Jag kom att tänka på en lite tragikomisk sak om ”den barmhärtige samariern”. Jag lyssnade på en podd (läsarpodden för att vara exakt) där man talade om kyrkans obehagliga arv av antisemitism. Då slog det mig något konstigt:
I många tider i historien och på många platser i världen skulle det fungera alldeles utmärkt i kristet sammanhang att berätta liknelsen om den barmhärtige samariern som den barmhärtige juden. Och istället låta det handla om någon som råkar illa ut och får hjälp av en jude som går förbi. Judarna har ju just varit sådana hatade och misstänkliggjorde figurer får många som samarierna var i Jesu sammanhang.
I vår samtid skulle man kanske kunna berätta liknelsen och låta det vara en muslim som stannar och hjälper. De är just en sådan hatad och misstänkliggjord grupp för många. Eller Romer för den delen.
Det är konstigt att det här var en ny tanke för mig med tanke på alla konfimanddraman jag varit med om där det är en punkare eller en missbrukare eller något som får hjälpa den slagne. Men när jag var liten kunde jag inte relatera till att det fanns grupper som folk inte tyckte om eller var rädda för mer än möjligen om de var kriminella. Jag skäms nästan lite över att skriva så enkla saker i den här bloggposten men de blev levande för mig just nu.
För en del ilskna män på nätet skulle man kanske kunna berätta liknelsen med en feminist som stannar, eller tvärtom med ett nättroll som kommer förbi och hjälper?
För mig var det här en tänkvärd liten meditation över samariern. Utöver att liknelsen på ett sätt lämpar sig bäst att förstås som den står så kan man kanske också ha den som lucktext och stoppa in olika grupper där för att på så sätt öva sig i att se på dem med Jesu ögon. Gå igenom grupp efter grupp och se: men åtminstone den gruppen skulle väl aldrig kunna vara min nästa? Jo, den gruppen skulle också kunna vara din nästa.
Vad säger du?
Lämna ett svar