Stanna i vattnet du lilla fisk

Min predikan från igår!


Igår höll jag den här predikan i Ölsremma på vår ekumeniska gudstjänst och sedan i Grimsås på eftermiddagen. Intressant 1: I båda fallen väckte det stor nyfikenhet kring vad en piscina är och hur den används. Intressant 2: I Grimsås upptäckte jag att jag inte hade fått med mig mitt manus så jag fick köra på frihand. Skönt då att jag redan hade hållit predikan en gång.

Hoppas det här blir till glädje för dig!

Andra söndagen i påsktiden 2018, årgång 1

Det är mycket som är annorlunda efter uppståndelsen. Också i själva bibeltexterna. Det är som att allt på en gång är samma men också helt annorlunda. De har mött Jesus igen, uppstånden, men han kommer och går på märkliga sätt, genom låsta dörrar och det är inte alltid man känner igen honom. 

Var och en som har varit med om någon omvälvande livsförändring kan nog känna igen sig i att man liksom rör sig i ett nytt landskap i tillvaron, bättre förstås om man blir omskakad av någon positiv händelse men egentligen är det så oavsett att man blir omskakad och måste orientera sig på nytt. 

Lärjungarna är tillbaka i galileen, det kanske är lite som att vi är tillbaka på jobbet efter påskhelgen, det var ju där de brukat vara innan allt hände. Jesus kallade med sig många av lärjungarna där på stränderna. Sedan har de kanske varit borta i tre år. Så mycket har hänt. NI kan tänka på det när ni läser romaner eller ser på film att det väldigt ofta är så att berättelser slutar på samma ställe där de börjar. Det leder ju tankarna till allt de varit med om och visar hur de har förändrats på vägen, här är allt sig likt men jag är en helt annan. Det kändes lite så för några år sedan när jag flyttade tillbaka till Ulricehamn efter 15 år på studieorter och på andra arbetsplatser. Det var nästan overkligt att jag alls varit iväg. 

Man kan ana att lärjungarna kanske tänkte så allihop när de gav sig ut för att fiska. ”Det här är konstigt, det är ju så hemtamt, sitter i händerna och ryggen hur man ska röra sig i båten, sköta näten”. Och ändå så konstigt. Som om alltihop som hänt däremellan varit en dröm.

Fisket gick dåligt också. Det var nog inte helt lätt att stappla sig fram i det nya.

Men en man på stranden talar till dem. Nu är jag ingen fiskeexpert men det är skumma råd de får, att kasta ut nätet några meter bort, på andra sidan båten. De tog rådet i alla fall och plötsligt fick de så mycket fisk att de hade svårt att dra in den. 

Typiskt nog är det ”lärjungen som Jesus älskade” som känner igen Jesus och säger det till Petrus. Det är på något sätt en lärjunge som förstår Jesus extra väl, som ett ideal på hur det skulle kunna vara eller så. 

Man kan gärna tänka länge på de ord som lärjungen använder ”Det är Herren”. Det är en sådan sak som rymmer en hel massa saker som vi kanske missar. Han menar ju att det är Jesus förstås, det förstår vi, men det säger också något om vem denne Jesus är. Vem är det som kallas ”Herren genom hela gamla testamentet”? Israels Gud förstås. I de hebreiska bibeltexterna menade man att Guds namn var alltför heligt för att man ens skulle uttala det utan när man kom till bokstäverna JHWH så sa man istället ”adonaj”, Herren. Tomas har redan böjt knä för Jesus och utbrustit ”Min Herre och min Gud” till mannen som stod framför honom, och nu kommer det igen. Denne Jesus är Herren i mänsklig gestalt. Det är en trosbekännelse. Den äldsta kristna trosbekännelsen var just det ”Jesus är Herren”. 

Men Petrus har bråttom. Det är han som kastar sig i för att så fort som möjligt komma till Jesus. Det är konstigt att han tar på sig kläderna innan han hoppar i vattnet men jag tror att det har att göra med det som kommer efter vår text. Petrus har nog också lite oro i magen över att han förnekat Jesus på översteprästens gård. Den specifika upplysningen om glödhögen på stranden påminner om det, det var en likadan på prästens gård. Men han gömmer sig inte. Vill man tänka vidare i det stora bibliska perspektivet så kan man också tänka på hur Adam och Eva klädde sig med löv och gömde sig när Gud kom gående i trädgården. Petrus döljer sig också lite, han är lite rädd, men han känner sin Herre och hans godhet och längtan efter gemenskap vinner över hans skuldkänslor och skamsenhet. Han skyndar sig mot stranden.

Och så blir det en måltid där på stranden. Jesus ger dem bröd och fisk. De förstår alla att det är Herren står det. Han är ju med oss också när vi samlas till måltid här i kyrkan. Det hänger helt säkert samman. 

Petrus drar upp det väldiga nätet med fisk på stranden. Nyss hade de ingen fisk och nu har de 153, det är något slags symboliskt tal för all världens folk eller så. Nyss kunde de ingenting men med Jesus så är allt möjligt. ”utan mig kan ni ingenting göra, förbli i mig så kommer ni att bära frukt”, säger Jesus tidigare i evangeliet. Vi vet ju sen innan att när Jesus hämtade dem vid näten första gången så var det för att göra dem till människofiskare. Nu har tiden kommit till det.

Nu till oss. Jag skulle vilja göra en liten utläggning om piscinan i Ölsremma kyrka. Ni kan gå ut och titta på den sedan. Det är en grej på väggen i sakristian att hälla ut dopvatten eller nattvardsvin för att det ska ske respektfullt och hamna nere i kyrkgrunden. Men på piscinan här är det två fiskar. Det är för att piscina från början betyder ”fiskdamm”. Det är också ett ord man kan använda för dopfunten.

Vi vet ju att fisken är en symbol för Jesus, på andra gamla bilder kan man se en stor fisk, omgiven av småfiskar. Jesus och vi, vi blir förenade med honom i dopet. Efter den här långa textutläggningen så vill jag också citera något en kyrkofader sade för väldigt läng sedan. 

”fiskar föds i vattnet och de måste stanna i vattnet för att andas och leva”

Jo så är det ju. Och vi föds i dopvattnet. Det gäller bara för oss att också stanna där. Leva i vårt dop för där har vi livet, det finns tillsammans med Jesus. Förbli i mig så kan ni andas och leva och till och med bära frukt, dra hem upp till 153 fiskar, utan mig kan ni ingenting göra. Med Jesus med så går nätet inte ens sönder även om man samlar en hel massa fisk i samma rum såhär, missionare och svenskkyrkliga blandat, vi hör ihop för vi simmar i samma vatten, lever med samma Herre.

Efter allt detta om det stora fisknätet så vill jag påminna om att detta är vårt uppdrag. Att förbli troget i gemenskapen med Jesus. Leva med honom också efter påsken, när vi är tillbaka på fiskebåten så är allt annorlunda även om det är detsamma. Stanna i vattnet. 

En kommentar

rosa säger
9 april 2018 – 07:47

Jag älskar den bibeltexten. Det verkar så mysigt att sitta där med Jesus, än att vara på ett stort kalas hos kungen. Fast det mer sjön Fegen jag ser än Genersaretssjö.