Jag har nyligen läst (lyssnat på) ”Smart föräldraskap” av Mattias Ribbing. Jag har skrivit utifrån en av hans böcker tidigare här på Vandra Vägen, då om minnesträning och att ”minnet är en del av kroppen”.
Smart föräldraskap är en blandad kompott av Ribbings lärdomar tillämpbara på barnuppfostran. De delar som mer handlar om förhållningssätt och så känner jag att jag nog haft koll på innan men sedan finns det en hel del spaceade övningar och studietekniska finurligheter och sådant. Jag fascineras mycket av Ribbing, tyvärr är jag mer en sån som läser böcker och sedan ser framför mig att -en dag ska jag också göra övningarna och bemästra allt detta, än att det verkligen blir av.
Det som är mest intressant för Vandra Vägens räkning är det inledande kapitlet där han slår fast att för barnet är leken den bästa hjärnträningen. Det är där man övar sin föreställningsförmåga, sina associationer, sin problemlösning och sitt fokus (med mera). Barn av idag lever i hög grad uppstyrda liv med ordnade aktiviteter och även om det är välmenande skulle det nog ofta vara bättre om föräldrar gjorde mindre. Tänker man vidare så framstår det också klart att den vuxna inlärningen på många sätt handlar om att vara som ett barn; fantisera och undersöka och pröva sig fram, det är några av de främsta nycklarna Ribbing återvänder till.
Det där med att man ska bli som ett barn låter väl också väldigt bekant från någon som brukar nämnas ofta här på Vandra Vägen? En som också ställde ett barn framför sina lärjungar?
Tankar på det?
Lämna ett svar