Jag har på olika vägar fått tankar på detta att ”återförtrolla världen”. Min idol ”Uppfinnaren” Erik Alfred (som du kan se på svtplay) hade det som motto och ristade in de orden i sitt drömtorn. Tanken är förstås att vår värld har förfärligt lite magi kvar i sig. Mycket beror nog på att ekonomin är det vi förstår allför mycket utifrån. En skog är bara träd. Det praktiska och mätbara och nyttiga får hela tiden överhanden.
Jag tänker också på ”Caspian, prins av Narnia” som jag just läst om för barnen. Där är alla Narnias talande och magiska varelser undanträngda och gömda långt från människornas blickar men när prins Caspian råkar på dem och vill hjälpa dem återvänder magin till landet. Som vanligt är det förstås ändå Aslan som gör att det går vägen. Med Aslans framryckande så vaknar trädens och vattnens andar på nytt och landet blir vad det varit.
Kung Miraz Narnia är en avförtrollad plats. Lite också som Harry Potters mugglarfamilj Dudleys beskrivs i de böckerna. Man skulle kanske också kunna kalla det för en sekulariserad värld. En där bara det världsliga och materiella ”finns” på riktigt och är värt att ta hänsyn till. Det är också så att det som beskrivs är en värld utan särskilt mycket utrymme för förundran (som ju enligt denna blogg är ”pilgrimens åttonde nyckelord”).
Jag tror att världens framtid hänger intimt samman med vilka ögon vi människor ser på den med.
En bön kan vara den enkla raden ”öppna mig för din helighets närvaro”
Andra sätt att återförtrolla världen är nog att läsa sagor, skriva poesi, undersöka världen omkring oss med alla under den innehåller. Vetenskapen är knappast ett hinder för förundran, frågan är vad vi gör med det den lär oss.
Jag skulle också vilja rista in ett ”återförtrolla världen” någonstans, ha det som motto. Vill du?
Vad tänker du om detta? Skriv en rad!
Lämna ett svar