Här är den första i raden av dikter jag skrivit om dopet för uppdraget jag fick nyligen. Denna första handlar om dopvattnet.
Låt detta vatten sippra in
Låt detta vatten sippra in
ty jag är född törstig
från första stund
söker vi källan
finner den i älskande ögon
finner den i skydd och föda
men källan är inte ögon eller skydd eller föda
och törsten upphör inte
hur djupt jag än dricker
och hur gott den än smakar
är jag skapad till törst?
eller bara skapad
till att alltid dricka?
vattna mitt hjärta
jag är så rädd
att det är av sten
och att det är därför
jag flyr från dig
Ibland hoppas jag
det istället är
ett frö
som kan få liv
efter lång tid i vattnet
eller att du ska slå klippan med sin stav
när jag själv
kommer till mig själv
finner jag att
någon rullat undan den
och graven har blivit en källa
Lämna ett svar