Ingen kung utom kejsaren

Tre tankar om påsken utifrån vår påskvandring för skolorna.


Jesus törstar.

Nu efter alla påskens gudstjänster hinner jag fundera lite på vad jag själv tar med mig från just denna påsk.

Det första jag tänker på då är ett ord som etsat sig fast, såhär står det i Joh 19:15

”Då ropade de: ”Bort med honom! Korsfäst honom!” Pilatus frågade: ”Skall jag korsfästa er kung?” Översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”

Det är ett fruktansvärt svar översteprästerna ger. De tillhör ju Guds folk, Gud är deras kung. Men just nu passar det deras planer att visa hur lojala de är mot kejsaren. Jag tror att jag och många kristna med mig kan ha det på liknande sätt. Man vill så gärna visa att man är en pålitlig samhällsmedborgare som ingen har något att frukta från. Det är bra inför skolor, medier och allt möjligt. I många länder kan det vara avgörande för säkerheten att visa fientliga överheter att man arbetar för det gemensamma bästa, att det går utmärkt att samtidigt vara både indier och kristen eller vad det nu kan vara. Men jag är orolig för att vi ska hamna i det alltför lätt. Att det blir som att avsäga oss detta att vi faktiskt har en annan kung som vi måste lyda mer än människor. Att makten blir det viktigaste. Att tryggheten blir det viktigaste.

Det andra jag tänker på är det sura vinet som den törstande Jesus på korset blev bjuden på. Skolbarnen på vår påskvandring fick smaka lite på vatten med ättika i och jag hann tänka många vändor på att det var väldigt rått gjort. Så onödig grymhet mot en döende. Den tanken har inte blivit så klar för mig innan.

Det tredje är att vi också talade om hur vakterna kastade lott om Jesu kläder. Hur gräsligt det är att kunna göra något sådant medan en medmänniska plågas på ett kors precis bredvid. Dela upp hans saker som om han redan vore död.

Tre små glimtar av sådant som hände kring Jesu död på korset. Kanske enkla saker men i vilket fall sådant som talat till mig.

Vad tar du med dig från denna påsk?

En kommentar

Thorsten Schütte säger
12 april 2018 – 11:03

Ättikvattnet sätter myror i huvudet hos mig också. Om den upplevs som läskande eller plåga beror ju på om det är en skvätt eller mycket ättika i den.
Jag grubblar mycket på Judas roll, behövdes hans förräderi när Jesus verkade så öppet?