Här är den predikan jag höll igår på första söndagen i advent. Vill du lära dig ett fint teologiskt ord därtill så kan man säga att den handlar om advent utifrån ”Jesu trefaldiga ämbete”, varsågod för den infon, kanske kommer med i TP någon gång. Hoppas det här blir till glädje för dig!
Första söndagen i advent 2017, årgång 3
Det är alltid härligt att få sjunga Hosiannaropen tillsammans som vi gjorde nu. Mest förstås för att det faktiskt också är vi som är den där folksamlingen kring Jesus, som behöver honom som kung. Sen är det också roligt för det var ju så det var. Det står ju i bibeltexten vi hörde att folket ropade Hosianna men det tror jag inte de gjorde. Det där var inga ord de hittade på på stående fot och som grupparbete dessutom utan det var just en psalm.
Det var inte psalm 105 i vår psalmbok och melodin vet vi inte men det var psalm 118 i psaltaren hursomhelst. En psalm de alla kunde utantill sedan de var söndagsskolebarn. I den psalmen står det också om att ställa upp sig i procession ända till templet med kvistar i händerna, om nu någon funderar på var de fick den idén ifrån. Är ni nu snabba att bläddra till psalm 118 i närmsta bibel och letar efter ”Hosianna” så står det inte där för det står översatt istället. ”Herre, hjälp oss!” står det.
De förstod att här kommer den som Gud har sänt för att rädda oss och därför handlade de som de gjorde. De ockuperande romarna förstod väl ingenting, lite likt amerikanska soldater i något fjärran land som inte alls förstår den kultur de hamnat i.
Men vad var det då de såg? En man på en åsna och de kände igen det från sin bibel. Från det vi också nyss hört från profeten Sakarja om konungen som ska komma på en åsna. Rättfärdig, segerrik och i sin ringhet ska han besegra alla krigets krafter.
Har man varit på en och annan adventsgudstjänst så känner man nog igen det här rätt väl men nu ska jag se om jag kan komma med en överraskning. Jag har en ny gammal bibeltext som i allra högsta grad handlar om detta och som jag kan tro att ingen av er har en aning om. Har ni det så får ni komma fram efteråt här så ska ni få ett pris av något slag.
Det handlar om kung Salomo. David ordnar för att han ska få bli kung efter honom och det står såhär om det:
Då sade kung David: ”Kalla hit prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son.” De kom till honom, och han sade: ”Ta mina män med er och låt min son Salomo sitta upp på min mula och följ honom ner till Gichon. Där skall prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung över Israel, och ni skall stöta i horn och ropa: Leve kung Salomo! Därefter skall ni följa honom tillbaka, och han skall komma hit och sätta sig på min tron. Han skall bli kung i mitt ställe, honom har jag förordnat till furste över Israel och Juda. 1 kung 1:32ff
Glasklart va? Nån som tänkte på den?
Här finns i alla fall en som ska bli kung, Salomo. Han får rida på en åsna (mula står det men det är ju rätt nära), och det ska bli jubelrop och så. De som stod där i Hosiannaföljet kring Jesus kände igen detta med åsnan och kungen som kommer också från detta.
Men Salomo gick inte ensam, och nu börjar jag komma till poängen. Han red men tätt intill honom gick prästen Sadok och profeten Natan. En präst, en profet, och en kung. Så brukar man i traditionen beskriva Jesus.
Jesus är aldrig riktigt som vi tror utan ännu bättre. I det här fallet behövs det tre personer som förebilder för att vi ska förstå helt vem som kommer ridande till oss.
Han är förstås kungen, den ödmjuke och tjänande konungen som råder och regerar för att det goda ska ske i världen. Han lär oss hur makt rätt ska brukas.
Han är också den store prästen. I gamla testamentet var ju prästerna de som skötte offren i templet för människornas synder. På samma sätt är Jesus själv det fullkomliga offret som försonar världen med Gud. Den som för oss samman med Gud genom det han snart ska göra. Vi får komma inför Gud hur eländiga vi än kan vara och vad vi än har gjort, för Jesu skull.
Jesus är också den store profeten. Profeterna i bibeln är de som talar ord från Gud och i kraft av Guds Ande låter oss få veta Guds vilja. Genom Jesu person, ord och handlingar får vi klarare än någon annanstans veta vem Gud är. Jesus uppenbarar Gud för oss och därför kan han kallas profet.
Natan och Sadok ska smörja David med kung med helig olja på huvudet. Även präster och profeter kallas för smorda, utvalda av Gud och rustade för sin uppgift. Ett synligt tecken på Andens osynliga närvaro. Att vara ”den smorde” heter ”messias”. Senare på grekiska blev det ”Kristus”. Kristus är inte Jesu efternamn som man kanske kan tro utan en trosbekännelse.
Vilken Jesus är det vi pratar om? (det brukar inte vara så mycket risk för sammanblandning men vi får tänka det), jo Jesus Kristus, den som är Guds utvalde präst, profet och kung.
Det är ett gott budskap till oss denna advent. Att Gud inte är långt borta utan kommer till oss och finns nära. Han är kungen som känner med oss och vill oss väl, han för oss till Gud och gör så att vi få lära känna Guds vilja. En enda person på en åsna kan visa på så mycket.
Och vi, vi har fått stämma in i svaret. Hosianna, välsignad är han som kommer i Herrens namn. Herre hjälp mig. När han kommer till oss, och vi tar emot honom, då är inte detta något som hände då utan något som händer nu. Och vi får slå följe med konungen idag, imorgon och alla dagar. Hosianna.
Lämna ett svar