Vi hade i vanlig ordning ett pass med konfirmanderna där vi dramatiserade Jesus kändaste liknelser. Detta måste väl anses vara det mest klassiska av konfirmandupplägg men också väldigt viktigt. Om detta handlar dagens bloggpost.
Vi dramatiserade liknelserna om sådden i olika jordmån, om den barmhärtige samariern, om fariséen och tullindrivaren, om det förlorade fåret och om den förlorade sonen.
Givetvis fiskar jag ju då lite efter om konfirmanderna känner igen berättelserna från tidigare. Och om man får tro efter hur de svarar så gör de i regel inte det.
Min kollega Ulf sa något om att vi får fundera på vad som händer med synen på kristen tro när folk inte kan liknelsen om den förlorade sonen. Där presenterar Jesus i en enkel berättelse ett fantastiskt porträtt av Guds barmhärtighet, förlåtelse och kärlek. Det som händer om vi INTE känner till Gud såsom Jesus beskriver Gud är att vi uppfinner en egen bild istället, och då kommer vi med stor trolighet att hamna i gudsbilder som är hårdare och mer är inriktade på att man får vad man förtjänar.
Och förmodligen är det redan så att många tror att det är just en sådan rätt-ska-vara-rätt-gud vi tror på i den kristna kyrkan. Vi har ju till och med själv lätt att hemfalla till såna gudsbilder!
Jag har funderat mycket på det och tänkt att jag nog måste tala betydligt oftare om den förlorade sonen framöver. Både för att göra liknelsen känd och förstås också för min egen skull, för att påminna mig om att det är en nådig och barmhärtig Gud jag tror på, sen till vrede och rik på kärlek.
Vad tror du själv? Har du några spaningar i hur kunskaperna om Jesu Fader ser ut? Eller andra tankar om detta?
Lämna ett svar