Helvetet är inte grejen

Jag har (långt efter att "alla andra" gjorde det) läst Rob Bells bok "Kärleken vinner".


Jo jag fick mitt exemplar billigt på rea. Som hittat ju.

Det har gått några år sedan Rob Bells bok om helvetet kom ut men jag har inte läst den förrän nu.

Jag fascineras av Rob Bell samtidigt som jag ibland tycker han blir lite väl mycket en karikatyr av sig själv när det kommer till stil som talare eller författare. Här är i alla fall en bok jag tycker är väl värd att läsa och fundera kring.

Det där med helvetet är komplicerat att förhålla sig till för många kristna (och säkert en anledning för ganska många att inte ägna den kristna tron alltför mycket tanke). Att skrämmas med helvetet är verkligen ur mode inom alla våra samfund och jag tror helvetet över huvud taget nämns mycket sällan. Samtidigt känner man sig ofta som kristen kluven eftersom man snabbt kan tänka på en rad olika bibelord som man inte riktigt kommer ifrån att de talar om himmel och helvete. Man vill ju respektera bibelordet och inte välja och vraka där utifrån vad man själv tycker och tänker.

I USA är nog allt både likt och annorlunda kring detta. Rob Bell har en del hårresande berättelser om hur troende där ibland nästan tävlar i att framhäva hur mycket de tror på helvetet, samtidigt som han också visar hur tro på helvetet är det som gör att många omöjligt kan ta kyrkan på allvar. Det är svårt att tro på en Gud som är ok med att människor ska plågas i evighet för hur de trott eller levat under korta jordeliv. En sådan Gud vill man inte ha att göra med. Såklart.

Men alltihop beror nog på ett missförstånd. Frågan är liksom felställd från början. Det avgörande som Bell pekar på är frågan om vad som egentligen är den större röda tråden i den bibliska berättelsen.

Ju mer jag läser bibeln desto tydligare tycker jag det blir att bibelns berättelse verkligen inte handlar om att Gud sätter oss här för att pröva oss och sedan sortera oss i himmel eller helvete utifrån utfall. Bibeln handlar om att Gud skapat denna värld och också vill rädda den helt och hållet. Kommer det an på Gud så vill Gud rädda alla till sig, sedan är det en omöjlig fråga för någon av oss att svara på om han kommer lyckas. Rob Bell uttrycker det som att Gud inte vill skicka någon till helvetet, han vill kasta ut helvetet från sin goda värld så att den blir god på nytt. Detta är inte heller några nyheter, det har alltid funnits kyrkliga företrädare som tror att Gud en dag ska lyckas rädda alla eller många fler än vi vågar tro. Själv tycker jag det är en miniminivå som kristen att man bör hoppas på och be för allas frälsning.

Han gör också en genomgång av bibelord som visar att det egentligen är mycket få, om några, bibelställen som otvetydigt talar om straff efter döden. Jag tycker han lägger fram det bra. Bibelns språk är bildrikt och kräver att man läser det utifrån det. Liksom ”Guds rike” eller ”himmelriket” mest hela tiden handlar om livet tillsammans med Gud redan här och nu så är också helvetet en realitet vi har att kämpa emot redan här. Det destruktiva livet som för oss bort från Guds goda vilja för oss.

En lite oväntad men fin tanke som dyker upp är att Bell rehabiliterar skärseldstanken. Skärseld är förstås ett dåligt ord som för tankarna till plågor av olika slag men man kan också förstå det som att vi behöver helas på alla plan innan vi kan leva det eviga livet hos Gud. Vägen till Gud är alltid öppen men med en del kanske det tar väldigt lång tid innan Gud lyckas få dem hela vägen fram.

Jag kan inte redogöra för hela boken här men läs den gärna. Bell är inte minst en fantastisk predikant och det märks i hur han lägger fram de senare delarna i boken. Och så har jag blivit stärkt i att hela tiden framhäva grunden för allt i den kristna tron. Att Gud är god och vill oss väl. Så enkelt men så svårt att tro, får vi den biten rätt så blir allt mer rätt i vår tro.

Har du läst boken? Har du tankar om helvete och de eviga tingen? Skriv en kommentar nedan!

 

3 kommentarer

Thorsten Schütte säger
17 januari 2019 – 09:04

Har läst boken med stor behållning och ansluter mig till Din miniminivå men hoppas på att det är ännu bättre. Och tanken om agnarna och skärselden blir något tilltalande om man ser det som en rening och återblick, inte som ett "helvete på tid".
Se även gärna debatten under artikeln:
https://www.sandaren.se/debatt/bibeln-och-koranen-eniga-om-jesu-fodelse

Tomas Jarvid svarar
18 februari 2019 – 09:08

Det här har vi nog samtalat lite om här tidigare känns det som. Nu återstår för mig att ta mig an NT Wrights bok i ämnet också.

Thorsten Schütte säger
18 januari 2019 – 12:24

Kanske man kan se på regeringsbildningen i Sverige som en analogi till skärselden?
Som en intervjuad medborgare sade i TV-nyheterna i går kväll: Sveriges politiska system har utsatts för ett tryckprov (ungefär som när man testar ångpannor genom att trycksätta med vatten med dubbelt märktryck) - och klarat provet!

Tomas Jarvid svarar
18 februari 2019 – 09:08

Jag hänger nog inte helt med på vad menar där 🙂 Kanske att jag mer tänker ”skärselden” som ett helande än som ett prov egentligen.

Thorsten Schütte säger
19 januari 2019 – 11:41

Tja, ingen exakt liknelse, men samtidigt har ju mycket politiska agnar bränts, ibland under mycket väsen:
https://www.salaallehanda.com/artikel/insandare/skrik-ej-i-falsett
och förhoppningsvis är regeringen vetekornen...

Tomas Jarvid svarar
18 februari 2019 – 09:08

Ja på det viset så, ju längre man tröskar på, desto mer skiljer man agnarna från vetet…