Tack vare en predikan av Tim Mackie har jag fått en tanke jag gärna vill dela med er.
Han talade om hur Jesus gick runt och mötte olika människor i matteusevangeliet och hur olika deras gensvar var. En del svarade med stor öppenhet inför att Jesus kunde göra något för dem, andra var betydligt mer tveksamma -vissa rent fientliga mot honom.
Mackies poäng var att öppenhet är en väldigt stor ingrediens i vad det innebär att tro på Jesus. Att låta sig förändras och låta sin syn på världen förändras i mötet med honom. Att lita på att han vill oss väl och kan hjälpa. Öppenhet.
I bibeln är alla människor religiösa. Det kan vi utgå ifrån, särskilt med våra mått mätt. Även Jesu motståndare, fariséer, sadukeer och till och med Jesu egen familj när de går emot honom. Självklart tror de alla på Gud. Men ändå är det vissa som Jesus berömmer för att de har stor tro (ofta såna man inte väntat sig mycket av) och andra som han klandrar (såna man borde väntat sig mer av, lärjungarna till exempel). Det handlar inte om vad de har för trosbekännelse eller religiösa idéer utan om hur de reagerar i själva mötet med Jesus. Är de öppna för vem han är och vill förstå vad han håller på med? Vänder de sig till honom med sin nöd?
Det paradoxala med det här påståendet är att Mackie också berättade att när han nyss blivit kristen berättade han om det för en vän, och hon började gråta och bli arg över att han fördärvade sitt liv med att gå med i så inskränkt och dum religion som den kristna tron. Hennes bild var knappast att förknippa kristen tro med öppenhet.
Jag tycker ofta det är påtagligt att jag som präst hittar vänner i alla möjliga öppensinnade människor. Jag upplever ofta musiker, konstnärer och naturvetare som allierade och nyfikna inför tron. Människor som lever i en ny livssituation (nyss fått barn, flyttat, blivit sjuka) hamnar nog också ofta i att öppenhet inför andra sätt att se på världen och öppenhet för kristen tro ligger närmare till hands. I min personliga erfarenhet stämmer det bra att kristen tro hänger samman med ett öppet sinne.
Jag vet förstås också exempel på motsatsen. Jag kan också muttra om trångsynta trosfränder, ibland kanske med rätta, ibland kanske efter en alltför snabb dom.
Du kan väl hjälpa mig! Fundera en stund på om du tycker det stämmer att kristna har ett öppet och generöst sinne eller om de verkligen är sådär trångsynta som alla i min gymnasieklass trodde. Skriv en kommentar!
Sanningen är nog den att få vill bli kristna idag utan att se att vi har något de vill ha. Ett bra sätt att se på livet. Strängt taget handlar det om Jesu sätt att se på livet som vi måste öva oss i.
Lämna ett svar