Jag har skrivit flera bloggposter om exil eller flykt som tema i bibeln. Här är en tanke som jag tycker hör ihop med det.
I en av böckerna jag läser (mycket långsamt måste medges) om exiltanken i bibeln så tar Walter Brüeggemann upp en annan aspekt av livet i exil. Detta att röra sig i okända landskap även om man egentligen lever på samma ställe rent geografiskt.
Han menar att exil också är en kraftfull bild för hur man till exempel uppfattar sin tillvaro om samhället förändrats väldigt mycket under ens liv så att man knappt kan känna igen sig. Han menar också att sådant som att ha blivit av med jobbet eller varit med om en skilsmässa är sådant som gör att vårt inre landskap inte längre stämmer överens med det yttre. Vi blir främlingar i främmande land.
Så här i tider av #metoo och jämställdhetskamp (och för den delen rena terrordåd av ”incels”, män som hatar kvinnor för att de mot sin vilja får leva ensamma) kan jag inte heller låta bli att tänka att förlorade privilegier är en slags exil, jag får plötsligt inte det jag tycker jag har rätt till (för att det förmodligen till dels var på andras bekostnad som fick för lite). Det kan gälla för när kvinnor eller olika minoriteter plötsligt gör sig gällande där de inte gjort det tidigare.
Jag fick den här länken ”Forskare: bittra människor oroar sig mer över invandring” och den går väldigt nära ihop med de här tankarna. Forskare har konstaterat att bitterhet (en sammansatt känsla av ilska och hopplöshet, att man inte fått uppnå sådant man tycker sig ha rätt till, är en viktig gemensam nämnare bakom främlingsfientlighet.
Brüeggemann skulle säga att den artikeln handlar om människor som känslomässigt är i exil. Som fått sin tillvaro, kanske sina livslögner också, omkullkastad och är i ett känslomässigt svårt tillstånd. I främmande land.
Fördelen med att applicera såna här bibliska mönster på våra liv är ju att vi också får fundera på vad bibeln ger för lösningar på problemet.
Utifrån allt som jag redan skrivit om exil kan man till exempel konstatera:
- -Det innebär stor smärta att leva i främmande land. Det kan bli en kris som får oss att vända oss till Gud eller något som förbittrar oss och bryter ner oss.
- -Gud har inte övergett de som är i exil även om det känns så. Man får vända sig till honom med sin smärta och sina klagosånger.
- -Det förlorade är både förlorat och inte. Det går inte att backa tillbaka till paradiset men det kan finnas i den framtid Gud bereder.
- -Det gäller att klänga sig fast vid Guds löften när känslan är hopplöshet. I det här fallet att vi får gå tillsammans med Gud mot en annan framtid för allt ligger trots allt i hans hand. Löftet är inte att det ska bli som förr utan att han är med oss i framtiden också.
- -Kristus har delat din smärta och vet hur du har det, du är inte ensam i den.
- -Folket i exil får i brev från Jeremia veta att de ska be för det samhälle de hamnat i och verka för dess välgång. Det är det som är vägen framåt.
Vad tänker du om det här? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar