Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Närmare Jesus, närmare varandra

Jag berör kyrkovalet något i min predikan och har funderat på om det var bra eller dåligt. Några ställningstaganden för något parti är det förstås inte tal om, bara en stilla påminnelse om att detta med att se på varandra som motståndare snarare än som trossyskon inte är särskilt kristligt. Sen kom jag in på mer väsentliga saker. Hoppas den här predikan kan vara till glädje för dig!

 

14e efter tref 2017, Dalstorps kyrka 11.00, kyrkovalsdagen

Enheten i Kristus

Idag när det är kyrkoval är det ändå rätt komiskt att det är just den här episteln vi läser, det måste jag bara nämna. Paulus har ”hört att det finns grupperingar bland er” och det är han inte nöjd med. Inte ens när det verkar som att det finns någon slags Paulusparti där i församlingen som menar att de står för hans linje. Det tycker han mest är pinsamt. Vi hör ju ihop säger han, vi är döpta med samma dop och vi hör ihop för att vi tillhör Kristus allihop. Och enheten är värdefull, man ska vara rädd om den.

Det känns också rimligt såhär på valdagen att tala lite om kyrkan och vad den är egentligen, det känns extra förvirrande nu när det kommer partiprogram och sånt i kyrkan, problemet med det är att det här med att köra över andra för att få igenom sin vilja nog är ett rätt okristet sätt att agera. Med det sagt så ska ni ÄNDÅ gå och rösta här efteråt. Det här valsystemet är det bästa vi har just nu men vi kan ju hoppas att det ska komma något bättre någon gång som passar bättre ihop med Kyrkans väsen. Dagens texter handlar ju om att söka enhet med varandra. Vi finns här för det som förenar oss.

Vill man kan man tänka sig ekrarna i ett cykelhjul. De går samman i ett nav och även om de kommer från olika håll är de nära varandra när de är nära centrum. Centrum i kyrkan är förstås Kristus så när vi är nära honom närmar vi oss också varandra. Jag tänker också gärna på nattvarden där vi kommer fram och böjer knä intill varandra och till och med dricker från samma bägare, vare sig vi är goda vänner annars eller måste kämpa med att tåla av varandra. Jesus ger liksom inte alternativet att vi kan välja att höra ihop med honom men inte med varandra.

Dagens bibeltexter handlar om det här förstås. Paulus är som jag sa rakt på sak och uppmanar församlingen i Korint att hålla sams och vara överens. I evangelietexten får vi en del av Jesu bön för sina lärjungar före sin korsfästelse. Han ber för att de ska vara ett med varandra liksom han är ett med Fadern. Vi behöver knappast tveka på att Jesus vill se oss enade.

Den gammaltestamentliga texten från Amos sticker av lite från det här. Det är slutorden i boken, efter hårda ord om de olyckor som ska drabba folket så kommer löftena om Guds trofasthet och den upprättelse som ska komma. Amos säger från Herren att en dag ska det komma bättre tider, det nästan förintade folket ska upprättas och få en ny och bättre kung. De gamla konflikterna ska ligga i det förgångna. Och den som skördar ska gå efter den som sår och det är som att hela naturen ska få ny livskraft i landet. Det är väldigt fint, som kristen kan man ju läsa det och tänka på Jesus som kungen som skulle komma och som ger nytt liv och upprättar de fallna och förnedrade.

Men man kan undra hur det hänger ihop med de andra texterna om att vara enade?

Jag tror det är för att det här med enhet på något sätt hänger tätt ihop med helhet, med helande. Det är ett helat land och ett helat folk vi får höra om. Tänker vi noga efter är det inte så konstigt. Strider och oenighet hänger förstås ihop med att vi gjort varandra illa på olika sätt, att förtroenden raserats, på sår och skam och skuld. Så är det in familjer, i samhällen, i världen och i kyrkan. Trasiga relationer river sönder helheten. Och det kan se så hemskt omöjligt ut. Mycket svårare än att vi helt enkelt bara behöver bli överens och kommunicera bättre eller så.

Det hade nog varit hopplöst också men vi tror inte att det är det för att Jesus är den där kungen som kan komma med helande.  Han är försonaren, och som Amos antyder så har vi alltid ett hopp. Gud har makten och ska en dag lyckas hela allt trasigt.

För oss är det förstås viktigt att vi tror på Jesus och håller tron vid liv. Det är hos honom helandet finns. Det är stora ord men ändå djupt sanna att det trasiga i världen går ända in i varje hjärta. Vi kan göra vad vi kan för att stifta fred och förstå varandra men vi kommer inte långt om det inte föds inifrån. Att vi visar våra sår för Jesus, ber om hjälp, ber om förlåtelse, släpper in honom i det som pågår i våra liv. En helare människa kan bidra till en helare värld. Och det är det som kan kännas som för stora ord ibland för mig, hur hela är vi någonsin? Ändå är det lätt att se många exempel på väldigt trasiga människor som sprider ödeläggelse omkring sig. All smärta inombords har blivit olidlig att kännas vid så man tar ut den på andra, tror att det ska kännas bättre om andra lider. Så vi måste låta Gud hela oss. Det berör verkligen en väldigt liten del av världen men för oss var och en är det ju en väldigt central del. Och vi kanske kan göra Jesu ord i evangeliet personliga. Han ber för lärjungarna att de ska vara enade. Jag tror att vi också kan våga läsa det som ett löfte. Som att vi kunde varit där ensamma med Jesus och vara säkra på att hans bön skulle vara ”Fader, jag ber att detta ditt barn ska få vara helt”. Det är hans vilja. Han vill oss väl. Så står det skrivet.

Det är viktigt att vi tror och det är också viktigt att vi följer honom i hans sätt att leva. Jesus levde ut försoningen. Givetvis för att han själv är den ende verkligt hela människan och det är ju inte vi som sagt. Vi kan ändå se på hur han gör och försöka ta efter. Välja att ställa oss på den svagas sida. Avstå från hämnden. Försöka tala sanning så långt vi förmår samtidigt som vi är så barmhärtiga som möjligt. Det finns massor av sådant i evangelierna som vi får försöka ta efter för att Jesus är den sanna människan som vi en gång ska bli.

Så här i kyrkovalstider tycker jag mig ha sett att ordet ”öppenhet” är något av ett slagord. Det står vi för i vårat parti men de andra gör det inte. Jag vill då också säga att detta att kyrkan ska vara öppen och välkomnande inte behöver stå i något partiprogram för att komma in i kyrkan. Det finns redan i uppdragsbeskrivningen från vår Herre själv. Den enhet och helhet som Jesus står måste spridas, bjuda in fler, gå ut till fler.

Vi har alltså att söka oss till Jesus alltmer. Att försöka följa hans väg alltmer och upptäcka alltmer att den vägen går mot att öppna för fler. Må vi alla få bli helade och enade.

 

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.