Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Att se på världen med Guds ögon

Här är predikan jag höll igår i Nittorp och i Månstad. Som alltid gick jag rätt fritt in och ut ur manuset, det där med influencers kändes inte som att det passade men jag talade rätt mycket om internet och hur folk gör här för att få fram sina budskap. Jag tyckte nog själv att det här är en sån där predikan som inte är så bra i formen eller så men som innehåller en del bra saker, särskilt på slutet. Hoppas den kan vara till glädje för dig!

 

Andlig klarsyn 8 ef tref 2018 årg 1, Nittorp och Månstad

Det finns en historia om en indian som hade hamnat i New York eller i en annan storstad och blev visad runt där av en vän. Plötsligt så pekade hon ut en liten fågel i ett träd för sin vän och berättade om vad det var för fågel, den kände hon igen hemifrån. Det var en larmande gata och vännen blev mäktigt förvånad över att hon kunde höra den där lilla fågeln mitt i oväsendet, hade hon kanske något slags superkrafter som indian? Ingen annan hörde ju fågelsången här? Då såg indianen sorgsen ut och tog upp ett litet mynt ur fickan och kastade det så att det studsade fram längs trottoaren. Det klirrade väldigt svagt men en hel mängd människor började vrida på huvudet för att se vad det var för peng. Indianen hade inga superkrafter. Det var bara det att vad vi hör och ser beror väldigt mycket på vad vi bryr oss om.

Det får vara en inledning till att tala om andlig klarsyn, dagens ämne. Det är förstås högtravande ord och svårt att tänka att det skulle gälla mig i mitt liv. Vi har hört en hel del bibeltexter som handlar om falska profeter och vi blir varnade för dem. Skönt kan man tänka då, jag har inte träffat en enda profet på hela veckan, det är lugnt. Och det är förstås sällan man stöter på någon som säger att ”så säger Herren” även om det nog finns en hel del att säga om övertramp på andra av folk som säger sig tala för Gud i olika religiösa miljöer. Över huvud taget är religion i stort sett något som inte tar någon plats i Sverige idag. Även den mest kristne är på djupet väldigt sekulariserad. För de flesta blir ord som ”andlig klarsyn” väldigt främmande.

Men bara för att det inte ser ut som på bibelns tid så betyder det inte att saker egentligen är så annorlunda. Människan är sig lik och vad vi än tror om att vi är upplysta moderna människor så är det mesta sig likt. Vi påverkas till exempel från olika håll, vem kan man lita på, vem har på riktigt något gott att ge oss?

Det är träffande beskrivet i Mika, han hånar profeter som säger sånt folk vill höra, att allt är väl, så blir folk glada och ger dem mat. Eller så förklarar de krig mot alla som inte vill stoppa något i munnen på dem.

Det är många som säger vad folk vill höra. Sen kanske det är olika vad vi vill höra. Man kan ju säga sånt som just den egna gruppen vill höra också. En del kanske vill ha sina fördomar bekräftade om hur illa det är ställt med något, eller få gå riktigt långt in i ilska och hat över något, det är skönt men vart leder det egentligen? Andra kanske vill få sin världsbild bekräftad av nån influencer med en stor blogg på internet som får mig att tänka att jag tänker ju helt rätt ändå om olika saker i livet, precis som min förebild. I gengäld får de vår uppmärksamhet, vår beundran, våra pengar. Det är inte helt långt ifrån de där profeterna om man tänker så. De verkliga profeterna som Mika ser ju tvärtom också det som inte är bra. Hör vi någon som säger sanningen till oss så kanske vi inte vill höra.

I episteln står det svåra saker om vad man ibland kallar för att ”skilja mellan andarna”, vad ligger bakom det jag hör, är det något som är bra för oss eller något som är dåligt för oss. Jag tänker att om man nu ska vara krass och låta oandlig och så så är andlig klarsyn just att kunna se under ytan, tänka en vända till och bedöma om något är gott eller inte.

Eller om man säger såhär. Man får lyssna på den som på något sätt vill påverka en och fundera på om de egentligen kan ge en det de lovar. Det är det Jesus har emot de falska profeterna. De lovar sådant som de inte kan hålla. Det låter bra men frukten är inte god.

Många vill lova oss en väg till det goda livet. Köp min grej så blir livet bättre. Jag vet att jag brukar gå på det. I alla fall vissa grejer som jag tycker är roliga och så. Man får försöka backa och fundera på om det verkligen kommer bli så.

Fast egentligen ska man backa lite längre ändå. Fundera på vad som egentligen är livgivande.

Jag har börjat läsa mer böcker om olika små växter och djur den senaste tiden. Mossor och lavar och insekter. Det är roligt för det blir roligare att gå i skogen ju mer man känner till om hur saker fungerar. Och nu vet jag ju inte alls mycket egentligen men i de bästa stunderna kan jag känna mig som indianen i berättelsen, det ger bättre perspektiv på livet att liksom kliva ur människans värld av ägande och ambitioner och förundras över hur en liten mossa fungerar. Den bryr sig inte ett dugg om mig kan jag lova. Men den kan tala om en värld som inte kretsar kring mig och mitt. Det skärper blicken att se på sådant som Gud gjort.

Det som verkligen spelar roll är nog det hisnande steget att försöka se på världen som Guds värld (där får man hjälp av lavarna en bit, och av träden, i alla fall om man inte bara ser på dem för att bedöma vad de är värda i pengar). Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den. Om man vill kan man tänka sig den kristna tron som ett par glasögon som man nog ofta behöver komma ihåg att ta på sig för att se på livet och pengarna och relationerna och politiken och allt det andra genom.

Det står kryptiskt att varje ande som erkänner att Jesus Kristus kommit i mänsklig gestalt är från Gud. Och det finns mycket att säga om det. Sådant som vill göra oss mer mänskliga är från Gud, allt det som gör oss mer omänskliga är det inte. Kristus gör oss mänskliga, antikrist omänskliga. På frukten känner man trädet. En väldigt bra regel att ha med sig.

Sådant som får oss att ringakta det kroppsliga, vardagliga, oansenliga är förmodligen inte från Gud.

En annan sak som ligger i det där med Jesus som blivit människa är att vi inte ska se ner på det mänskliga eller på det som skiljer oss från andra. Vi är skapade med de kroppar vi har, med de gåvor vi har, vi har olika saker att förvalta, det finns inget enkelt sätt att jämföra sig med varandra.

Det för oss in på att sådant som i onödan vill få oss att jämföra oss eller på olika sätt tävla med varandra ska man också vara skeptisk till. Tänka ett varv till.

Det är lite med andlig klarsyn som det är med att säga att man kommit långt i att vara med ödmjuk än andra. Det funkar inte så. Vi är nybörjare allihop.

Mika skriver att han är fylld av kraft, rättfärdighet och mod. Må Gud skänka oss modet, kraften och göra oss förankrade i Guds rättfärdighet så att vi alltmer kan se på världen med klar blick, orka det, våga det, och inte bli nedslagna av vår egen synd när vi får syn på den, för det ingår förstås.

 

Kommentarer

2 svar till ”Att se på världen med Guds ögon”

  1. Profilbild för Elisabeth Johansson
    Elisabeth Johansson

    Tack! En mycket tänkvärd predikan!

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Tack Elisabeth!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.