Här är nu min predikan från julnattens gudstjänst i Dalstorp. Jag är lite orolig efter att ha hållit den för jag sticker ut hakan lite och säger att julens berättelse i bibeln inte är riktigt som den är i julspelen. Närmare bestämt att det inte finns med något om ett stall eller värdshus i själva texten. Nu hoppas jag att det jag sagt varit till glädje och inte spritt tvivel i onödan. Framför allt hade jag önskat att jag kommenterat lite att jag stött på detta mer nyligen för det kan ju väcka lite undran annars att jag frimodigt pratat på om stall tidigare jular.
Vill du läsa mer kan du läsa (på engelska) om att predika jul utan stall, eller ännu en text om att Jesus inte föddes i stall och hur det kanske gick till istället. Här är för övrigt en bild på hur ett hus som det Jesus kan ha fötts i såg ut:
Palestinskt hus från första århundradet. Med del för djuren och gästrum en våning upp.
Här är nu i alla fall predikan. Hoppas den blir till glädje för dig!
Denna natt är en mycket speciell natt. Det finns så mycket legender och sånger om den. Den allra mest kända sången stilla natt jubilerar i år och fyller 200 år. Bara något enda år efter att den skrevs fanns den utgiven i Sverige för den blev otroligt populär genast. Den fångade något som stämde med hur vi uppfattar den här natten. Natten då himmel och jord stod still i förundran då Gud föddes till jorden. Det största som har hänt.
Julevangeliet är också mycket speciellt. Så speciellt att det fått heta julevangeliet som om det vore en helt egen berättelse som man tar fram till jul men i bibeln står den förstås där året runt och hänger på så otroligt många sätt samman med allt annat som står i bibeln att det verkligen är ett mästerverk.
Det är lätt att alla julspel vi sett, alla tavlor och sånger vi hört gör att vi hör något annat än det som står när vi hör julevangeliet. Traditionerna är så många. Det ska finnas en åsna (den står inte med), en värdshusvärd som är sur (han finns inte i texten), ett stall (det finns inte heller i texten som vi ska se) och en stjärnas stilla sken (som vi hittar i matteusevangeliet istället, tillsammans med de vise männen). Så har det varit i alla tider när vi läst bibeln. Man har en massa idéer med sig. På medeltiden så hörde människor om jungfru maria och på den tiden var det bara adelsdamer som kallades jungfru så då antog många att maria var en sådan och så målade man henne sådan. Tokigt men mänskligt.
Vi ska försöka se med lite vuxna ögon just nu. Kanske att det inte alltid är som vi tror men i så fall skulle jag säga att det är ännu bättre. Mer verkligt och en Jesus som kommer oss närmare.
Det vi kanske INTE tänker så mycket på är skattskrivningen. Vi är vana att finnas i register och så men där och då var det något oerhört. I bibeln är det mycket suspekt att hålla på och räkna folk, det är nog för att det tar ifrån varje människa något av sin värdighet att klumpa ihop dem på det sättet. Men också för att det var som om Augustus sade att alla de här är mina, precis som jag kan räkna mina pengar så är ni också mina. Och det räknas upp olika makthavare där i evangeliet, i motsats till den lilla familjen som verkar vara bara en liten kugge i det hela. Det där är tänkvärt för var och en också idag. Den du möter är i Guds ögon aldrig bara ännu en människa. Och inte du heller. Det ska visa sig att det kommer stora ting från såna som ingen räknat med.
Vi får höra att Josef skulle till Betlehem och Maria fick följa med. Det är viktigt för Lukas att poängtera det för enligt profeten Mika var det i Betlehem och ingen annanstans messias ska födas. Men efter vad vi vet kanske Josef själv var född i Betlehem, eller att han i alla fall hade släkt där? Det verkar lite konstigt om alla som var ättlingar till en kung för 1000 år sen ska samlas där, det blir många det va? Och hade Josef släkt så visste de nog vart de skulle ta vägen i staden. Knacka på hos någon, förklara hur de var släkt och då kunde han i den kulturen självklart räkna med att få komma in. Det där ordet härbärge ställer till det en del för oss för det låter ju som ett värdshus men det grekiska ordet är inte för ett rum man hyr utan snarare gästrummet. I varje hus fanns ett litet gästrum på andra våning och det var tydligen fullt. Men det står inget om att de blir bortkörda eller så, det som står är att de får lägga barnet i en krubba.
Och för vem som helst är det rimligt att krubban står i ett stall men så gjorde de faktiskt inte på Jesu tid. Inte ens idag i många palestinska hem. Man tar in djuren på natten och har dem i ena änden av rummet. Maria kunde inte föda i det lilla trånga gästrummet men inomhus var hon nog, hela huset fullt med folk och kanske kvinnor som trängdes kring henne. Jag har alltid tänkt på stackars Josef, klarar han att förlösa Maria ensam i ett stall?
När Jesus föddes till jorden var det kanske rakt in i myllret och kaoset och trängseln. Det är en ovan tanke och jag säger inte det här för att förstöra något för dig men tänk vad det betyder. Ett så tydligt tecken på att han verkligen är en av oss. En del i mänskligheten. Det är bra för mig ju mer av sagoskimret man kan skala av från julen för det som blir kvar då är mycket mer en Jesus som är som du och jag och som föddes på ett sätt som faktiskt verkar rimligt och möjligt att föreställa sig.
De som var i huset såg ett barn som blev fött men snart ska de få veta vad det betyder.
Det märkliga med barnet är ju vem han är, han som föds. Marias son som är Guds son. Men ängeln som bebådat. Nu visar sig plötsligt änglar för herdarna utanför staden och de blir de första som får veta. Var inte rädda, jag kommer med glädjebud. Frälsaren är född. Messias. De får ett hemligt tecken att söka efter. Ett barn i en krubba, vem har hört om något sådant, man brukar ju inte lägga barn i krubbor? De söker och hittar till slut Mara och Josef och barnet och berättar vad de hört. Och alla som hörde det häpnade (fler än Maria och Josef då). För Maria var det en bekräftelse på vad ängeln sagt, för herdarna en bekräftelse på vad änglarna sagt dem. Det fanns ett barn i en krubba.
Kejsar Augustus verkade vara så mäktig men vi förstår att allt det ska kastas över ända av detta lilla nyfödda barn. Jag tror att det är det som är mycket av Lukas viktigaste poäng i det han skriver.
Jag tror också att allt som gör julens budskap verkligt för oss är bra. Så man slipper trassla in sig i allt det sagolika i hur det brukar skildras. Det är inte på det sättet man ska vara som ett barn i Guds rike. Det stora är att det skedde. Och att det kunde varit här hos oss det skedde.
Jag tänker mig att om det var trångt och kaotiskt när Jesus föddes så är det bra för det är också så mitt liv ser ut. Saker händer som de händer och det är rörigt hemma och i huvudet och kanske i relationerna och svårt att hålla kontakten med vänner. Eller så är det svårt för man sitter fast i sitt livs hjulspår. Det är vanligt att tänka att en dag ska det riktiga livet börja då vi har koll på saker, lever det där livet som vi tänker att man borde leva.
Jesus är inte någon annanstans i en drömvärld. Föds i sagoskimmer utan smärta för någon och är ouppnåelig som så mycket är ouppnåeligt för oss. Vi behöver aldrig nå upp för han kom ner. Och han är van vid kaotiska liv så han kan vara med i våra. Det är till och med just därför han kom. Så denna heliga natt kan för oss nu bli en stilla natt. En natt med frid i hjärtat. Friden hos den som inte måste bevisa något.
Kom herre Jesus. Jag har inte heller annat än en krubba att erbjuda för det är så mycket som trängs i mitt liv. Och som djuren hittade mat i krubban så ber vi att du ska ge oss livets bröd. Ge oss det som gör oss mätta och glada denna heliga natt. Låt ett under ske när du föds också i våra hjärtan på nytt. Amen
Lämna ett svar