I söndags ledde jag två alldeles vanliga nattvardsgudstjänster i Ljungsarp och i Dalstorp och det kändes faktiskt väldigt skönt. Det är lättare att få känna att jag själv är med och firar gudstjänst mitt i allt jag gör när det inte är en massa extrainslag som det lätt är till exempel kring jul. Jag fick också chansen att använda en rolig (tycker jag) historia för första gången så vitt jag minns. Hoppas det här kan vara till glädje för dig:
Andra söndagen efter trettondagen 2018
Det var en gång en man som hade rätt svåra problem med alkoholen. Alla pengar gick åt och han hade inte ordning på sig med jobb och sånt. Han hade en fru också och hon led förstås också svårt av att alkoholen tog alla pengar de hade. Till slut började mannen sälja möblerna för att ha råd med öl. Han bar iväg den ena efter den andra och deras hem blev tommare och tommare. Men det slutade faktiskt inte illa, till slut var krisen så djup att något måste hända, mannen hamnade i en kyrka och som man sade förr, han blev frälst och omvände sig. Hans nya tro och livsinställning gjorde att han kunde sluta dricka och det förändrade allt. Han kunde jobba och tjäna pengar och spara dem till bättre saker. Nu bar han istället in fler och fler möbler i deras hus tills det var trevligt och möblerat igen.
Han hade en gammal kompis som var skeptisk till det där med att han blivit religiös och ställde många kritiska frågor. En dag så frågade han mannen: ”Men tror du på allt som står i bibeln (för så frågar ju folk), tror du till exempel verkligen att Jesus kunde göra vatten till vin?
Mannen svarade att han inte visste hur det var med om Jesus kunde göra vatten till vin, men han visste själv att Jesus kunde förvandla öl till möbler.
Den är inte så dum den berättelsen, den kan man fundera mycket på. Vilket under var störst och viktigast egentligen? Man kan fundera också utifrån episteltexten om Mose som skulle få se Gud dra förbi men som får höra att ingen får se Guds ansikte, det är för mycket för en människa. Men han ska få se Gud på ryggen. Så är det kanske i min berättelse. Han har varit med om ett underverk fast det ser inte ut så. Gud har dolt sitt ansikte och ger sig inte tillkänna men för den som redan lärt känna Gud kan man ändå förstå att ett under har skett. Det där uttrycket om att ha fått se Gud på ryggen har blivit berömt citerat av Carl von Linne´också. Det var det han gjorde genom att studera växter och djur och stenar, han såg på något sätt Gud även om han inte tittade direkt mot Gud.
Jesus gör sitt första tecken då han gör vatten till vin i Kana i Galileen. Hans stund har inte kommit men han gör det ändå och det är fantastiskt det han gör. Och roligt att Jesu verksamhet börjar med att förgylla en bröllopsfest. I johannesevangeliet gör inte Jesus underverk utan de kallas för tecken. De är inte lika många men utvalda med omsorg för att visa något väldigt viktigt av vad Jesus gjorde. Här får vi två viktiga ledtrådar som är så små att vi kanske missat dem. Det ena är att Jesus säger till sin mor att ”min stund har inte kommit”. Vad betyder det? Det andra är att det står precis i början att detta skedde på den tredje dagen. Precis före detta har Jesus gått runt en dag och samlat lärjungar, sedan dagen efter också, och så detta på tredje dagen. Men evangelisten Johannes gör inget av slump. Det finns mer som är viktigt med den tredje dagen, för vad hände på tredje dagen?
Uppståndelsen förstås.
Det där med Jesu stund står det om för första gången i evangeliet här, men sedan står det om det 10 gånger till! Och varje gång blir det tydligare att stunden ifråga är det Jesus kommit till världen för, att dö på korset och uppstå igen. Jesus säger ju att hans stund inte kommit än men vi förstår att det här är en försmak. Så ledtrådarna leder åt samma håll. Stunden och tredje dagen. Det som sker i Kana är också en bild för vad som är målet med Jesu verksamhet. Att förvandla vatten till vin. Vatten och vin är ju symboliskt för en enorm kvalitetsskillnad. Eller att ersätta något med något mycket finare.
I andra evangelier berättar Jesus liknelser om en stor fest och hur han bjuder in folk till den och här kommer det kanske samma fast på ett lite annat sätt. Han kallar lärjungar, gäster till festen, festen är ett överdåd och stor glädje, och den som gör festen det är Jesus, genom det som sker när hans stund är här.
Det nya vinet i Kana kom när det egentligen var kört. Nu skulle alla få skämmas och så vidare. På samma sätt kom uppståndelselivet direkt och oväntat efter Jesu nesliga död.
Jesus brukar beskriva sig själv på många sätt, ett av dem är att han är brudgummen. Den som ska komma och hämta sin brud (som är vi då) så att det börjar något nytt fint tillsammans.
Och vi kan tänka på nattvarden som ju hänger ihop både med vinet på bröllopet och med korset. Brutet och utgivet och utgjutet för oss.
Dagens tema hjälper oss med att det handlar om att Jesus är den som ger nytt liv. Livets källa. Det är den gemensamma nämnaren i allt det. Och vi kan sluta där vi började. Hos mannen som mötte Jesus så att öl förvandlades till möbler. Allt är lika och ändå är allt annorlunda efter mötet med Jesus. Jag tror att det ser väldigt olika ut för oss, hur mycket puffar i rätt riktning eller avgörande gudomliga stunder vi haft i våra liv. Vi har i alla fall tydligen alla fått tillräckliga skäl att fortsätta på vägen så att vi är här nu. Vi får vandra lite i minnet och fundera på stunder då livets källa brutit fram i våra liv. Har vi inte det får vi höja blicken ändå mer och tänka på att vi själva alla kommer ur livets källa. När nu den Gud som oftast döljer sitt ansikte för oss visar det i Jesus Kristus så är det en som alltid funnits där, som vi kommer från.
Du är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.
Lämna ett svar