För länge sedan var Vandra Vägen ganska full med boktips och sådant jag läst. Det är mindre med det nu men nu har jag i alla fall lyssnat på James Martins (SJ) bok ”Klostret”. En roman som kretsar kring ett litet kloster i USA och människor som kommer i kontakt med det. Författaren är jesuitbroder (och bor alltså i någon annans sorts kommunitet egentligen) och har skrivit en hel massa omtalad teologi men nu är det själavård i romanform som är formen.
Har man varit i kontakt med kloster på olika sätt så kan man tycka att romanen ägnar sig en hel del åt att förklara hur klosterlivet ser ut, har man inte det så är det säkert väldigt mycket som upplevs som väldigt exotiskt. Handlingen i boken utgår i mycket från några stora och vanliga själavårdsfrågor. Som vad jag ska göra med mitt liv (kallelse), hur Gud verkar i oss och hur man kan uppleva det och om sorg och motgångar i livet. Man får också ta del av abbotens egna tankar om att bo i klostret på gott och ont på ett fint sätt. Som lutheran får man också en fin liten inblick i vad mariafromheten kan innebära i praktiken.
Jag tycker själv att det finaste i boken är skildringarna av sorg och hur närvarande den är hos många människor och över lång tid. En av huvudpersonerna är drabbad av en förlust och berättar det för en munk och får frågan om hur länge sedan det var det hända. ”Tre år” svarar hon och tror hon ska mötas av något svar om att det ju är länge sedan och att hon borde kommit över det vid det här laget. Istället får hon svaret ”Bara en kort tid alltså”. Det meningsutbytet kommer jag att bära med mig framöver.
Uppläsaren var kanske inte riktigt topp, jag tyckte det hamnade lite fel med de tonfall han lät huvudpersonerna ha när de talade. Men det kan man bortse från. Det är ändå fint att lyssna på ljudbok. Jag hörde den gratis i bibliotekens app biblio.
Har du läst boken eller något annat av James Martin? Skriv en rad!
Lämna ett svar