Jag lyssnade på radion i bilen, det blev programmet ”stil” i P1. Jag fick aldrig namnet på den de pratade om utan hörde bara en snutt men jag förstod i alla fall att det rörde sig om en viktig kvinnlig konstnär. Hon hade gjort banbrytande konst. Så berättade de också att det kommit fram att hennes far förgripit sig på henne när hon var liten. När det blev känt tolkade plötsligt många hennes konst helt och hållet utifrån den händelsen. Jag antar att det inte skulle skett på samma sätt för en man och det är förstås väldigt orättvist. Konst går egentligen inte heller att koka ner på det sättet som en gåta som ska ha ett enda svar på vad den har för betydelse.
Det jag tänkte när jag hörde programmet var att det inom bibelvetenskapen har gjorts en del liknande tolkningar av bibeln. Under många år stod något man brukar kalla den historisk-kritiska forskningen i fokus. Tanken var att man skulle lyckas pussla sig fram till exakt vilken situation som gjort att en bestämd text kommit till. Då kunde man nämligen förstå texten likadant som de första läsarna gjort och då var gåtan löst.
Sedan dess har detta väldigt stelbenta tolkningssätt luckrats upp väldigt mycket. Det är förstås fortfarande intressant att ta reda på mer om situationen en bibeltext kom till i men det finns ju så mycket mer. Vad bibeltexten väcker i dig och mig, hur den använts genom tiderna och så vidare. Gåtan blir inte löst slutgiltigt. Det är väl egentligen det man kan mena med att bibeln är levande?
Lämna ett svar