På nyårsbönen (på nyårsafton alltså) jag höll i Månstad och Dalstorp så stod jag med fria händer att tala om vad som helst eftersom det inte finns några fasta texter till den dagen. Då tog jag förstås (åtminstone om man som du kanske gjort följt bloggen ett tag och vet att det kommer märkliga utvikningar här) tillfället i akt att tala utifrån den gammaltestamentliga bibeltexten för i söndags om de hebreiska barnmorskorna Shifra och Pua, för att sedan bygga ut det till ett minibibelstudium om barnmorskor och barnafödande i bibeln.
Faktum är att jag redan satt och tryckte på en bloggpost i ämnet men nu fick jag samla tankarna till predikan först denna gång. Varsågod för fina kvinnliga bilder av Gud och mycket annat fint i det som följer.
Nyårsbön Månstad och Dalstorp
Igår på söndagen, det är svårt att hålla ordning på helgdagarna nu, kunde man läsa detta i gamla testamentet:
15Kungen av Egypten talade med de hebreiska barnmorskorna – en hette Shifra och den andra Pua – 16och sade: ”När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, se då efter: är det en pojke skall ni döda honom, är det en flicka får hon leva.” 17Men barnmorskorna var gudfruktiga och gjorde inte som kungen hade befallt utan lät pojkarna leva. 18Då kallade kungen dem till sig och frågade varför de gjorde så. 19De svarade: ”Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram.” 20Gud lät allt gå väl för barnmorskorna, och folket växte till och förökade sig kraftigt, 21och eftersom barnmorskorna var gudfruktiga lät Gud dem få hem och barn. 22Men farao gav denna befallning till hela sitt folk: ”Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva.” (2 mos 1:15-22)
I sitt sammanhang är det en berättelse om hur Farao på alla sätt vill förtrycka Israels folk i Egypten och försöker få hebreernas egna barnmorskor att hjälpa till. Men de lurar honom. Och han tar deras ord som experter och tänker att då får jag hitta på något annat och ännu värre. Det framstår ännu tydligare vad han är för en typ. En som tycker att människor inte är av så stor betydelse i kampen om makt. Och sedan föds ju Mose och så kommer hela den berättelsen.
Jag har intresserat mig en del för barnmorskor och barnafödande i bibeln. Vi hade en vaktmästare i Dalstorp som var barnmorska och då vi avtackade henne citerade jag ett väldigt fint bibelord från Jesu avskedstal i Johannesevangeliet:
20Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. 21När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. 22Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er. (Joh 16:21)
Jesus liknar sig själv vid en födande kvinna. Som har det svårt när hans stund har kommit men som sedan glömmer smärtan i glädjen över barnet som fötts. Det är en fantastisk bild, väldigt gripande. Jesus använder den för att tala om sig själv och sin ”stund” hans lidande på korset som han strax efteråt ska gå igenom. Och det är också så att han skickar med den till oss också, när vi möter svårigheter så får vi lita på att detta inte ska vara för evigt eftersom vi är i Guds hand. I detta liv eller i evigheten hos Gud ska smärtan en dag upphöra.
Så när jag väl hade fått ögonen på den här texten om barnfödande så var jag tvungen att börja nysta i vad det finns för bibeltexter egentligen om att föda barn. Så nu blir det lite minibibelstudium här. Vad det har med nyår att göra får vi återkomma till. Det är intressant för oss alla för alla har vi varit barn och alla är vi nog på sätt och vis det fortfarande.
Jesus citerar ju mycket från gamla testamentet och där i Jesaja finns faktiskt ett ställe som man nästan kan tänka sig att han utgått ifrån. Där är det Herren själv, eller hans lidande tjänare, som är som en födande:
Herren drar ut som en kämpe,
som en krigare, upptänd av stridslust,
han utstöter härskrin
och visar fienden sin styrka.
14Länge har jag tigit,
varit tyst och behärskat mig.
Nu vrålar jag som en födande kvinna,
flämtar, drar efter andan.
15Jag förhärjar berg och höjder,
allt som växer där skall torka bort.
Floder förvandlar jag till torra fåror,
jag låter sjöarna torka ut.
16Jag skall leda de blinda på vägen,
föra dem längs okända stigar.
Mörkret framför dem gör jag till ljus,
oländig mark blir jämn.
Det jag nu har sagt skall jag göra,
jag viker inte från det. ( Jes 42:14ff kommer i samband med den lidande tjänaren)
En stridskämpe som vrålar som en födande. Gud är som en födande som kämpar för att ge liv, göra mörker till ljus.
I det ligger det att Gud hela tiden både är den som skapar livet, som föder fram det kan man säga, men också den som hela tiden värnar och skyddar livet från destruktiva krafter. Det kan man höra mer om i Jobs bok, där håller Gud ordning även på hur alla djur föder. Det kan man tänka på ofta när man läser bibeln, hur viktigt allt liv i skapelsen är för Gud, inte bara vi. Gud förmanar Jobs okunskap och säger
Vem skaffar mat åt korpen
när dess ungar ropar till Gud
och skriker av hunger?
4Förstår du hur stengeten föder,
övervakar du hindens kalvning?
5Räknar du månaderna för deras dräktighet,
vet du när det är dags för dem att föda? (job 39:3ff
Men givetvis är också vi viktiga. Psalm 22 är en plågad psalm i psaltaren, den som Jesus citerar från då han blir korsfäst. Det är en hårt ansatt människa som talar och liksom påminner Gud om alla anledningar han har att gripa in nu och hjälpa honom eller henne, och där beskrivs det som att Gud är hans egen barnmorska:
”Han har överlämnat sig åt Herren,
nu får Herren gripa in och rädda honom
– han är ju älskad av Herren.”
10Du hjälpte mig ut ur min moders liv,
du lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11Från min födelsestund är mitt liv i din hand,
alltsedan jag blev till har du varit min Gud. (ps 22:9)
Paulus är förresten också en barnmorska, så ser han på de människor han fått ansvar för. Som att han hjälpt dem komma till det nya livet i Kristus, och sedan när de ställer till det så är det som att han måste börja om!
Mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har förkroppsligats i er. 20Om jag bara var hos er nu, så att jag kunde slå an den rätta tonen – jag vet mig ingen råd med er. (gal 4:19)
Sedan finns det några få ställen till, ett är i thessalonikerbrevet där Paulus skriver att
Just när folk säger: ”Allt är lugnt och tryggt”, då kommer katastrofen lika plötsligt som värkarna när en kvinna skall föda, och de slipper inte undan. (1 thess 5:3)
Han talar om Herrens dag, dagen då Gud ska gripa in och ställa till rätta. Plötsligt som värkarna då det är dags att föda, det har varit på väg ett bra tag men sedan är det dags på riktigt, Paulus har flera liknande ställen.
Jag tycker det är fascinerande att leta igenom bibeln på det här sättet, man hittar sådant man inte riktigt trodde fanns. Kvinnliga bilder av Gud och så, men jag har ju också lovat att tala om det nya året också.
Nyåret är en tid som både summerar året som gått och ser fram emot det nya. Det kan vara kluvet bådadelarna beroende på hur allt är. Jag tycker den här barnmorskebilden av Gud är härlig för då påminns jag om att Gud är den som är med mig på väg ut i livet, och vidare ut i livet hela tiden. Som värnar och skyddar och vill hjälpa oss fram. Det är gott att tänka på Guds omsorg om skapelsen, det kan man verkligen behöva mod och hopp i i dessa dagar. Och för att till slut återvända till Shifra och Pua i Egypten, de som hittade sätt att värna livet mot alla odds i sin svåra vardag, det ska ju vi också göra. Se klart på vad som sker och handla så gott man har förmåga till.
Så tre saker från detta egentligen. Barnmorskebilden påminner oss om att Gud är den som värnar livet, om Guds omsorg om hela skapelsen och om vårt ansvar att vara med honom i detta. Tre punkter, precis som en predikan ska ha även om det i övrigt inte varit ett helt vanligt upplägg detta.
Skriv gärna en kommentar om vad du tänker om dessa bibelord!
Lämna ett svar