I söndags predikade jag (ganska länge tror jag) om livets källa. Det blev en hel del favoritcitat av Augustinus och en egen dikt på slutet (som du kanske redan sett här på bloggen tidigare). Jag hoppas det här kan vara till glädje för dig!
Andra efter trettondagen, i Grimsås och Nittorp
År 1513 reste conquistadoren Juan Ponce de León i den nyupptäckte nya världen på andra sidan atlanten, det fanns så mycket nytt att utforska och han hade också ett speciellt mål. Han sökte efter Ungdomens källa som han trodde fanns där någonstans. Det sägs att han hittade den år 1513 i ett land som var så vackert att han kallade det för ”blommornas land” eller som vi säger: ”Florida”.
Nu lever ju inte Juan Ponce de León längre så jag vet inte hur det var med den eviga ungdomen. Men det säger mycket ändå. Ungdomens källa är numera mycket ett begrepp inom skönhetsvärlden och hälsovärlden. Man vill hitta metoder och annat som bevarar ungdomlig skönhet och hälsa.
Idag hör vi om livets källa i våra bibeltexter. Det är inte alls samma sak. Kroppen är viktig och vi ska ta hand om den men ungdomens källa finns ju inte, och frågan är om inte letandet efter den är rätt tveksam också, ur kristen synvinkel Livet är en gåva som det är, inte bara om vi lyckas få till det extra bra.
Om man tänker på detta med åldrande så kan tankarna gå till Paulus ord:
Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag 2 kor 4:16
Livets källa kan förstås mycket väl handla om att få del av allt som behövs för att upprätthålla livet, vatten, mat, sömn och allt sådant men det finns också något inre i oss om behöver ha dricka ur livets källa.
Det är väldigt vackert beskrivet i dagens texter, det är favorittexter allihop. Gud kallar på oss att komma och dricka och äta och få vad vi behöver hos honom. Han ger det gratis får vi höra, och det sker när vi lyssnar till Gud, kommer till Gud. Som nu denna stund i hans hus. Det är sällan jag går ut ur en kyrka utan att ha känt att här fanns något av det levande vattnet från livets källa. Inte så starkt alltid men åtminstone en aning. I att just komma inför Gud och sjunga och be, ta emot nattvardens bröd och vin med mera. Också i episteln står det ju att den som vill fritt får dricka av livets vatten. Det är ett erbjudande till alla utan undantag. Och det säger förstås mycket i sin tur om hurdan Gud är.
Idag är det så lång evangelietext att det finns mycket att säga. Den berömda berättelsen om Jesus möte vid Sykars brunn. Det finns väldigt mycket bakgrund som kan vara intressant här, om samarierna och hur det var med den här kvinnans historia och allt möjligt, bara att förstå sig på den märkliga dialogen är svårt nog. Men idag får vi tänka på detta med källan. Hon har sökt sig till en källa, en bra gammal källa från förfädernas tid och hon hämtar vatten i den men uppenbarligen så törstar hon på ett annat sätt. Det där talet om hennes fem män har man nog varit snabb att ta upp som varnande exempel i gamla tiders predikningar för man har ju varit extra hård mot kvinnor när det kommer till relationer, jag tänker på ett sådant där citat jag tar med i alla sammanhang jag kan, så ni kanske har hört mig säga det tidigare. Det är st Augustinus som sade ”sök det du söker, men inte där du söker det”. Alla människor har en törst inom sig och vi försöker släcka den på olika sätt, det är svårt att riktigt veta vad det är man söker och det utnyttjar reklambranschen nuförtiden och försöker säga att det nog är en ny grej vi törstar efter, men så är det förstås inte. Men vi går ändå på det lätt när törsten plågar. Man kan också använda relationer på det sättet, kanske var det så för kvinnan, hon fann inte det hon verkligen behövde i de relationerna utan de blev besvikelser. Eller så finns det förstås alkohol och alla möjliga sätt att försöka släcka den inre törsten, eller fly från den.
Augustinus poäng är inte att alla de sakerna är dåliga utan bara att de får fel plats, de kan inte ge det vi önskar. Vi hoppas på för mycket från dem. Augustinus följer upp med sitt andra kända citat ”mitt hjärta är oroligt, tills det finner sin vila hos dig”.
Den som dricker av det här vattnet, säger Jesus, blir törstig igen, men den som dricker av det vatten jag ger blir aldrig törstig. Det vattnet blir en källa.
När det är dop och vi ber över dopvattnet säger vi ”du låter det vatten strömma fram som ger världen liv”. Och det gäller ju som sagt för vatten för både kropp och själ”. Det står fritt att komma till Gud och dricka. Ingen kan hindra dig från att vända dig till Gud med dina böner, inte ens den mest övervakande förtryckande regim. Källan är aldrig långt borta efter som Gud finns där vi finns. Källan finns inom oss.
Jesus blir till slut mycket tydlig, de har talat om det levande vattnet och så säger han ”det är jag, den som talar med dig”. Hos mig finns livet. Vi har inte fortsättningen på texten idag men i mötet förvandlas kvinnans liv. I mötet med Gud förvandlas våra liv. Samtidigt är det så svårt, källan är så nära men ändå vänder man sig till annat. Det är svårt att be, motstånd i att gå till kyrkan. Det känns inte som att förvandlingen håller i sig. Jesus har ju sagt att man aldrig mer ska bli törstig?
Men jag tror att det betyder att man aldrig behöver vara utan vatten, källan finns där, men vi ska också dricka av den. Det vore konstigt om det vore så att människans problem är att vi gått bort från Gud till främmande torra landskap, och han hjälper oss där, bara för att vi sedan ska fortsätta leva utan honom. Vi får bo vid källan, dricka från den dag för dag, då kan den vara det eviga livets källa för oss, som förnyar vår inre människa dag för dag. I psaltarens första psalm står det om en som studerar Guds ord att han är som ett träd planterat nära vatten. Må vi vara sådana träd som är planterade nära Guds källa.
Vi avslutar med en dikt, en dopdikt.
Låt detta vatten sippra in
ty jag är född törstig
från första stund
söker vi källan
finner den i älskande ögon
finner den i skydd och föda
men källan är inte ögon eller skydd eller föda
och törsten upphör inte
hur djupt jag än dricker
och hur gott den än smakar
är jag skapad till törst?
eller bara skapad
till att alltid dricka?
vattna mitt hjärta
jag är så rädd
att det är av sten
och att det är därför
jag flyr från dig
Ibland hoppas jag
det istället är
ett frö
som kan få liv
efter lång tid i vattnet
eller att du ska slå klippan med sin stav
när jag själv
kommer till mig själv
finner jag att
någon rullat undan den
och graven har blivit en källa
Lämna ett svar