Ledtråd: det handlar om namnen.
Tutankhamun är känd bland de egyptiska faraonerna eftersom hans grav hittade oplundrad på 1920-talet och arkeologerna fick chans att få inblick i kulturen på ett utökat sätt. Han var annars ingen stor farao utan dog ung.
Hans far Echnaton är desto kändare för han försökte sig på en enorm religiös reform där han ville införa en slags monoteism med solguden Aton som gud. Det där var inte vidare populärt och snart efter hans död bytte Tutankhamun tillbaka till de gamla gudarna. Sonen bytte förresten namn i samma veva från att typ ha hetat Tutankhaton till Tutankhamun.
Nu kommer svaret på gåtan.
Tutankhamun och Elia har det gemensamt att deras namn innehåller namnet på deras Gud. Lille Tutankh satsade på Amun istället för på Aton och då fick det bli namnbyte. Elia (Elijahu) betyder i sin tur ”Jahve är min gud”. En tydlig trosbekännelse i namnet, värdig en profet får man säga.
Av detta lär vi oss något om namnskicket i den antika världen. Många kanske vet att bibeln dräller av namn som anknyter till Israels Gud: Daniel, Samuel, Elia, men också sådana som underförstått syftar på Gud som Jesu namn som typ kan utläsas ”han (Gud) frälser”.
Men så var det också alltså i kulturerna runtom. Och så är det väl egentligen också idag om vi reser runt lite i Indien eller vad det nu finns för andra platser präglade av andra religioner. Man ger namn utifrån vad som är viktigt för en och utifrån sin identitet. Vi ser nog på ett sätt samma sak i hur dagens föräldrar väljer namn till sina barn för att det ska kunna vara ett namn som stärker det intryck de önskar att de själva och barnet ska ge. Fast utan det religiösa anslaget.
Själv är jag glad att heta Tomas som ju är ett bibliskt namn. det blir som en länk mellan mig och bibelns värld så för mig säger det något extra om vem jag är.
Lämna ett svar