Sexagesima /reformationsdagen 2019, Dalstorp och Ölsremma

Idag har vi ”det levande ordet” som överskrift. Det är på ett sätt predikanternas dåliga samvetes dag för det är faktiskt tanken med predikan att man först fått höra Guds Ord läsas och sedan ska det liksom få liv i predikan så att det träffar oss i hjärtat och förnyar vår tro på Kristus och allt sådant. Som är ganska svårt att leva upp till förstås.

Men att ord kan vara levande det vet vi alla. Rätt ord i rätt stund kan förändra hela livet. Det finns en del ord som alltid är efterlängtade och levande, Tomas Sjödin har talat om en undersökning i amerika om vilken mening folk tyckte var mest tröstande, den de helst ville och behövde höra, och det var:

1. Jag älskar dig
   2. Jag förlåter dig
   3. Maten är klar

Enkla ord men fulla med gemenskap och hopp. En annan sak som jag hört och tror starkt på är nån som sa att ”för människan är ens eget namn det vackraste ljudet”. Att höra någon tilltala en med namn betyder på något sätt att man är viktig i sig själv, inte så lätt utbytbar. Stor skillnad mot ”du där borta” om man säger så.

Det kan verka banalt det här men det rör vid djupt mänskliga saker. Att vara älskade, förlåtna, få mat och gemenskap och få höra sitt namn. Det är olika för oss allihop inuti. Jag känner igen mig i att man kan ha en gnagande oro om att ingen här nog ens vet vad jag heter och ingen bryr sig, har jag gått ut genom dörren så har de glömt mig genast. Det är nästan som att jag alltid blir lite förvånad när folk lagt mitt namn på minnet.

I dag får vi höra på olika sätt om ord som blir levande. I psaltaren stod det om hur bibelord kan öppna sig och tala till våra hjärtan. Kanske lättare så ju mer man läst bibeln men Gud kan när som helst tala till oss genom sina egna ord förstås. Och när bibelordet öppnar sig så ger det liv, det blir ett tilltal i stil med de jag redan nämnt.

Episteln från romarbrevet är lite inne på samma. Det står ungefär att tro består i att vi vänder oss till Gud och däri ligger frälsningen, även för oss hedningar som inte är födda som judar. Men då krävs det att vi fått komma till tro, och för det att vi fått höra om Jesus, och då behövs det någon som predikar eller berättar eller bibeln eller så och då behövs det någon som känt sig kallad att berätta och ge vidare av det han eller hon själv fått. Allt ligger på sätt och vis samtidigt i Guds händer och är ett mysterium samtidigt som det ligger i våra händer att göra vad vi kan för att tron ska finnas tillgänglig som ett alternativ för människor.

Evangelietexten idag är lustig för Jesus säger själv ingenting. Det är andra som talar om honom. Folkhopen, de som fariseerna och översteprästerna skickat ut. Det dyker upp olika invändningar mot att följa Jesus. Han är inte vad de hade tänkt sig av en messias. Ingen som lyfter fram sin bakgrund av Davids släkt och Betlehem (fast vi som läser vet ju faktiskt att han är Davids Son och född i Betlehem), han kommer från det bonniga Galiléen istället. Det är en sak som är svår med att vara frälsare, att folk kan ha en massa förväntningar som står i vägen. Så kan det vara som hinder för tron i vår tid också. Man har sina bilder av hur det nog borde funka att ha en tro, hur Gud borde tala om det var på riktigt och så, och Gud gör förstås helt som han själv vill och frågar inte efter hur vi tycker han borde vara. Tron är ju på många sätt en del av det vanliga vardagslivet.

De lärda har andra skäl, de hånar de som följer Jesus som del av den olärda folkmassan och tycker alla borde förstå att om de som är så kloka inte följer Jesus så finns det inga skäl till det. Det är inte så svårt att hitta likheter med det heller i vår tid. Många ser ner på den kristna tron och de som syns och hörs mest i samhället har andra sanningar att följa. Det intressanta här är att liksom de är så tvärsäkra på att ingen vettig människa kan tro på Jesus, så dyker plötsligt Nikodemus upp i berättelsen. Han är ju en av dem och han säger inte att han följer Jesus men vi tänker att det kanske är så, det var ju han som sökte upp Jesus om natten i kapitel 3 och fick höra att han måste födas på nytt för att komma in i Guds rike. Han är också en sådan som lockats av Jesu ord och sett något särskilt i honom. Han försöker säga att deras lag inte säger att någon kan dömas ohörd (och det är intressant i sig för det är ju det Jesus till slut blir av samma råd som begår ett rejält justitiemord med nattliga domstolsmöten och annat). Så är det faktiskt också bland de kloka i vårt land. Många är ändå kyrkans vänner, det är inte alltid något man talar högt om för då kan man nog få betala en del för det. Jag minns en debatt jag hörde mellan ärkeateisten Richard Dawkins och en kristen professor som heter John Lennox. Dawkins var uppenbart väldigt förvånad att en klok akademiker som han respekterade i så mycket också kunde vara kristen! ”men inte tror du väl på X och y och Z” frågade han och Lennox svarade att det gjorde han faktiskt, och gav kloka skäl till varför och så. Dawkins högmod där påminde rätt mycket om det där rådet.

Den viktigaste raden som sägs är ändå det de snopna vakterna som inte kunde förmå sig att gripa Jesus. Det enda de kunde säga var ”aldrig har någon talat som han”. Det är fascinerande ord. Det är som att de kommit av sig alldeles. I samma evangelium tänker jag också på kvinnan vid Sykar som sa ”här är en som sagt mig allt jag gjort, kan det vara messias?”, eller Petrus som säger ”Herre till vem skulle vi gå utom till dig, du har det eviga livets ord”.

Han är inte alltid frälsaren vi vill ha och verkligen inte den vi förtjänar, men frälsaren vi behöver. Han har det levande ordet som upprättar de fallna, botar de sjuka, tröstar de sörjande, låter oss lära känna Gud, stillar stormar och mycket annat. Man kan definitivt säga att ingen har talat som han.

Det är inte vad vi har för åsikter om Jesus som spelar roll utan hans tilltal till oss och vårt tilltal till honom. Det är tur det, att det inte är helt rätt tankar som räknas utan att man känt igen hans röst och vill svara. Det kan alla klara av. En måttstock på den kristna tron är alltid att den är till för alla, det är inte fråga om att ha speciell insikt eller så utan bara att vända sig till sin frälsare.

Hans tilltal till oss kan innehålla mycket. Det innehåller definitivt vårt namn. Det namn som sades tillsammans med hans i dopet. Det innehåller helt klart jag älskar dig, för det är det som står mellan raderna i hela evangelierna och i skapelsens omkring oss, det innehåller jag förlåter dig. För Jesu kristi skull har vi fred med Gud. Och maten är klar, idag vill han bjuda oss till bords med sig vid sin nattvards, till upprättelse och förnyad gemenskap.