Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Gåvan i att få arbeta på vingård

Här är predikan jag höll i söndags, framförallt i Grimsås (nåja mer eller mindre för jag improviserade verkligen en hel del också) men också delvis i Dalstorp på kvällen. Hoppas den kan vara till glädje för dig!

Septuagesima 2018, Grimsås och Dalstorp

Det här är ju en väldigt gammal och kanske svårbegriplig berättelse om folk som arbetade på en vingård för årtusenden sedan. Vi har ju fått fackföreningar och socialt skyddsnät och allt möjligt men för inte så lång tid sedan kunde det nästan vara så hos oss, utom vingården då, och i många länder är det många just i detta nu som är ”daglönare”, som tjänar ihop sitt dagliga bröd varje dag så att de ska ha mat imorgon också.

Och det kan gå till som i början på berättelsen, man får gå till torget och vänta på att det ska komma någon arbetsgivare som behöver arbetskraft just den dagen och leja folk. Då gäller det att vara på tårna och visa hur ivrig och stark man är så man lyckas få ett jobb och det inte bara blir andra som får komma hem till frun med matpengar.

En denar var en typisk dagslön. Så det var vad de kunde vänta sig att få. Så långt är det en väldigt vanlig berättelse Jesus berättar men sedan blir det konstigare. VI får höra längre fram att det finns en förman på gården men det är ändå vingårdsarbetaren själv som kommer och lejer folk. Och han fortsätter med det under hela dagen från klockan sex på morgonen till klockan 5 på eftermiddagen (åtta timmars arbetsdag körde man inte med heller utan hela dagen var det) och sedan överraskar han alla genom att ge full lön till de som jobbat väldigt lite, och lika mycket till de som jobbat mycket mer.

En del blir ju väldigt glada förstås, och andra sura. Och det hela slutar med Jesu ord till de sura: Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du ska ha och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt?

Och så:

Eller ser du med onda ögon på att jag är god?

Det här liknar andra berättelser där Jesus retar folk genom att vara generös mot såna som verkligen inte har förtjänat det. Jag vet exempel på människor som bestämt sig för att den kristna tron inte är något för dem just för att det där med NÅDEN är så provocerande. Nåd innebär alltså att Gud är godare mot oss än vi förtjänat och själva så tycker vi kanske att vi förtjänat en hel del men så ser vi på våra medmänniskor och ser att de verkligen har en hel del brister (vi får räkna med att de ser våra brister desto bättre än vi gör så det kan man ju ta varning av). Det finns något tilltalande i detta att vi ska få det vi har gjort oss förtjänta av, i alla fall så länge vi själva ligger på plus, sen är det ju inte lika roligt.

Det här är sådant jag går och funderar mycket på. Det förakt för svaghet som finns i vårt land och förmodligen inom de flesta av oss här. Vi jämför oss med varandra, är avundsjuka, vill hamna bättre i någon slags ranking än andra. Det har förstås alltid varit så att det är roligare att vara stark och frisk och nyttig än sjuk och svag och behövande men det får lite nya former i våra dagar då vi har alla lyckade kändisar, sätt att visa status, kan visa upp våra fina liv för varandra på internet. Vi drivs på olika sätt mot att inte kännas vid att allt inte är så bra i oss. Skammen är tung över den som lyckas sämre, och det blir en extra börda ovanpå misslyckandet i sig. Att vara sjuk blir desto värre om man dessutom ska vara en stackare i andras ögon. Inte ens den allra friskaste och starkaste är ju strängt taget mer än några hårda slag i livet från att vara någon helt annan i sina egna och andras ögon.

Livet är ju nåd egentligen. Ingen av oss har gjort att vi finns till, har de liv vi har. Visst kan vi påverka lite men generna kan du inte styra, eller vilka vänner du råkat få längs vägen. Det gäller att vi så ofta vi bara kan påminner oss om att livet är gåva för det sätter liksom allt i rätt perspektiv. Vi lever av Guds nåd. Vi har ett oändligt givet värde och ändå vill vi prestera vårt värde.

Vi backar till de där som står på torget och väntar på jobb. De som inte blir valda först tycker ju förstås inte att det är skönt att slippa, de längtar ju efter att få jobba oh få försörja sig, samma sak med sjukskrivna eller invandrare eller andra som kan bli stämplade som onyttiga. Den bördan är större än att jobba på när allt går väl. Vi kan tänka oss de där på torget och påminna oss om att vi alla behöver något i grunden. Vi behöver få göra tjänst, göra något meningsfullt med vårt liv, göra gott mot andra.

Det skumma med vingårdsägaren är till att börja med att han är engagerad personligen i att söka upp folk till vingården. Det påminner oss förstås om Jesus själv som föddes till jorden och vandrade på dammiga vägar i undanskymda byar för att bjuda in människor till Guds rike. Inte bara för sin egen skull utan för vår skull. För att vi ska få som gåva också att få göra något.

Och det fortsätter med att ägaren/ Gud tydligen inte har samma prestationsbaserade syn på vårt värde som vi själva har. Han är generös. Ingen får mindre än de ska ha men många får mycket mer. Ingen blir sedd bara som en kugge som man ska hantera på lönsammast möjliga sätt.

Den gammaltestamentliga texten sade något liknande. Tänk dig för om du identifierar dig för mycket med din vishet, din styrka, din rikedom (det är väl en bra sammanfattning på sånt man kan vara stolt över, smarthet, makt och ägodelar), men det finns något ännu bättre som vi måste värdera högre. Att känna och vara känd av Gud. Och profeten förklarar närmare vad det är man ska veta om Gud, att Gud har sin glädje i att ge. Att även det där andra är gåvor vi ska spåra tillbaka till honom för att förstå hans generositet mot oss.

Frågan i liknelsen får vi ta med oss. Varför ser du med onda ögon på att jag är god? Ta med den i veckan i lägen där du blir arg över att någon får mer än du tycker att de förtjänar. Har du själv rätt till allt du fått eller är det mesta gåva? Sen skänker du en tanke till gåvornas givare och så får allt komma i bättre perspektiv. Han säger, jag är inte orättvis mot dig. Ditt liv och det du har och kan och vill och gör är också en stor hög med gåvor jag en gång gett.

 

Kommentarer

3 svar till ”Gåvan i att få arbeta på vingård”

  1. Profilbild för rosa
    rosa

    När jag läste versen i går tänkte jag:vad bra då slipper vi bli avensjuka på varandra i himmelen.

  2. Profilbild för Elisabeth Johansson
    Elisabeth Johansson

    Det är så sant!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.