Den här bloggen brukar leva sitt eget liv långt från samhällsdebatten men diskussionen kring #metoo (där kvinnor delar med sig av sina erfarenheter av övergrepp och tillfällen då män gått över gränser för deras integritet) har skakat om mig såpass mycket att jag känner att jag måste skriva något.
Detta är ett mycket ödmjukt bidrag i sammanhanget. Jag hoppas helt enkelt att jag kan vara med och hålla grytan kokande genom att skriva några ord. Rätt som det är kommer någon stor nyhet och så är det något annat alla pratar om, såna här frågor kräver uthållighet och att de får leva vidare långsiktigt och då är det nog bra ju fler som skriver.
Jag har själv inga erfarenheter av sexuella övergrepp mer än att jag fått ta del av andras historier och nu alltså yrvaket har fått en glimt av vidden av problemen. Detta att så många kvinnor tar mod till sig och berättar tycker jag är oerhört imponerande. Jag förstår ju vad man riskerar av ifrågasättanden tillbaka när man delar med sig av något så smärtfyllt. Jag hoppas att det här ska vara någon slags brytpunkt i utvecklingen. En försoning och en väg framåt kan som bekant uppstå först när sanningen får komma fram i ljuset och bli emottagen. Det här är en obehaglig sanning både för kvinnor och män och som man förpliktar det mycket att ta del av den.
Jag brukar varje år försöka tala med mina konfirmander om sex och relationer. Det finns förstås en massa kristna tankar om relationer som man kan tala om då (äktenskapet som ideal samlivsform med mera) men det som känns mest relevant för att tala med ungdomar (man får ju ändå säga att det där med att gifta sig inte känns helt aktuellt för en 14-åring) snarare är på samma tema som #metoo, sådant som:
Respekt för varandra. Att inte behandla någon som ett objekt eller medel för mina egna planer. Att se på sig själv som värdefull, inte någon som andra har rätt att behandla illa. Vara rädd om sig själv och den andre för man kan lätt bli sårad djupt.
Allt detta är så otroligt självklart utifrån en kristen moral att man lätt kan få för sig att hoppa över det för att hamna i konkreta gränsdragningsfrågor men detta med #metoo har visat att inget är självklart. Man får hamra vidare på de där första spikarna länge än.
Äh, det var väldigt svårt att skriva något om detta. Hoppas i alla fall att grytan kokar så länge att även de mest trögtänkta eller invanda hinner tänka om för så som det är nu kan vi inte ha det.
Läs nu något av en kvinna istället. Till exempel ”Det är klart att män inte tar åt sig av metoo” för det var bra och tänkvärt skrivet.
Lämna ett svar