Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

En unik avbild av Gud

Igår predikade jag i Ljungsarps kyrka. Jag försökte anpassa mig en del efter att konfirmanderna var där, hoppas det gick rätt ok. Det finns nog mycket jag kunde gått närmare in på men bara svepte förbi men så blir det ju alltid, och kanske att det ändå var lite för långt med tanke på ungdomarna. Hoppas hur som helst att det här kan vara till glädje för dig!

 

17 efter tref 2018 årg 1, rik inför Gud

Det var en sån där presentationsrunda som man kan ha när man träffar nya människor. Den ena efter den andra presenterade sig med yrkestitel och annat fint. Det blir ju lätt så att man sitter och tänker på vad man ska säga själv istället för att lyssna på andra så på olika sätt fastnade presentationen i fina yrkesgrejer som lät bra att säga om sig själv. Men en som satt i ringen tröttnade eller tyckte att det kändes som fel sak att lyfta fram om sig själv på något sätt, han tyckte väl inte att arbetet var det viktigaste som fanns i hans lvi och när det blev hans tur så sade han sitt namn och så sade han ”jag är en unik avbild av Gud”.

Det kan ni suga på lite och fundera på om du ska göra så nästa presentationsrunda. Eller varför inte i så fall. Eller vad skulle du säga som du tycker säger det viktigaste om dig egentligen?

Jag vet inte om någon här känner igen sig i att man gärna vill framstå som framgångsrik och så? Ni tonåringar kan nog få höra från äldre att ni håller på på sociala medier och visar upp de bästa sidorna av er och försöker se bra ut i andras ögon hela tiden men jag kan nog säga att på olika sätt så gör alla människor så. Det handlar kanske inte så mycket om att vara rik inför Gud utan kanske att vara rik inför andra människor. Vara snygg, ha fina saker, ha många vänner och vara populär, ha makt kan man säga också. Att andra lyssnar på en och kanske gör som man säger. Hand upp alla som är helt ointresserade av att det ska se ut så om en?

Jesus säger att det inte är så bra att samla på såna skatter för de består inte. Ung och vacker kan man inte se ut för alltid, ägodelar är också förgängliga. De kan inte ge oss allt vi hoppas att de ska ge oss.

Samtidigt så kan man fundera på andra skatter som folk kan ha. En kanske har förmågan att få andra att skratta och bli glada. Nån annan kanske är bra på att ta sig tid. Någon berättar fascinerande historier. Ibland hamnar man i konstiga tankar om hur vi värderar människor egentligen. Att vi kanske bedömer varandra ganska mycket utifrån vad vi har och äger och hur tuffa saker vi gör men att vi nog kanske egentligen nånstans tänker att det är viktigare att vara en människa på rätt plats i livet.

När Jesus talar om att inte samla skatter på jorden utan i himlen så kan man fundera på hur man gör det egentligen. Det är konstigt nog kanske så att det har med att ge att göra. Man blir rik genom att ge. Genom att inte tänka så mycket på sig och sitt så blir man av med den stora bördan att bära runt på sig själv hela tiden.

Vi har hört den här ganska dramatiska historien där Israel bygger sig en guldkalv och säger att den är deras Gud och tillber den. Det är en berättelse med många bottnar men om vi bara stannar där, de tillber något av guld, då förstår vi lite hur de i bibeln tänkte om ägodelar, att de kunde bli avgudar. Något som tog Guds plats. Det där låter väldigt konstigt va?

Ni ska få höra mer om Luther under året men det bästa Martin Luther sa för femhundra år sedan typ var att ”Det som du sätter ditt hopp till och din tillit till och väntar dig allt gott ifrån, det är din Gud”. Så om vi tror att vilka vi är beror på att vi kan ha många saker eller färdigheter som imponerar så missar vi att vi faktiskt är skapade av Gud till de vi är. Det är inte min nya (eller gamla töntiga heller) telefon som säger vem jag är, eller hur jag mår som säger vad jag är värd eller att andra ser upp till mig. Det är Gud som säger vem du är.

Jag minns något lite som det i början här med presentationen. Jag pratade med någon och så sa jag att jag ska försöka bli något nu när jag började bli stor. Då sa han jag pratade med ”NEJ, du ska inte bli något. Du är något.”

Du ska inte tro att du är något, du ska veta det. Och vem är du då i Guds ögon?

I vår tid så kanske någon vill protestera och säga att det varken är Gud eller någon annan som bestämmer vem jag är utan det gör jag själv men då tror jag att man överskattar sig själv rejält. Så starka är vi inte utan vi påverkas enormt mycket från alla håll så vi behöver något fast att hålla i.

Problemet med såna där avgudar som vi kan vända oss till, som pengar eller vad det kan vara är att de bryr sig ju inte om oss egentligen. Istället så brukar de försöka ta över och bestämma så att vi blir som tjänare åt dem till slut. Men med Gud är det annorlunda.

Du finns för att Gud vill att du ska finnas. För att det gläder Gud att du finns till och allra mest gläder det Gud när du får komma till din rätt i livet som den du är. Annars vore det ju ingen poäng att vi är det finns så många olika sorter av oss. Och Gud verkar inte tycka illa om att vi är ganska vanliga allihop. Gud måste älska vanliga människor eftersom han gjorde så många. Sa nån, annars är väl grejen att vi är ovanliga allihop, särskilt om man börjar värdera människor på ett annat sätt än efter status eller ekonomi utan som något annat.

Förslagsvis, du är en unik avbild av Gud. Det är inte det sista ordet som är sagt om oss, men det är en fantastisk början!

Kommentarer

2 svar till ”En unik avbild av Gud”

  1. Profilbild för Lena P

    Jag brukar säga – fast mest för mig själv: ”Jag är unik.” Men det är ju faktiskt sant att också jag är en unik avbild av Gud. Det är vi allihopa.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Att vara unik är ju bra för då är det ingen mening med att jämföra sig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.