Jesus brukade ofta uppmuntra sina åhörare att titta noga på naturen omkring dem för att de skulle lära sig med om den himmelske Fadern på det sättet. Under sommaren har jag läst mycket i en bok om mossor och svampar och lavar och jag tycker det är så fascinerande att det lätt platsar på Vandra Vägen.
Mossor är livsformer som funnits på jorden mycket länge. Minst 350 miljoner år. Som vi kan se är de ju gröna och de har alltså fotosyntes, de tillverkar sin näring direkt ur koldioxid och solljus. Till skillnad från vanliga växter har de inga rötter att suga upp vatten med utan tar upp allt de behöver direkt genom bladen. De har bara små trådar (rhizoider) som fäster dem vid underlaget (substratet är det fina ordet har jag nu lärt mig). Det finns en del märkliga undantag från detta också. En del mossor lever i nån slags symbios med svampar och en ”huldremossa” saknar klorofyll och lever som parasit på andra organismer istället.
Finns det gott om näring i marken och mindre fukt i omgivningen så vinner i regel de vanliga växterna i konkurrensen över mossorna men i sina nischer så mår mossorna fint. I Sverige finns kanske 1000 arter, i världen 20000.
En sak som är riktigt märklig med mossorna är hur de förökar sig. De kan dels föröka sig asexuellt genom att gå sönder eller sprida delar av sig själv genom små klumpar som sprids från ursprungsväxten, men de kan också föröka sig sexuellt. Då kan en liten, liten hancell simma med regnvatten några centimeter till en honöppning och så uppstår en genblandning. Sedan växer det ut en stjälk med en sporkapsel på. Hur små de än ser ut så rymmer dessa ofta 50 miljoner sporer. Hela lufthavet är fullt av mängder av för oss osynliga sporer som ständigt vill hitta nya gynnsamma platser för mossorna (och svampar också förstås).
Det är också konstigt med mossan att den liksom är tvärtom. Hos människan har vi dubbel kromosomuppsättning i generna men i ägg eller sädesceller är det enkel. Hos mossan är det tvärtom. Som att vi egentligen mest hela tiden levde som sädescell men så ibland bildade en kropp för att kunna bli en ny sädescell sedan typ. Det där kanske jag förklarade dåligt men konstigt är det.
Mossorna trivs på olika underlag och på till exempel ett träd som först lever, sedan faller och multnar mer och mer kommer mossarterna att avlösa varandra allteftersom underlaget förändras.
Slutligen har jag lärt mig varför vitmossan är vit när den är torr. Den har ett lager med celler runt sina gröna klorofyllceller och dessa kan suga upp väldigt mycket vatten och hålla mossan våt väldigt länge (vilket är bra för mossan, den tål fint att bli torkad men då stannar ju tillväxten av). När dessa celler är fyllda med vatten släpper de igenom ljuset och det gröna lyser igenom men är de torra så blir släpper de igenom ljuset sämre och utseendet vitnar.
När jag läst detta har ögonen öppnats för helt nya saker i skogen. För mig är det en stor källa till hopp att se på dessa växter som lever helt utan att fråga efter oss människor men som ändå är sprungna ur Guds hans på något sätt. När naturen växer för oss växer också Gud för oss, det tror jag.
Vad har du för relation till mossor? Skriv och berätta!
Lämna ett svar