Låt detta vatten sippra in

Dagens bloggpost är en dikt om dopet!


Här är den första i raden av dikter jag skrivit om dopet för uppdraget jag fick nyligen. Denna första handlar om dopvattnet.

 

Låt detta vatten sippra in

Låt detta vatten sippra in

ty jag är född törstig

från första stund

söker vi källan

finner den i älskande ögon

finner den i skydd och föda

 

men källan är inte ögon eller skydd eller föda

och törsten upphör inte

hur djupt jag än dricker

och hur gott den än smakar

är jag skapad till törst?

eller bara skapad

till att alltid dricka?

 

vattna mitt hjärta

jag är så rädd

att det är av sten

och att det är därför

jag flyr från dig

 

Ibland hoppas jag

det istället är

ett frö

som kan få liv

efter lång tid i vattnet

eller att du ska slå klippan med sin stav

 

när jag själv

kommer till mig själv

finner jag att

någon rullat undan den

och graven har blivit en källa

3 kommentarer

Thorsten Schütte säger
26 november 2018 – 02:34

Den fina dikten får mig att tänka på vattnets helt unika egenskaper som verkligen gör det till livets vätska, vilket stämmer fint med dopet och nattvarden (vin är ju mest vatten).

Tomas Jarvid svarar
26 november 2019 – 08:18

Så ömson vin ömsom vatten är lite just vad det är?

Thorsten Schütte säger
27 november 2018 – 08:46

Ja, så kan man ju se det.

Markku säger
27 november 2018 – 11:09

Ja, vi är skapta så att törsten återkommer. Det gäller allt. Relationer, självuppfattning, tron, vi måste finna en station för att tanka efter en viss tid från det senaste.

Men ögonen då? Det är ögonen i varje möte som kallar till sig . Ögonen är inte källan, men dom är fönstren till källan. Våran själar mötts genom ögonen.

Tomas Jarvid svarar
27 november 2019 – 08:18

Ögon är ju källan i rätt hög utsträckning faktiskt, men aldrig den slutgiltiga, förrän vi får skåda och bli sedda av Gud då