Citatet i bilden ovan sitter på min anslagstavla på jobbet. Vetenskapsmannen Gus Speth kämpade i många år med att ordna vetenskapliga resurser för att lösa världens miljöproblem. Men han insåg med tiden att miljöproblemen istället framförallt är själviskhet, girighet och likgiltighet. Och sådant har inte vetenskapen lösningar på.
Det är alltså inte en fråga om att vi måste ha den rätta kunskapen utan det rätta sättet att handla. Det känns ju väldigt mycket som hemmaplan för kyrkan. Vi vet ju att det är så lätt att ha en massa kloka tankar om livet och vara hur smart som helst men ändå inte förmå leva efter det man tycker är det rätta. Så det är bara att hålla med. Klimathotet och andra miljöproblem är i första hand en andlig fråga. En som berör helheten av vårt förhållningssätt till livet och skapelsen.
Och det kan ju verka nära nog hopplöst men som kristen ingår det ju också att inte misströsta utan hålla fast vid att om Gud är god och verksam kan under hända. Framtiden ligger i Guds hand och det som är upp till oss är att redan nu leva som om vi var ”i den värld som ska komma”.
Det verkar nära nog omöjligt för människor i grupp att avstå från sin vana att få mer och mer och konsumera mer och mer. Jag tänker att några begrepp är viktiga här:
Hopp -Människor behöver hopp och livsmod för att orka möta livet varje dag och kämpa sig igenom svårigheter. Just nu tycker jag att uppgivenheten breder ut sig alltmer och det är allvarligt. Här består kyrkans uppgift mest av allt i att be och fira gudstjänst och förankra livet hos den som är större än oss själva. Hoppets symbol är som bekant ett ankare. Det går också att tänka mindre fromt som till exempel att vi hittar styrka i gemenskap med andra som brottas med samma saker.
Mening -Det går att leva ett enkelt liv som är rikt. Det är självklart att det är så för så har ju nästan alla människor på jorden levt. Det är dock svårt att leta djupare mening i livet när man bor i ett så kommersialiserat samhälle som vi har där så mycket vill driva en upp mot ytan. Då blir det lätt att livet kretsar kring det man gör eller äger och på global skala är det sättet att leva destruktivt för vår värld. Det är viktigt att berättelsen om mig ingår i ett större sammanhang som kan säga mig vem jag är och ge trygghet och fördjupning. Den kristna berättelsen är förstås ett sådant perspektiv på livet som ger mening och därmed motståndskraft.
Andlighet -Andlighet är ett ord jag brukar undvika här eftersom det kan betyda så olika saker. Nu kom jag inte på något bättre sätt att beteckna vårt förhållningssätt till tillvaron i stort. Vi behöver verkligen ett bättre sätt att relatera till både vårt inre, varandra och skapelsen. Teologiskt är det lätt att beskriva världens problem som en slags avgudadyrkan där fel saker får spela fel roll i våra liv. Vi ska njuta av skapelsen och ära Gud som ger oss allt. Inte kräva allt mer av det skapelsen ger oss för att fylla själens tomrum.
Förlåtelse -Det är knepigt att skriva det här men vi människor behöver så mycket nåd. Vi misslyckas ständigt med våra liv och det gör vi också vad gäller att våra skapelsen. Allt går inte att reparera men det kristna budskapet är att det vi gör eller inte gör aldrig rubbar vårt värde som människor eller att vi är älskade av Gud och får försöka på nytt att ta ansvar för våra liv när vi misslyckats. En stor del av det svåra med miljöproblemen är att de är så svåra att ta in eftersom vi inte vågar konfronteras med vår egen själviskhet eller skam. För mig är budskapet om Guds oförtjänta kärlek en ovärderlig resurs i allt detta. Det behöver inte hota mitt värde som människa att jag är en del av problemet.
Det var fyra punkter om denna andliga utmaning som klimatkrisen utgör. Nu behöver jag dina tankar om allt detta. Hur hittar vi ett hållbart förhållningssätt till livet? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar