Jag snubblade över dessa vackra ikoner och undrade vad de föreställer. Då hittade jag denna berättelse!
Gerasimus var en munk på 400-talet som levde med ett 70-tal munkar i öknen öster om Jeriko, nära jordanfloden. De levde hårda liv, sov på sävmattor, hade inga dörrar på cellerna och levde under sträng tystnad. De levde på vatten, bröd och dadlar (?) och Gerasimus som varit lockad av en irrlära som ung levde ännu striktare som botgöring för detta. Så långt allt normalt, åtminstone för en ökenfader…
Men en dag mötte Gerasimus ett lejon som röt i smärta över en tagg i tassen. Gerasimus var givetvis hjälpsam, drog ur taggen och förband såret, som ni kan se här.
Lite överraskande följde lejonet Gerasimus hem och blev hans husdjur! Det här känns för övrigt bekant från åtminstone en serie om Bamse. Ännu märkligare var att lejonet omvände sig från sitt liv som rovdjur och levde på bröd och grönsaker i klostret!
Alla i klostret måste ju ha en uppgift och lejonet fick vakta åsnan och skydda den då den betade. En dag då lejonet sov kom en handelsman förbi och stal åsnan! Och då fick förstås lejonet skulden, de trodde den återfallit och ätit upp sin vän. Jaja, det finns botgöring för sådant också. lejonet fick helt enkelt ta över åsnans arbete med att bära vatten från floden.
Månader senare kom handelsmannen förbi med åsnan på vägen. Lejonet kände igen sin vän och röt så skrämmande att han flydde och lejonet kunde återvända till klostret med åsnans rep i munnen och handelsmannen kameler i släptåg. Munkarna förstod att de dömt lejonet förhastat och Gerasimus gav lejonet namnet Jordanes.
När Gerasimus dog några år senare lade sig Jordanes på hans grav och vrålade i sorg och slog huvudet i marken. Till slut rullade han över och dog där på sin husbondes grav.
Du får avgöra vad du tänker om den här berättelsen. Är det ett underverk eller from fantasi eller kanske rentav en berättelse om hur Kristus har förmåga att förvandla även de mest hopplösa fall till lärjungar?
Lämna ett svar