Här är min lilla predikan från igår på askonsdagen. Med korstecknande med aska och med dalstorps konfirmander närvarande.
Askonsdagen 2019
Vi får höra i episteltexten, som är en lite konstig text där de mest räknar upp namn, att de fastade och då talade Gud till dem, den heliga Anden talade till dem, och så fick de förstå lite hur de skulle göra för att följa Guds vilja just där och då.
Fastan är en speciell tid i kyrkans år. Paulus och de andra fastade nog från all mat eller så, att fasta handlar om att lägga undan sådant som distraherar så att man kan se klarare på livet. För moderna människor räcker det långt att lägga undan telefonen en stund, plötsligt vara själv med sina tankar. Vi behöver fördjupas för att stå stadigt i livet.
Då kan Gud också få lättare att komma till tals med oss. Kanske är det ofta så att Gud talar till oss mycket mer än vi tror men vi lyssnar dåligt för vi är så långt borta från oss själva.
Idag ska vi få ett korstecken i aska tecknat i pannan, och jag kommer säga ganska kärva ord när jag tecknar det. Aska är en dubbel symbol för aska är ju dels det som blir kvar efter branden. Det är tänkvärt. Vi får tänka att det har med sig en fråga till oss om vad som har bestående värde. Hur vi ser på sakerna vi omger oss med och hur vi hanterar dem, hur vi ser på pengar och status som lätt blir alldeles för viktigt, hur vi behandlar människor omkring oss som lätt blir alldeles för oviktigt för oss. Hur vi behandlar oss själva och djupen inom oss, hur vi relaterar till Gud.
Askan är också ett tvättmedel, eller det var det förr innan de hade tvättmedel. Fastan är en tid då söndagarna till att börja med handlar om att kämpa mot det onda i världen och inom oss själva.
Jag tänker på en episod i Narniaboken om kung Caspian och skeppet Gryning. Där är Eustace en riktigt jobbig person som på grund av sådant han gjort har blivit en drake, rent bokstavligt.
Eustace i skeppet gryningen har blivit en drake, genom en förbannelse – i hans fall girigheten bland annat. Han har blivit lurad av synden.
Han försöker bli kvitt sin eländiga drakkropp, den gör honom så ensam, så olycklig, han är så plågad av insikten att han blivit ett monster. Och han möter Aslan, det stora lejonet, narnias motsvarighet till kristus. När han har kämpat länge och väl och rivit på sin drakhud, säger Aslan till honom att HAN måste klä av honom. Han tar sina vassa lejonklor och river av de stora drakvingarna. Det gör fruktansvärt ont. Och Aslan river av hans hud och allt. Till sist vräker han honom i vattnet i en källa och när han kommer upp därifrån är han människa igen.
Kämpa mot det onda, på det sättet blir vi medvetna om hur djupt det sitter.
I slutet av fastan förstår den som kämpat med det onda att vi är hjälplösa inför det på egen hand, det går inte att sluta vara en drake genom att riva sig i huden och det går inte för oss syndare att få ett kärleksfullt hjärta på egen hand. Men där vid fastans slut är Jesus Kristus den som gör det åt oss, dör på korset för att ge nytt liv åt allt. Han ger oss det nya livet, gör oss på nytt till människor.
Snart får den som vill ta emot ett korstecken i aska i pannan och höra orden:
Kom ihåg, o människa, att du är
stoft och att du åter ska bli till stoft. Omvänd dig
och tro evangelium.
Jag säger inte:”ta nu och skärp dig”. Utan ”omvänd dig och tro evangelium” -det betyder ”öppna ögonen, våga se hur illa det är ställt med dig, och vänd dig sedan till Gud, lita på att han är din räddare. Han är den som räddar det han säger är värt att rädda, och där ingår du.
Lämna ett svar