Man kan ju tänka sig att den som läser saker allra mest bokstavstroget är den som också är mest bibeltrogen. Det är dock inte säkert att det är så. Möjligen skulle jag säga att den som är beredd att läsa saker bokstavligt också har bestämt sig i förväg för att inte ducka för kärva saker man hittar utan se bibeltexten som auktoritet i sitt liv. Det är förstås gott att läsa bibeln för att man vill ha vägledning och därför vara beredd att svälja även besk medicin. Men det är inte hela sanningen.
Min favorittes om bibelläsning är att:
Man är som mest trogen mot bibeln om man läser den så som den är tänkt att läsas.
Man är mer bibeltrogen ju mer man anstränger sig att läsa bibeln utifrån dess egna förutsättningar snarare än efter sina egna fördomar om den. Läs poesi som poesi. Om du är osäker på hur man läser poesi så öva på vanliga dikter. Läs berättelser som berättelser och brev som brev.
Det här är inget nytt men jag upplever det som nödvändigt att säga om och om igen. Och dessutom så känns det alltid så roligt och spännande att tänka den tanken. Det gör inte heller bibeln mindre utan snarare större än mig själv.
Vad säger du?
Lämna ett svar