Jag blev så glad att se denne illustration i bibeln för barn. Jesus prövas i öknen av djävulen men på bilden ser vi en orm istället. Jag gissar att illustratören ville undvika att måla en demonfigur av något slag och då var ju ormen ett genialt val.

Det är nämligen samma orm som den Adam och Eva möter i Edens lustgård. Det står förstås inget om ormar när Jesus är i öknen men i allt annat påminner berättelserna så starkt om varandra att de måste höra ihop. Adam och Eva blir frestade att välja sin egen väg och själva döma mellan ont och gott och de faller för frestelsen. Jesus blir ställd på prov på samma sätt, djävulen lockar honom att tro att det han föreslår är bättre än det Gud sagt, men Jesus står emot och klarar provet.

Jag skrev häromdagen om hur Jesus krossar huggormsyngelns huvud och en hel mängd bibelställen om ormar i bibeln. Nu lite om innebörden i detta (tack bibelprojektet!).

Det är märkligt att det är ett djur som talar och förleder de första människorna. Djuren är ju skapade av Gud? Det väcker en massa frågor om ormens ursprung. Vi förstår också att ormen på något sätt är en andevarelse (eller vad vi ska kalla det) med insikt i en del saker som människan inte känner till. Intressant nog kan man säga att det är det allra första exemplet i bibeln på hur den yngre får företräde före den äldre (som sedan i berättelsen om Jakob och Esau och kung David och tusen andra småsyskon i bibeln som oväntat får en chans). Djuren är skapade samma skapelsedag som människan men före.

Ormen vill locka människan att bli som gudaväsen. Att överskrida gränserna Gud gett dem. Men det underliga som händer är att den som lyssnar på ormens röst snarare blir omänsklig, blir som ett djur (liknar ormen). Genom gamla testamentet liknas ofta sedan hotande onda fiender vid djur som ormar eller vilda oxar som stormar an. Det starkaste exemplet finns i Daniels bok

Allt detta drabbade kung Nebukadnessar. Tolv månader senare, då kungen en gång gick omkring på taket till sitt palats i Babylon, utbrast han: ”Detta är det stora Babylon, som jag själv har byggt till en kunglig huvudstad med min egen kraft, till min egen ära!” Medan orden ännu var på kungens läppar kom en röst från himlen: ”Konung Nebukadnessar, du skall veta: ditt rike har tagits ifrån dig! Du kommer att fördrivas ur människors krets, och du skall bo bland markens djur och få gräs att äta som oxarna; så skall sju tider förgå, till dess du inser att den Högste råder över människors riken och att han ger dem åt vem han vill.” I samma ögonblick gick orden i uppfyllelse: Nebukadnessar fördrevs ur människors krets, han åt gräs som oxarna och hans kropp fuktades av himlens dagg, tills håret var som örnens fjädrar och naglarna som fågelklor.

Men när den fastställda tiden hade gått såg jag, Nebukadnessar, upp mot himlen och fick mitt förstånd tillbaka; då prisade jag den Högste, jag lovade och ärade honom som lever i evighet.(Dan 4:25ff)

Se vilket samband mellan att bli övermodig och sträva efter att bli som en Gud och verkligen bli ett djur! Sedan hänger det också samman att han blir människa igen och att han prisar och ärar Gud istället för sig själv.

Det här är inte svårt att iaktta i vår värld eller kanske i sitt eget hjärta (fast det brukar vara lättare att se felen hos människorna i sin omgivning). Den som vill bli mer än människa blir mindre mänsklig. Människans strävan efter makt och status och rikedom måste väl sägas ha förstört mycket på vår planet och för mänskligheten.

Den motsatta vägen är den Jesus tar i öknen och den ska vi väl också ta. Det är bara det att vi inte klarar det själva. Och vi måste inte heller, vi får be om hjälp. Den som ber om hjälp träder automatiskt in i det ödmjuka och goda förhållningssättet.

Vad tänker du om att bli som ett djur och om Jesus i öknen? Skriv och berätta!