Dagens bloggpost är en dikt!
Detta är den fjärde i serien med dopdikter här på Vandra Vägen. Den här utgår från ett citat jag tycker om, från någon av kyrkofäderna (Tertullianus eller så). Han sa att ”Fisken föds i vattnet och den måste stanna i vattnet för att andas och leva”.
Tänk om Gud
Tänk om Gud
inte vill förändra oss
det vore en lättnad
för så många vill
ha något av mig
anpassa mig
till sina planer
tänk om jag
inte är oumbärlig
utan oersättlig
Fiskarna föds i vattnet
och där måste de stanna
Låt mig vakna
ur andras drömmar
simma vart jag vill
det hjärta som sjunger
fritt sin egen sång
helt och fullt
är en lovsång
som söker sitt mål
Kommentera det här inlägget