Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Berättelsen alla måste kunna

Vi hade i vanlig ordning ett pass med konfirmanderna där vi dramatiserade Jesus kändaste liknelser. Detta måste väl anses vara det mest klassiska av konfirmandupplägg men också väldigt viktigt. Om detta handlar dagens bloggpost.

Vi dramatiserade liknelserna om sådden i olika jordmån, om den barmhärtige samariern, om fariséen och tullindrivaren, om det förlorade fåret och om den förlorade sonen.

Givetvis fiskar jag ju då lite efter om konfirmanderna känner igen berättelserna från tidigare. Och om man får tro efter hur de svarar så gör de i regel inte det.

Min kollega Ulf sa något om att vi får fundera på vad som händer med synen på kristen tro när folk inte kan liknelsen om den förlorade sonen. Där presenterar Jesus i en enkel berättelse ett fantastiskt porträtt av Guds barmhärtighet, förlåtelse och kärlek. Det som händer om vi INTE känner till Gud såsom Jesus beskriver Gud är att vi uppfinner en egen bild istället, och då kommer vi med stor trolighet att hamna i gudsbilder som är hårdare och mer är inriktade på att man får vad man förtjänar.

Och förmodligen är det redan så att många tror att det är just en sådan rätt-ska-vara-rätt-gud vi tror på i den kristna kyrkan. Vi har ju till och med själv lätt att hemfalla till såna gudsbilder!

Jag har funderat mycket på det och tänkt att jag nog måste tala betydligt oftare om den förlorade sonen framöver. Både för att göra liknelsen känd och förstås också för min egen skull, för att påminna mig om att det är en nådig och barmhärtig Gud jag tror på, sen till vrede och rik på kärlek.

Vad tror du själv? Har du några spaningar i hur kunskaperna om Jesu Fader ser ut? Eller andra tankar om detta?

Kommentarer

6 svar till ”Berättelsen alla måste kunna”

  1. Profilbild för Elisabeth Johansson
    Elisabeth Johansson

    Det var nog inte så dumt att få lära sig tio guds bud i skolan! Det och söndagsskolan har inte skadat mig i alla fall! Hälsn. Elisabeth

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Nej det är mycket som det är bra att ha fått med sig!

  2. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    rätt-ska-vara-rätt: Så tycker ju den andra sonen som stannat hemma. När jag här på liknelsen slits jag mellan sympati för fadern som välkomnar den förlorade sonen och sympati för den andra sonen, som gjort rätt, men fel…

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Så kan man absolut känna.

  3. Profilbild för Markku Hirn
    Markku Hirn

    Men fadern då? Det är tillsynes lätt att identifiera med den förlorade sonen eller tom den hemma varande sonen. Men vi som är vuxna, vi som har ansvar för vår familjer, arbete, vänner och världen?
    Vi växer från sonens position till faderns. Plötsligt axlar vi ett enormt ansvar . Plötsligt det är vi vilka är världens trädgårdsmästare .
    Som läget är för stunden ,med all plast i valmagar och världshaven , se det mörkt ut. Vi har felat med vårat ansvar. Men även vi i faderns roll, kan göra bot så som den förtappade sonen gjorde och rädda och hela världen. Det låter enormt , men har vi någon alternativ?

    Trots våran inte alltid så snäll uppväxt och besvikelser under livets gång , det är vi som ska ha fadershjärtat.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Så har jag nog inte tänkt på det. Men när du nu säger det så. Det talas mycket i politiken nu om att vara den vuxne i rummet men det verkliga vuxne ska kunna hantera både nåd och sanning till förlorade söner och skötsamma medmänniskor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.