Här är de ord jag sagt vid minnesgudstjänsterna i samtliga våra kyrkor i helgen. Det är ovanligt att jag upprepar samma predikan så många gånger och det blir förstås rätt tjatigt men också intressant, det är stor skillnad att ha hunnit idissla igenom det så många gånger, man förstår liksom bättre själv vad det man säger handlar om.

Detta är egentligen tre helt olika betraktelser som var åtskilda av sånger i själva gudstjänsterna. Sist ligger en dikt jag har lagt upp här tidigare. Jag vågade aldrig använda den då det kom till kritan eftersom jag var rädd att det skulle kunna förvärra sorgen för någon av misstag. Nu är i alla fall allt med. Hoppas att det kan vara till glädje för dig!

Betraktelse del 1: Namnet

Jag läser från Jesaja 43:1 i gamla testamentet. Gud talar till sitt folk genom profeten och säger:

Nu säger Herren,

han som har skapat dig, Jakob,

han som har format dig, Israel:

Var inte rädd, jag har friköpt dig,

jag har gett dig ditt namn, du är min.

jes 43:1

Jag har gett dig ditt namn, du är min. Så talar Gud till Israel, till Jakob, till hans folk helt enkelt. Han har gjort dem till det de är, eftersom de tillhör honom. Vi får räkna med oss där.

Namn är mycket viktiga i kyrkan och i den kristna tron. Det blir tydligt när man arbetar som präst för detta att hålla ordning på namn är en viktig sak. Ibland samlas vi kring ett litet barn som blir döpt och då är namnet viktigt. Namnet som noga valts ut åt barnet, redan där tänker vi oss att namnet säger något om vem vi är. Man kan få namn efter sina släktingar, eller efter någon som är viktig för föräldrarna, ett så vackert namn de över huvud taget kan komma på, och detta märkliga att det på något sätt kan kännas att någon fått ”rätt namn” som passar just den personen. När vi kommer inför Gud med den som ska döpas så säger vi det namnet. Och namnet fylls med ännu mer innehåll i dopet. Det blir uttalat tillsammans med Fadern, Sonen och den Heliga Anden. För evigt hör det samman med dem.

Det sägs att inget annat är så vackert i våra öron som att få höra vårt eget namn sägas. Med kärlek givetvis. Det är en inbjudan att vara med och höra till.

Sedan återkommer namnet. När man möts i vardagen och vid stora dagar. Vid vigslar är prästen extra nervös att få det rätt med namnen, nu ska vårt namn föras samman med ett annat. En vi ska vara ett med på samma sätt som i dopet och då vill man inte missa.

Idag när vi är samlade till minnesgudstjänst tänker jag framförallt på begravning. Gud vår Fader, vi överlämnar (och så den saknades namn) i dina händer. Du gav livet, ta emot i din frid, ge för Kristi skull en glädjerik uppståndelse.

Då stavar jag på orden från Jesaja: Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.

Vi läser namn här och tänder ljus, minns och ber. Vi viskar kanske tyst namnet på fler som vi älskar och saknar, och det är som att namnet för fram en hel värld av minnen, sådant vi förknippar med ljudet av detta namn. Platser, händelser, känslor. Det kan vara skönt att tänka, även Gud känner detta namn, det ska aldrig glömmas bort utan fortsätta viskas med ömhet.

Betraktelse del 2: Min Gud

Jag har kallat dig vid namn, du är min. Vi vänder och vrider på de sista orden. De finns på många ställen i bibeln. I Psaltaren 118:28 står det: Du är min Gud, jag vill tacka dig. Min Gud, jag vill höja ditt lov.

Min Gud. Det är väldiga ord att få ta i sin mun. Det är svårt ibland redan mellan människor att säga min. Vågar jag säga att den här personen är min vän, står vi varandra så nära eller kommer han tycka att vi ju bara är bekanta? Man kan smaka på ordet om den man lever eller levt tillsammans med, vi säger ”Min käresta” men är hon min egentligen, hon är ju sin egen? ”Min” behöver ju inte betyda att man äger någon men det säger ju att frågar du mig så hör vi ihop. Så säger den som skrivit psalmen om Gud själv. En del människor kanske verkligen har problem med detta och betraktar Gud som en springpojke som jag kan styra över, det får vi förstås inte göra, men Gud har inget emot att vara din. Vi får tilltala honom vid namn. Vid många olika namn genom bibeln som avslöjar olika saker om vem Gud är, mest av allt får vi tala till Gud vid namnet Jesus. Så som han visat sig för oss för att vi ska kunna känna honom på ett sätt som är begripligt för människor.

Jesus sade också ”Min” där han gick fram i galileen. ”Mitt barn, dina synder är dig förlåtna”. Och han säger ”Min” om Gud och i detta får vi göra som honom. Jesus är garanten för att Gud vet något om hur vi har det, hur det är att vara människa. Han delar våra svåra stunder också.

Det finns ett annat ställe i psaltaren där psalmskrivaren skriver om ”Min Gud”, då är det inte för att tacka och höja lov utan för att klaga. I psalm 22 skriver någon att han ju vet mycket väl att Gud brukar beskrivas som god och som den som räddar och frälser, men så är det inte för mig säger han. Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig, jag ropar förtvivlat men du är långt borta. Det finns ju olika sätt att tro på Gud. Man kan fundera filosofiskt om Guds existens och så men det som betyder något för oss är ju ”finns det någon som bryr sig om mig och har kraft och vilja att hjälpa mig nu”.

De orden tar Jesus i sin mun då han hänger på korset. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig. Han säger min. Han har lärt sig att Gud är hans Gud men nu är det så hopplöst.

När Jesus säger de orden förvandlar han dem för oss. När vi ropar förtvivlat till Gud om hur övergivna vi är så gör vi det med Jesu egna ord. Tillsammans med honom. Och då är han med ens märkligt nära. Delar det svåra vi står i.

Jag har kallat dig vid namn, du är min. Så får vi göra anspråk på att äga Gud som vår.

Betraktelse del 3: För Gud är alla levande

VI läser i våra läsningar idag: Josua säger. Låt oss gå runt i lägret och samla proviant, om tre dagar ska ni gå över Jordan och komma till det land som Herren, ER Gud ger er och ta det i besittning.

Den långa berättelsen i bibeln om hur Israels folk blir befriade ur Egypten, blir ledda genom öknen av Mose och av Gud själv, fortsätter i Josuaboken då de ska komma fram. De har hela tiden varit på väg från det välkända mot det okända. Det var ganska svårt för dem. Svåra stunder i öknen önskade de att de hade varit kvar som slavar istället men Herren Gud var med dem och ledde dem som en molnpelare om dagen och som en eldpelare om natten, de var inte ensamma och trots allt fortsatte dem. Så kan vi se på våra liv också. På ett sätt är vi alltid på väg in i det okända, morgondagen vet vi ju inget om. Ofta är det sig likt från dag till dag, men vi vet ju inte. Och många gånger måste vi bryta nya vägar. Även vi har löfte om att Gud är med. I dopet lästes det för oss ”Jag är med dig alla dagar till tidens slut” som löfte till oss.

Den kristna tron är till för levande människor. För oss här och nu som får leva i gemenskap med Gud. Jesus utmanar det i evangeliet idag när han talar om Abrahamns och Isaks och Jakobs Gud. Gud är inte en Gud för döda utan för levande, för honom är alla levande. Det kan se ut som en lek med orden men Jesus om någon borde ju veta, att för Gud är alla levande.

Josua är den som ska föra folket in i landet de blivit lovade. De ska förbereda sig och gå över floden Jordan, i gamla gospel och negro spirituals är det en vanlig bild för att lämna detta liv och gå över till något annat. De har hört mycket om landet på andra sidan men ingen av dem har sett det. Men Josua ska leda dem över dit och ta hand om dem på vägen. Josua är i själva verket det hebreiska sättet att säga samma namn som vi brukar säga: Jesus. Jesus är den som hittar vägen över floden för den andra sidan är inte okänd för honom. Vi behöver inte gå in i det okända ensamma. Jesus påminner också om Gud som ledde in i det okända som en eldpelare om natten i mörkret när han säger oss (också detta sägs i dopet): Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörker utan ha livets ljus. Låt oss följa honom varje dag, in i de små vardagliga händelserna, ta honom allt fastare i handen ju mer vi måste ut i okänd terräng och lita på att även när vi når gränsen för när ingen annan människa kan veta vad som väntar oss, när döden ligger som en mörk flod framför oss. Så är Jesus fast besluten att leda oss till andra sidan, och ge oss ett hem tillsammans med sig.

Dikt på hemresedagen från BB

Hemresedagen, ett ord som är som poesi

Lägg all tvätt i miljörum, soporna också.

Några få dagar har detta varit ditt hem

det enda hem du någonsin haft

du som levt ett så kort liv på jorden.

Ändå är det nu du reser hem,

till ett större liv utanför detta hus väggar.

Var lugn, du får följa med din mor och far.

Som du reser ska också jag resa

efter min korta tid under solen.