Såsom mycket intresserad av kyrkans medeltida historia i Sverige (vilket jag skrivit mycket om förr här på bloggen) har jag ofta tänkt på en konstig sak i samband med de många medeltidsarrangemang som finns, eller hos medeltidsintresserade människor i gemen.
Religionen fattas. I stort sett.
Det gjorde den inte på medeltiden. Det är nog svårt för oss att ens tänka oss riktigt hur genomdränkt samhället var av kristen tro, det var liksom Gud som var det som höll samman hela världsbilden. Så det blir ju lätt så att när vi ser tillbaka på medeltiden så ser vi liksom på den som om de varit som vi är nu.
Jag läste ännu en väldigt tänkvärd krönika av Joel Halldorf: ”Sverige blev bara sekulärt på ytan”. Där skriver han om att det faktiskt är likadant i senare historia också, i det här fallet 1900-talets. Kyrkans män (som det ju var) dominerade kulturlivet och lästes ofta betydligt mycket mer än vanliga författare i samma tid men i historieböckerna finns de inte med. Man har inte skrivit med dem. Eller skrivit ut dem för att man i förväg bestämt sig för att religion är irrelevant. Nu finns det visserligen en egen disciplin som heter kyrkohistoria men det spelar egentligen ingen roll här tänker jag för bilden blir skev när man inte förmår hålla ihop bilden.
Drar man det ännu längre så är kyrkan också utskriven ur samtidens debatt. Tidningar bevakar generellt inte kyrkornas förehavanden (med lokaltidningarna som lysande undantag förstås) för att vi i vårt samhälle på något sätt bestämt att religionen inte räknas.
Jag har inte sett det här riktigt så tydligt innan men nu tycker jag det här framstår tydligt. Håller du med?
Jag hoppas att vi också ska se fler och fler tecken på att det postmoderna tänkandet och mångkulturen i samhället ska börja rätta till det här. Jag tror inte jag ser så många sådana tecken än dock. Gör du? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar