van vid annars. Kyrkorummet är ganska litet och slutar abrupt med en orgel längst bak.
Och så dessa fascinerande lås och andra detaljer.
Den här bilden pryder en gammal altaruppsats som nu står längst bak i kyrkan. Jag är ju alltid glad när man lyfter fram det medeltida men den här treenighetssymbolen med det allseende ögat är också mycket vacker!
Så här mycket ljus hade man verkligen inte när kyrkan var ny en gång. Kanske några små gluggar som det kom in en aning dagsljus genom men stora fönster är alltid av senare datum. Men skönt att ha nu, det måste jag medge.
Kyrkan lär ha haft ett torn men klockstapel är det som gäller nu.
Slutligen så en exteriör till Marka kyrka. Väl värd ett besök!
Har du varit där? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar