Igår hade vi två fina familjegudstjänster med barnkör och allt. Vi har ett tag nu på vintern firat gudstjänsterna inne i församlingshem och sockenstuga och det har jag tyckt om. Plötsligt så känns det inte alls som att man är så få när man fyller ut i stort sett alla stolar eller kanske till och med får hämta fler för att alla ska få sitta. Jämför det med känslan i 200 tomma platser…
Jag utgick delvis från olika bilder av Maria, särskilt i Ljungsarp där Ulf var med och talade om en kyrka i Egypten där många människor sett visioner av Maria. Det som står nedan här är ändå rätt ok tycker jag. Det finns mycket viktigt att ständigt upprepa om människans värde och om Jesu identitet så då fick det bli det. Hoppas det är till glädje för dig.
Jungfru Marie bebådelsedag 2019, familjegudstjänst i Dalstorp och Ljungsarp
Visa och berätta om olika bilder av bebådelsen.
Det är ett under som sker. Men när det händer under så tycker jag gott man kan stanna upp och tänka lite på hur underligt det är med mycket ”vanligt”. Till exempel när ett barn kommer till världen, då sker det verkligen ett under. Även om man vet hur det går till och vetenskapen kan förklara väldigt mycket så finns det också något obegripligt. En människa som inte fanns, men som nu finns. Det är underligt.
Det där är ju inget nytt, och när man är ett litet barn så blir man, om allt går rätt till och föräldrarna klarar av sin uppgift, översköljd av kärlek och kramar och det sägs ibland att av allt beröm man får i livet så har man fått det mesta före fem års ålder eller vad det nu är för ålder. Allt man gör är ofattbart, man lär sig gå, man säger några ord, man kan le och så vidare.
Det där avtar med åren tyvärr. Det är ju bra för jag skulle tycka det var konstigt att få beröm för att jag kan gå eller tala, då skulle jag undra vad ni har för förväntningar på mig egentligen. Men det är också så att vi behöver andras bekräftelse.
Det som vi får påminna oss om är att vi är underverk nu också. Vi är alltjämt komna ur Guds skaparhand vare sig vi är små eller stora. I grund och botten är det fortfarande obegripligt att vi finns, att vi andas och sjunger och försöker förstå varandra och att kroppen fungerar som den gör och allting. Inte ett dugg övernaturligt men ändå väldigt underligt och förunderligt.
Jag tycker gärna man ska tänka den tanken innan man börjar tänka på det som är speciellt just med Jesus när han blir till genom den heliga Anden.
(Här får jag infoga att jag också talade en hel del om att jag hade en mariabild på väggen i den tid jag beslutade mig för att bli präst och att den påminde mig om att Gud vill använda oss alla på olika sätt med de gåvor vi har)
I bibeln händer det att änglar talar till människor men aldrig har de talat som till Maria. ”Var hälsad du högt benådade, Herren är med dig”. Vi kan gott få ta till oss något av det vi med för även vi har funnit nåd hos Gud och Gud vill verka i oss för det goda. Men det är ju också olika. Maria ska föda ett barn som är Guds son. Det är faktiskt obegripligt.
Det sägs att det finns två tillfällen i evangeliet där evangelisterna tystnar för att det inte finns några ord att ta till, och som man därför inte heller gjorde några bilder av i vördnad för det oerhörda. Det ena är när Jesus återuppstod, man får bara komma till graven efter att det redan skett. Det andra är detta när Jesus Kristus blir till i Marias mage.
Men vi vet ju att vi andra är hälften av mamma och hälften av pappa i våra kroppar. På samma sätt har man alltid menat att Jesus är både Gud och människa på samma gång. Det är omöjligt men ändå går det inte att tänka att det är på något annat sätt. Jesus är inte bara låtsasmänniska utan vet verkligen hur det är att vara människa. Han vet hur det är att vara barn, och hur det är att vara vuxen. Att ha roligt och njuta av det fina i livet, och hur det är att ha det svårt och kämpigt. Och samtidigt är han också Gud och har makt att hjälpa oss, förlåta oss när vi gör hemska saker, vi kan be till honom och både lita på att han förstår och att han kan hjälpa på sätt som en människa inte ens kan komma på. I honom möts liksom himmel och jord. Och vi får lära oss från honom både hur en människa ska vara och hurdan Gud är. Om man undrar vem Gud är, för Gud kan man ju inte se! Då ska man tänka på Jesus, hur han har omsorg om de han möter, bryr sig om de som andra glömmer, känner de han möter (på något konstigt sätt) och vill räkna alla som sina barn, vare sig man är barn eller har blivit ett vuxet barn.
Predikan avslutades med att vi bad Margareta Melins dikt ”jag är fin”:
Lämna ett svar