Det är fint att vara ute i skogen. Det är nog ändå en av mina bästa livsvisdomar. Idag blev utevistelsen en dikt. Hoppas den är till glädje.
I rätt ljus
förvandlades träden
av solens sista strålar
till rent guld
och världen var ny
så långt man kan komma
från provrumsbelysning
det är inte motivets fel
utan ljusets
och kanske att det ovanför saknas
den höga flammande himlen
Kommentera det här inlägget