Här är predikan jag höll igår, dels i Månstads församlingshem och sedan på kvällen (i lite remixat skick) i Dalstorp. Jag ger mig på att omdefiniera detta med att skilja agnarna från vetet och sedan säger jag något om att se på sig själv med Guds blick, som Jesus. Hoppas detta kan vara till glädje för dig!
Första efter trett 2018 Månstad och Dalstorp, årg 2
Jesu dop.
Vi har rört oss genom julens texter ett bra tag nu en idag möter vi Jesus som vuxen. Vi får först höra om Johannes och hur alla börjar fråga sig om det är han som är messias. Men han förnekar det och säger att det ska komma en ännu större som han banar väg för. Det här är lite olika skildrat i olika evangelier men här nämns inte Jesus till en början. Det är Johannes som pratar på om den som ska komma och döpa med helig Ande och eld och ha kastskoveln i sin hand och rensa den tröskade säden.
Sedan kommer ett sådant där obehagligt bibelord som jag inte tror många av oss har lätt att hantera. Messias ska samla vetet i sin lada men agnarna ska han bränna i en eld som aldrig slocknar.
Och sedan fortsätter berättelsen men då är man lite omskakad och störd och hör inte riktigt det som kommer sedan så vi stannar här först och ser om vi kanske förstå vad Johannes säger.
Många av oss har en tanke i huvudet om att det här handlar om helvetet. Att Jesus ska komma och skilja de goda från de onda och att en del av oss är rent och fint vete och andra kanske då är agnar. Och då är det en störande text förstås. Det finns andra bibeltexter som liknar denna och allt det där kan vi inte gå in på nu men vi får påminna oss om i grunden varför Jesus kommer.
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv, ty Gud sände inte sin son för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Johannes 3:16 och 3:17 som fyller ut bilden lite.
Jesus kommer för att rädda världen. Rädda oss. Det betyder att vi kan dra slutsatsen att han faktiskt bryr sig om oss eller hur? Man kan alltid ha skräckbilden av Gud eller Kristus att de verkar snälla men också har en tortyrkammare i källaren som de inte har något emot att stoppa folk i. Gud skulle absolut ha väldigt mycket emot det. Kommer det an på Gud så vill han att alla människor ska bli frälsta, Gud är godare än vi är, det måste vi alltid komma ihåg.
Messias ska rensa den tröskade säden. Jag är verkligen en väldigt dålig bonde så jag har svårt att helt redogöra för det här men som jag förstått det tröskar man först isär vetet från agnarna men en slaga eller något och sedan kastar man upp det i vinden med en skyffel så att agnarna blåser bort och man har vetet kvar. Agnarna är liksom inte så intressanta här, han kommer för att samla säden. Man kan säga att han på något sätt ska fortsätta det Johannes gör. Rena och starta om.
Är det inte troligare att han kommer för att skilja oss från våra synder? Och kanske inte heller att vi ska tänka väldigt mycket utifrån mig personligen utan på större perspektiv. Det finns några bortklippta verser i vår bibeltext idag om hur kung Herodes i sin stora ondska (ny Herodes för övrigt, inte julherodes) griper Johannes och får honom fängslad. Det kanske handlar om sådant också? Att Messias ska befria folket från de som plågar dem. Eller ännu hellre befria från alla destruktiva krafter som tynger ner och fängslar oss. Till att vara vete i hans lada. Samlas bland de räddade. Medan som det står i ”där rosor aldrig dör”, ”synden där är utanför. Agnarna slipper man. Det onda ska inte plåga oss för alltid.
Jesus dyker upp lite plötsligt. Hela folket lät döpa sig och då gjorde visst Jesus det också. Då kommer helig Ande över honom som en duva, en verklig duva. Mycket märkligt. Och en röst säger från himlen, du är min älskade son, du är min utvalde.
Det är lite som att det är så Lukas besvarar den knepiga frågan ”men varför ska Jesus döpas egentligen, han är ju fri från synd och ett med fadern?” genom att säga att han döptes tillsammans med folket, som alltid är han en av oss för att dela allt med oss. Men också med ett särskilt uppdrag med en röst från himlen och allt. Vad tror ni förresten, är det nya ord som rösten från himlen säger eller är det gamla välkända? Det är från gamla testamentet förstås! Psaltaren 2:7. Hela tiden knyter evangelierna an bakåt i tiden, det var det här de orden pekade fram emot från början! Här är den som mer än någon annan ska kallas Guds son! Och så börjar Jesu vuxna verksamhet i och med detta.
Det är fint att tänka att även en sådan som Jesus måste veta vem han är för att kunna åstadkomma något. Det vi är kommer före det vi gör för annars gör vi kanske helt fel saker. Jesus får bekräftat från himlen inför människorna vem han är. Jag tror vi kan känna igen oss i detta, i en del sammanhang kommer man in och så vet man inte riktigt vem jag är här. Lyssnar någon på det jag har att säga? Kommer de att respektera mig eller kommer de bara avfärda mig på grund av några fördomar de har eller nåt? Där man får vara den man är är man på något sätt fri att säga det man vill och göra det man vill. I olika grad i olika sammanhang. Jesus är suveränt fri i alla sammanhang för han vet vem han är i Guds ögon.
Det där tänker jag ofta på faktiskt. Vi lever mer än någonsin i ett samhälle där vi speglar oss i vad andra tänker om oss, vilken bild vi kan ge av oss själva och vad de tycker om det de ser. Den stora kristna vilan är att vi inte måste skapa oss själva på det sättet för vi är redan skapade av Gud. Här möts Jesu dop och våra dop för tillsammans med hjälp av Jesus får vi också ta till oss att vi är Guds älskade barn. Skapade av Gud för att han vill vi ska finnas, han gläder sig över oss när vi hittar vår väg i livet. Att Gud vill vi ska ta till oss det på djupet vi också, förstår du inte hur värdefull du är för mig?
Det finns en berättelse med någon som frågar Gud, hur mycket älskar du mig? Och så svarar Gud ”så här mycket” (visa med armarna) och dör. Att Jesus dog på korset för oss är kanske obegripligt men det är i alla fall måttet på hur långt Gud kan gå i sin kärlek till oss. Om detta var nödvändigt så drog han sig inte ens för det.
Han har kommit för att rädda världen. Rädda de små vetekornen till sig. Gjuta in livsmod och kraft i dem så att vi får veta vilka vi är och sluta vara rädda. Inget kan skilja oss från Guds kärlek, skriver Paulus. Varken liv eller död, inget som varit och inget som ska komma i framtiden.
Allt detta får vi påminna oss när vi ser tillbaka på vårt dop. Det är ett kärleksbevis till oss.
Lämna ett svar