Den uppmärksamma läsaren känner igen det här delvis från en gammal bloggpost. Igår hade vi en fin ekumenisk gudstjänst i Ölsremma och en del av oss kom dit direkt från konfirmandlägret en bit därifrån. Konfirmanderna sjöng och gjorde allmänt bra ifrån sig och detta nedan är alltså mitt bidrag i sammanhanget. Det är för övrigt glassigt att inte leda gudstjänsten utan bara komma fram och sköta en begränsad del. Hoppas det här kan vara till glädje för dig!
Heliga Mikaels dag 2017, Ölsremma missionskyrka
Förra vintern var det stängt någon vecka i Dalstorps kyrka. Det var för att det var en firma där och sprutade in isolering i taket och i källaren och så kanske vi kan spara lite pengar och energi på det sättet. I alla fall så var det ju spännande att gå dit ibland och se hur det gick och en dag när jag kom in där så såg jag något ovanligt. De hade täckt för den stora altartavlan och istället så stod det en hög stege där framme i mitten mot väggen. Den räckte ända upp till taket och jag antar att de klättrade upp där för att fylla i isolering längst fram uppe i taket. Som präst kan man ju inte gärna bara låta en stege vara en stege utan måste tvunget fundera på om det var en liknelse som kunde vara bra på något sätt.
Jakob sover i öknen. Han har gjort alla besvikna och fått dra hemifrån. Han går och går men när det blir natt måste han stanna och då försöker han sova. Han tar en sten som kudde. Har ni testat det någon gång? Konfirmander, det får ni i läxa att testa. Förmodligen tycker han att det här är en rätt usel viloplats, hårt och eländigt. Och han är på ett uselt ställe i livet. Ensam och har gjort sig till ovän med sin egen familj och vet inte hur det ska gå med honom. Men så drömmer han.
Han ser en otrolig syn, änglar som går upp på en trappa. Det var den jag kom att tänka på när jag såg stegen i Dalstorps kyrka. En stege mellan himmel och jord med änglar som bär budskap så att Gud vet allt som händer på jorden och änglar bär bud till människorna överallt. Egentligen tror jag inte att det var någon stege eller trappa Jakob såg utan något som liknade en trappstegspyramid, sådana hade man då och längst upp fanns det ett tempel där himmel och jord möttes. Det var nog typ ett sådant torn som människorna i babel försökte bygga också för att ta Guds plats (det är en annan historia konfirmander) men de mislyckades. Gud kan däremot. Han som är hög och helig kommer också ända ner till jorden och finns mitt ibland oss.
Gud talar till Jakob i drömmen och han säger fantastiska saker. Han presenterar sig som Jakobs fäders Gud, och som Jakobs framtids Gud som lovar att det ska gå bra för Jakob och hans ättlingar. Jag ska vara med dig och skydda dig vart du än går. Jag ska föra dig tillbaka hem igen en dag, jag kommer inte att överge dig, jag ska fullgöra det som jag lovat dig.
Och Jakob vaknade ur sömnen. Och han sa något som man kan stämma in i ibland. ”sannerligen (så kanske ni inte brukar brista ut men i alla fall), Herren är på denna plats och jag visste det inte”. Han hade ju tyckt att det här var en bedrövlig plats men nu ser han den som en helig plats. Här är himlens port.
Det tycker jag vi ska komma ihåg. En del har nog också gjort den erfarenheten att Gud är märkligt nära på en del väldigt oväntade platser. Vid en sjukbädd eller på en ensam vandring, eller när man står och diskar. Ibland kan allt öppnas upp och Gud känns nära. Herren är på denna plats och jag visste det ej för jag väntade mig det inte. Det blir en helig plats för Jakob eller för oss men det betyder väl egentligen ännu mer. Gud finns nära överallt. Hela tiden. Himmelriket finns mitt ibland oss hela tiden men vi ser det sällan.
Det här med trappan och änglarna kommer tillbaka i evangelietexten. Jesus går runt och kallar till sig lärjungar och en som heter Natanael kommer till honom och de talar. ”Där är en sann israelit, sa Jesus, en som är utan svek”.(Jakob var ju förresten hur svekfull som helst, i bibeln finns alla möjliga sorters människor). Natanael undrar hur Jesus kan känna honom och Jesus svarar konstigt att han sett Natanael under fikonträdet. Och då blir han glad och säger att Jesus är Messias. För oss blir det ett väldigt svårbegripligt samtal men på hans tid så betydde det där med att sitta under fikonträdet att sitta tålmodigt och studera de heliga skrifterna, ivrig att lära känna Messias som ska komma. Jesus vet att Natanael är en som uthålligt kämpar på med att söka Gud och försöka följa Guds vilja i sitt liv. Och det har på något sätt också öppnat hans ögon så att han förstår vem Jesus är när han kommer dit.
Och Jesus säger att det var väl inget mot vad du ska få se. Du ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över människosonen. Precis det som Jakob fick se i öknen alltså!
Sen är det tyvärr så att det inte är någon som ser någon trappa eller stege eller torn sen i resten av evangeliet. Letar man efter det blir man förvirrad. Evangelierna är mycket klurigare gjorda än så. Jesus syftar på något annat som vi kanske tycker är helt annorlunda men som han tycker innebär samma sak. Han talar inte om någon trappa utan om ett kors.
Höjdpunkten i dramat kring Jesus är när Jesus blir korsfäst och dödad och sedan uppstår på den tredje dagen. Han stiger upp på korset, han tas ner och när han gör det så förenar han himmel och jord. Redan på Jakobs tid var det så att Gud var en barmhärtig Gud som handlar för vårt bästa hela tiden, för sådan är Gud till sitt väsen. Sen till vrede och rik på kärlek och barmhärtighet. Men nu händer något ännu större. Jesus går längre än Jakob. Jakob kände sig övergiven och ensam och fann att Gud ändå var hos honom. Jesus går så långt ner man kan komma och dör plågad och hånad på en skampåle förrådd och övergiven av de han levde närmast. I hans rop på korset förstår vi att han känner sig fruktansvärt övergiven av Gud. Ensam. Men han uppstår på tredje dagen. Han har besegrat döden och världens ondska och vi får söka oss till honom och upptäcka att hos honom finns himlens port.
Den där stegen som stod i dalstorps kyrka och ersatte korset och altartavlan påminner därför på ett sätt om vad korset är för oss. Oavsett hur svårt vi har det och hur omöjligt det känns att det skulle vara så är Guds rike nära, Jesus Kristus är nära. Han har delat all nöd med oss så att han är där med oss i nöden. Himmel och jord förenas i honom. Ibland kanske vi märker på något sätt att vi är på helig mark, ibland kanske vi inte märker det.
Herren talade till Jakob och sade: ”Jag kommer inte att överge dig, jag ska fullgöra det som jag har lovat dig”. Jesus har nu aldrig lovat att vi ska slippa bekymmer och problem hela livet men han har lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut. Att vi är hans vad som än händer och att vägen till hans rike är öppen.
Vi ber.
Gud, vi be att vi får upp blicken för din närvaro. Ge ny kraft på vår vandring som du gjorde med Jakob. Ge oss tro på att Jesus är vår räddare, som du gjorde med Natanael. Var nära oss när vi kämpar och låt oss mitt i kampen få känna att du och ditt rike är hos oss. Amen
Lämna ett svar