Fler åsnor i advent

Adventstexterna om Jesu intåg i Jerusalem är en ständig källa till funderingar för mig.


Kung David flyr från Absalom på en åsna. Då kom han väl tillbaka på en också?

Adventstiden är en rätt kort tid på kyrkoåret men jag tror ändå att det kan vara den tid jag ägnat mest bloggposter åt här på Vandra Vägen. Det finns så många tänkvärda detaljer och det hänger ihop med så otroligt mycket i bibeln och i tron. Nu har jag lite nya tankar framförallt om Jesu intåg på åsnan.

Tre grejer:

Det första är att jag funderat en del på Marias åsna. Den som alltid finns med och som hon och Josef tar som färdmedel till Betlehem och parkerar i julkrubban. Det lustiga med den är ju att den inte finns överhuvud taget i den bibliska berättelsen. Den har bara blivit ett självklart inslag ändå. Jag tror mer och mer att det faktiskt är Jesu åsna från intåget i Jerusalem som har lyckats göra någon slags berättarteknisk resa dit. Som ett sätt att knyta ihop julberättelsen med Jesu stora finalnummer i Jerusalem. Jag kan inte riktigt argumentera för det så mycket men jag tycker själv det hade varit ett vettigt sätt för traditionen att utvecklas.

För det andra är det alltid lite störande att läsa Matteusevangeliet och om hur Jesus rider in i Jerusalem på två åsnor. En vuxen och ett föl. Matteus hänvisar ju till profetian i Sak 9:9 där det står:

I ringhet kommer han, ridande på en åsna,
på en ung åsnehingst.
och där är det helt klart fråga om en ”parallellism” det vill säga att man berättar en och samma sak på två rader som förstärker varandra. Det handlar om en åsna men man vill liksom betona lite extra genom att upprepa sig. Men i Matteus har det blivit:
Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl (matt 21:5)
Där är det plötsligt som att det alltid stått om två åsnor.
Jag har inte en aning om varför det står så här. Jag vet att det händer på flera andra ställen också att Matteus gör en dubblering av personer jämfört med Markus (som man tror han hade som delkälla till sitt evangelium), till exempel finns det två galningar som är besatta av en legion demoner istället för två. Kanske är det samma tanke bakom detta med åsnan?

Det tredje är att jag fått nys på ännu ett kungligt intåg som kan vara intressant som bakgrund till det Jesus gör. Jag har tidigare skrivit här om Salomo och Jesu trefaldiga ämbete men nu har jag fått nys på att även kung David rider in på den vägen efter att ha segrat i tronstriden mot sin som Absalom. Han kommer ridande och ledare efter ledare ansluter sig och erkänner honom som den rätte kungen. Det står inget om någon åsna tyvärr men det känns ändå som en relevant händelse när folkskaran ropar Hosianna Davids son.

TILLÄGG: Nu har jag kollat mer och kommit fram till att David nog ändå red åsna för då han flydde från Jerusalem från Absalom så fick han och hans familj åsnor av en vän. Dessa får vi anta att han hade hela tiden sedan. Det är ju också det vi ser på bilden ovan!

Några tankar om något av detta? Skriv en kommentar!

3 kommentarer

Thorsten Schütte säger
6 december 2018 – 09:12

Jag tycker om det ödmjuka i att rida på en åsna och inte på en häst. Den nuvarande Påven anknyter till detta genom att, om möjligt, använda en småbil i stället för limousinen.

Tomas Jarvid svarar
6 december 2019 – 08:18

Det är bra att inte sitta på för stora hästar!

Lena P säger
6 december 2018 – 02:20

Jag vet inte var tanken om Maria och åsnan kommer från ursprungligen, men för mig personligen kommer den ifrån barnboken ”Marias lilla åsna” som mamma läste för mig och min bror till jul när vi var barn. Men jag gillar din tanke att det är en berättarteknisk grek för att knyta ihop berättelserna.

Tomas Jarvid svarar
6 december 2019 – 08:18

Jag fick också höra Marias lilla åsna i skolan. Men jag skulle nog tro att åsnan är mycket äldre än så. Den har ju sin givna plats i julkrubban, frågan är hur det är i gamla legender, det har jag inte tillräcklig koll för att veta.

Rebella säger
13 december 2018 – 02:28

Googlade lite.

Jakobs protoevangelium, kap 17, i engelsk översättning:

“And there was an order from the Emperor Augustus, that all in Bethlehem of Judaea should be enrolled. And Joseph said: I shall enrol my sons, but what shall I do with this maiden? How shall I enrol her? As my wife? I am ashamed. As my daughter then? But all the sons of Israel know that she is not my daughter. The day of the Lord shall itself bring it to pass as the Lord will. AND HE SADDLED THE ASS, AND SET HER UPON IT; and his son led it, and Joseph followed. And when they had come within three miles, Joseph turned and saw her sorrowful; and he said to himself: Likely that which is in her distresses her. And again Joseph turned and saw her laughing. And he said to her: Mary, how is it that I see in thy face at one time laughter, at another sorrow? And Mary said to Joseph: Because I see two peoples with my eyes; the one weeping and lamenting, and the other rejoicing and exulting. And they came into the middle of the road, and Mary said to him: Take me down from off the ass, for that which is in me presses to come forth. And he took her down from off the ass, and said to her: Whither shall I lead thee, and cover thy disgrace? for the place is desert.”

Marias lilla åsna kan alltså härledas till år 150 eller så. Och innan den skrevs ner hade nog folk fabulerat om den ett tag. Att den finns i Jakobs protoevangelium motsäger förstås inte alls möjlig berättarteknisk återanvändande av åsnor.

Tomas Jarvid svarar
13 december 2019 – 08:18

Väldigt bra grävt rebella! Jag har en grej till jag kommit på. Jag visste ju att oxen hittade in i berättelsen via läsning av Jesaja 1:3 Oxen känner sin husbonde
och åsnan sin herres krubba,
men Israel känner inte sin herre,
mitt folk har inget förstånd.

men där är ju åsnan också med faktiskt, liksom krubban. Fallet avslutat kanske?