Han som vandrar vid så mångas sida

Min predikan från annandagens gudstjänst i Ljungsarp igår.


Jesus, Kleopas och... Kleopas fru, den andra lärjungen.

Jag fortsätter med att lägga upp också annandagens predikan. Igår hade vi musikgudstjänst i Ljungsarp med Anna Mogren och Pehr Oldberg, det var mycket fin musik och några av påskens alla psalmer. Hoppas det här kan vara till glädje för dig, jag blev själv lite förvånad över riktigt hur det hängde ihop till slut.

Annandag påsk, möte med den uppståndne

Jesus dyker upp förklädd. I alla fall känner de inte igen honom. Det är två lärjungar som går hem från Jerusalem omskakade av allt som hänt, vi vet att en hette Kleopas, han är inte någon av de kända 12 men det står om att Maria som är gift med ”klopas” var en av de som var med vid Jesu kors. Och kanske är det samma. Jag har sett en etiopisk ikon av måltiden i Emmaus och där är lärjungarna en man och en kvinna. De har en gammal tradition som säger att det var Kleopas fru själv som var den andra lärjungen. Kanske hon som stått vid korset, i så fall vet vi att hon heter Maria.

Bland mycket annat så är den här berättelsen viktig för alla som håller på med att undervisa om kristen tro. Jesus slår följe med dem och han börjar med en fråga. Låter dem komma med sin egen berättelse först. Sedan börjar han samtala med dem om det de berättat och hur det passar ihop med den stora bibliska berättelsen. Och de märker att det tänds en eld inom dem när de gör det. Jag känner väl igen den känslan när bibeln får liv och talar rakt in i livet.

De påminner om de döda benen i Hesekiels dal, som hör orden och får nytt liv, glömmer hopplösheten och uppgivenheten och får hoppet tillbaka, börjar leva på nytt.

Men de förstår inte själva vad som händer, att de pratar med Jesus. Jag tänker mig att Jesus går vid så många människors sida utan att de vet det. Som inte skulle säga att de vandrar med Jesus, men han lyssnar på dem. Och talar på olika sätt, gjuter hopp i oss. Får oss att orka vidare. Han har varit där långt innan vi har förstått det och den tro vi har finns där för att han lett oss till sig, i respekt och utan att gå emot vår vilja. Inte ens såna som Kleopas och Maria, som känt Jesus länge förstår alltid att han är där.

Det är märkligt att han vill gå vidare men de får honom att stanna. Det kunde blivit så att han bara försvunnit igen utan att de förstått att han varit där, med enda skillnad att de gick där med lättade och brinnande hjärtan. Det är en märklig sak med den kristna tron att det samtidigt är så att Jesus göra allt för att föra oss till sig, samtidigt som bollen ändå är hos oss.

Stanna hos oss, säger de. Och då gör han det. Och de bjuder in honom i sina liv, i sitt hem, till gemenskap. Och då tar han tydligare gestalt för dem. För oss skulle det motsvara att vi förstår att denna märkliga närvaro som följer oss i livet är samma som den Jesus vi hört om i bibelns berättelser, den som dog och uppstod, han är verkligen uppstånden för han är här med oss nu!

Det finns en objektiv sida av detta med påsken, det är oerhört skönt. Att det inte beror på hur mycket jag tror eller så om Jesus har besegrat ondskan och döden, har han det så har han det. Sedan finns det också en subjektiv sida. Det måste bli verkligt för mig för att jag ska kunna ha någon glädje av det. Det gäller, som för de där Maria och Kleopas att vi kopplar ihop det. En fantastisk berättelse om uppståndelse från de döda, att det hänger samman med Guds närvaro i våra liv, och att det kan förvandla våra liv när allt faller på plats.

De sprang tillbaka hela den långa vägen till Jerusalem för att berätta. Och då visade det sig att fler hade samma historia. Inte helt samma förstås för var och en har alltid sin egen, men ändå samme Jesus. Det är en särskild gemenskap, med människor i så gott som varje land på jorden, i så många bykyrkor där man firar annandag påsk just nu. Han vandrar vid så mångas sida, tänder hopp och föder sång i oss.

En kommentar

Frida säger
4 april 2018 – 08:54

Hej Tomas! Jag uppskattar att läsa det du skriver. I din predikan från annandagen blir jag särskilt stärkt av det du skriver i stycke fyra "han har varit där långt innan vi förstått det.... " och så vidare. Det får mig också att tänka på en psalm som jag tycker mycket om. "Innan", tror jag den heter. Den finns i den orange psalmboken. Vi har haft den på våra barns dop.
Önskar dig en fin kväll och ser fram emot vidare läsning här.
Kollegan Frida

Tomas Jarvid svarar
7 april 2019 – 08:18

Den får jag leta efter! Roligt att du tycker om det jag skriver!