Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

8 blandade tankar på söndagen

  1. Glad söndag kära läsare!

2. Idag är det midfastosöndagen och jag tror nog jag ska lyckas ta mig iväg på gudstjänst i eftermiddag i Ölsamma missionskyrka men  jag tjänstgör inte idag.

3. Temat för söndagen är ”livets bröd” och det är förstås Jesus själv som säger att han är det levande brödet som kommit ner från himlen för att ge världen liv i evangelieläsningen. Det känns som timing att det är just nu som min fru har satt igång med surdegsbakandet igen efter rätt långt uppehåll.

4. Jag har haft den stora glädjen att sova ute med mina båda äldsta döttrar i ett vindskydd häromnatten. Lite orolig i förväg för att de skulle frysa eller nåt (det är ju ändå mars) men det gick jättebra. Vindskyddet ifråga låg förresten vid den vackra hjälmåleden i Dalstorp, jag har paddlat förbi där många gånger tidigare.

5. Präst är ibland ett variationsrikt arbete. I fredags var jag först och träffade ett sorgehus för att sedan fortsätta ut i hagarna i Hulared för att såga färska träbitar att tälja i med NÄSTA omgång scouter, denna gång från Ölsremma, i veckan som kommer.

6. Och för att fortsätta med variationen så ska jag sjunga glada visor av Ulf Peder Olrog på vår trivselträff i församlingen en liten stund före täljandet.

7. Nu är det sommartid då alltså. Nu med möjlighet till förändring i sikte så tror jag egentligen inte jag gillar tidsomställningarna något vidare. Framförallt så stör det livet mycket i livet med småbarnen.

8. Vad gör du idag? Skriv en rad och berätta!

Kommentarer

30 svar till ”8 blandade tankar på söndagen”

  1. Profilbild för Rebella
    Rebella

    Jag ska ta mig till en kyrka som vad jag förstår har mycket hög klass på kyrkomusikerna – men de DRÄNKER församlingssången med en fantastisk massa orgeldecibel, så det känns som jag sitter där ensam fast jag inte gör det.
    .
    Jag smider strategier. Sitta långt fram. Klaga min nöd för tjänstgörande präst. Det sistnämnda resulterar förmodligen i något av a) inget alls b) musikerna blir sura. Jag får väl axla visselblåsarsuperhjältecapen … fast de som är där kanske trivs med att slippa höra sig själva? Isåf fattar jag ingenting av folk.

  2. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Ja, det blir skönt att från 2021 slippa tidsomställningen. Om det sedan blir permanent sommar- eller vintertid är mindre viktigt.
    Snart högmässa, sedan besök av goda vänner. Sjöisen krymper snabbt.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Ingen is här sedan länge nu.

  3. Profilbild för Rebella
    Rebella

    Det var rimligare volym på orgeln denna gång. Fortfarande kanske väl hög men rimligare. Nu kanske det mest var andra skäl till att församlingen inte lät så mycket. Som att svenskkyrkligt folk normalt inte är så högljudda som i Ansgar.
    .
    Asså detta verkade helt rimligt.
    .
    Faktiskt. Om jag blir stammis kanske det går att stärka upp församlingssången på nåt sätt. Inofficiell liten psalmsångarkör utspridd i bänkarna … om man bestämmer psalmerna så tidigt att det går, det kanske man inte gör? Men bara om jag verkligen blir stammis.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det låter fint. Det är en lurig grej ibland det där med kantorer och hur de förhåller sig till församlingssången. Jag tror nog ändå att det alltid är bra om folk får höra sig själva sjunga, åtminstone i längden.

  4. Profilbild för Rebella
    Rebella

    Nu hörde jag mig själv. Men inte så mycket av de övriga. Då är det ändå rätt mycket folk i den kyrkan! (Visst är det väl märkligt att de innerstadskyrkor jag besökt som haft mest folk – okej, Klara och Katarina är ju extremerna. Men därefter kommer de som fortsätter med relativt traddigt format. Det är de församlingar där ”fotfolket” ännu är starkt, kanske, och kan säga ifrån vad de vill ha? Där för lite folk finns för att hålla ordning på prästerskapet, börjar de experimentera?)
    .
    Om man inte får höra resten av församlingen, sjungs det ännu svagare. Det tror jag. Om församlingen bär, kan man vara tyst ett par takter pga skräp i halsen eller vad som helst och man vet ändå precis var i psalmen man är. Orgeln är ett stöd, visst. Men det är inte samma sak!
    .
    Pratade lite med prästen efteråt. Hen såg paff ut och sade efter en kort paus att orgelnisten har svårt att [insert nån spejsig teknisk term, som lät som att man diskuterat ämnet fast helt utan medvetenhet om att det är ett problem, med betydelsen att] anpassa ljudvolymen för hen hör själv inte just församlingen. Kan så vara!
    .
    Här kommer folk sent, sade prästen. ”De kommer när kyrkklockorna ringer.” Mao är det svårt att se ut var det sitter folk att ta stöd av. Jag kan bara gissa, utgå från var det såg ”tättbefolkat” ut förra gången.
    .
    Jag har precis fått in i kroppen att tämligen diminutivt buga för processionskorset. När jag gör det här, framstår jag verkligen som extremt högkyrklig!
    .
    På vägen från altarring och tillbaka kan man, om man vill, passera dopfunten. Jag får lust att ta med ett glas, fylla på vatten på muggen och ställa i dopfunten 😛 okej, jag ska hålla i mig. Jag ska inte.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det där med där församlingen bär hålls prästen i schack tror jag är väldigt sunt för effekten blir ju att det faktiskt är församlingens gudstjänst och inte prästens. Jag vet ju väldigt lite om stockholmsgudstjänster men jag misstänker att man vurmar mer för att det ska få vara anonymt i kyrkan i staden, och kanske är det bra att gå in utan att bli överfallen av en välkomnare men åtminstone om man återkommer så behöver man få bli tilltalad för att känna att man är med tror jag.

      Roligt att du bugar för korset och så. Tråkigt med kantorn för hör de inte församlingen vore det väl rimligare att sänka volymen då.

  5. Profilbild för Rebella
    Rebella

    Just det sociala är en annan aspekt. Där är jag inte riktigt ännu. Jag snokar gärna lite först … får se om jag är mogen för kyrkkaffe nästa gång eller inte. Jag kunde förstås välja att gå in inte genom sidodörren utan huvudingången, och se om där står någon för att säga hej och sätta en psalmbok i handen på mig 😛
    .
    Den första frikyrka jag nosade på lät mig snoka ifred utan att antasta mig för mycket. Jag var nog där fyra gånger innan jag sade ett ljud till någon. Men i och med att de sjunger ut, och själva kyrkorummet är mindre, och orgeln inte spelade överdrivet högt, så känner man att de bär gudstjänsten. Då måste inte jag bära. Det är jätteskönt. Nu har jag känt mig tvingad, eller nåja, men iaf. Jag har checkat upp gammalkyrkligt introitus ”Sänd ditt ljus och din sanning” rätt grundligt, inte så det sitter som berget men iaf. När jag inte vet att jag kan lita på att de övriga bär, känns det som att jag måste.
    .
    Men jag kan ha genomskådat något. I kyrkan finns tre orglar: pyttig kororgel, en på en sidoläktare, och största orgeln längst bak. Jag börjar misstänka att det kanske är sidoläktarorgeln som normalt används – där stod iaf en sångsolist sist, då borde väl orgelnisten också varit där. Det är väsentligt mycket färre folk på den sidan. Vill man inte att församlingsljuden ska bli dränkta ska man nog, av två skäl, sätta sig på den andra sidan! Det är iaf en teori värd att testa.
    .
    Organisten sitter ju väldigt nära piporna så det är faktiskt inte orimligt att orgelisten inte hör församlingen. Eller?

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det känns lite sorgligt när du skriver att du får kliva in och ta ansvar för psalmsången det första du gör när du kommer in i en ny kyrka. Ändå bra gjort av dig förstås men det säger väl tyvärr något om våra församlingar. I frikyrkan har de nog i regel ett välgrundat förhållande i att alla måste vara med och ta ansvar för sång och sånt liksom allt annat i församlingen. Tror jag.

  6. Profilbild för Rebella
    Rebella

    Det är ungefär så det har känts från första början. Och det är ett stort skäl att att jag inte pallat … en massa ställen.
    .
    Nu har jag lärt mig liturgin – först den där kyrkan med bara 85+ (där saker f.ö. funkar rätt annorlund nu). Nåt år senare Ansgar. Ett halvdussin besök där samt kanske lika många poddar (om jag inte räknar de där jag mest bara lyssnat på predikan.) Samt förstås en massa adderat hattande … jag har nog inte ”pluggat in” något alls förut faktiskt, öht. Vad som vore värt att plugga in har varit alldeles för svårbedömt.

    I nuvarande ställe vet jag att de kör gammalkyrkligt introitus. Jag vet att denna ”Sänd ditt ljus” är den vanligaste. Värt mödan. Samt det enda som jag inte redan kan (under fastan, annars vet jag inte hur mkt av ”serie a” som sitter, utöver ”gröna serien” då).
    .
    Det är väl ett problem i sammanhanget att jag kan noter. Långt ifrån a vista men jag har mycket gott stöd av dem. För fem år sen hade jag inte sjungit alls på en massa år, och knappt sett en not på ännu längre. Behöver jag kan jag försöka ta mig fram i okänt material – om inte melodin är alltför knepig hajar man oftast mha ackorden vart den är på väg, jag ser om det stegar i skalan eller gör hopp (hopp prickar jag inte). Jag KAN. Men det är förskräckligt ansträngande. Särskilt för några år sen. Bättre nu, när gamla färdigheter är avdammade.
    .
    Det var nog en av de allra största poängerna med Ansgar för mig. Uppräckten hur skönt det var att bara kunna luta mig bakåt och STRUNTA i att jag inte kan Niceaenum för de bär mig var så otroligt skönt, att det berättade för mig vad som var jobbigt på annat håll.
    .
    Efter några besök i Ansgar mellanlandade jag i Ersta kyrka. Den prästen är pensionerad nu men han är (åtm. liturgiskt) rätt högkyrklig. Gudstjänsten följde samma mall som i Ansgar inkl. samma sjungna halleluja mellan evangelium och predikan. F.a. samma ordning på delarna, och säga vad man vill om den högkyrkliga rytmen men tack vara den lär man sig fort känna vad som följer på vad! I Ersta är församlingen inte så högljudd (märkligt att de gamla diakonissorna inte gastar mer, de kanske är lärda att inte ta för mycket plats) men jag kände ”det duger. Jag kan luta mig mot Ansgar”. Och det kändes som att jag kunde det. Sen sommarstängde Ersta kyrka …
    .
    Jag borde förmodligen träna på att inte bära psalmsång. Vara tyst en halv vers, bara för att. Jag tycker väl helt enkelt att den tystnaden, när församlingssången inte hörs, är för pinsam för att riktigt palla den.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jag sympatiserar djupt med dig i detta. Jag har ju liksom alltid på mig att leda sången men det är väldigt skönt att slippa ibland.

  7. Profilbild för Rebella
    Rebella

    Att psalmsången blir svag när det är glest i kyrkan är en sak. Men genomsnittlig svenskkyrklig bänknötare släpper rätt få decibel ifrån sig öht. Jag undrar varför.
    .
    Lite har det med ålder att göra. Gamla röster är sällan så starka. Men det kan inte vara bara det.
    .
    Antingen har det alltid i SvK funnits en massa folk som bara ”följer med” men när det blir svagt inte hjälper till att bära. Eller så har folk tystnat för varje ändring som beslutats ovanför deras huvuden. Att Fader vår brukar ljuda kraftigare än Vår fader är en vanlig iakttagelse. Jag trodde nog att VF är för orytmisk, tills den första frikyrka jag gav en chans visade mig att den går att talköra perfekt – om församlingen kan den. Det är inget fel på VF. Den bara kom minst 30 år för sent.
    .
    Att folk sätter sig så glest är det första jag skulle vilja åtgärda. Men det lär ju knappast gå.

  8. Profilbild för Rebella
    Rebella

    … eller så krävde 42 års högmässa mindre av folk än 86:an. Och 42:an mindre än den där från sent 1800-tal.
    .
    Folk kanske helt enkelt mestadels inte har varit särskilt aktiva i kyrkbänkarna?

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det ligger nog något i det. Den där liturgiska förnyelsen som ville att församlingen skulle med. Psalmerna däremot måste man ju sjungit antar jag. Jag blir ofta väldigt förvånad över vad lite psalmer även ganska vana personer kan, särskilt som jag själv har väldigt lätt att ta till mig nya melodier och rentav tycker det är roligt.

  9. Profilbild för Rebella
    Rebella

    Psalmerna lärde sig ju folk i skolan förr … när slutade man med det?

  10. Profilbild för Rebella
    Rebella

    Hamnar det på dig att leda sången? Det brukar ofta orgelnisten göra från orgelpallen.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Tja, man känner ju sitt ansvar att klämma i.

  11. Profilbild för Rebella
    Rebella

    Aaaah … ja. Jo. Hajar, ang. ansvar för att klämma i. Det är där vi hamnar i lite samma sits, typ, om än av olika skäl.
    .
    Jag tror det är rätt olika hur lätt man har för att lära sig melodier. Är övertygad om att ett stort skäl till att jag ännu är såpass skraltig notläsare är att jag inte behövt. Att melodierna fastnar. Men sen tror jag faktiskt att man memorerar sämre om man står och läser noter. Jag funkar iaf så. Det jag bara imiterar och sjunger, det fastnar bättre. När jag var barn fanns inga noter i psalmboken – upplevde du det så att du minns det? Det var nog för- och nackdelar med det.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jag funderar i alla fall ofta på hur viktigt det är att skicka med noter i agendor och på sånglappar. Jag är gehörslärd från början på fiolen men sedan har jag ju använt noter en massa med. Men med rösten kan jag inte klara alla intervall rätt på egen hand prima vista.

  12. Profilbild för Rebella
    Rebella

    Den ”utsocknes” tanten bredvid mig på kyrkkaffet idag går normalt till Missionskyrkan (säger hon, alltså en Equmeniaförsamling som än har kvar mycket identitet som Missions). ”I Svenska kyrkan klarar man sig ju inte numera om man inte kan läsa noter” var hennes kommentar.
    .
    Noterna får en nog lätt att känna att man borde kunna sjunga även melodier man inte kan. Finns inga noter är det bara att vara tyst och börja försöka sjunga med småningom, genom att lyssna …

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Tänkvärt det hon sa. Jag brukar tycka att vi har väl skral gudstjänstmusik i församlingen men det är ju bra också om den är lätt att kunna få nöta in.

  13. Profilbild för Rebella
    Rebella

    Jag har aldrig besökt nån sån där taizé-mässa. Där är väl själva poängen att musiken är repetitiv så man fort kommer in i det, eller har jag missförstått nåt?
    .
    Vi kanske borde återgå till ett fixt ordinarium istället för psalmer att välja fritt …?

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Taize har verkligen en bra ingång, både meditativt och faktiskt karismatiskt i det att man tror anden kan tala när vi mediterar över något bibelord i sång. Ett mer liturgiskt förhållningssätt till musiken. Frågar du mig så föredrar jag den sortens musik som är integrerad i gudstjänsten framför ”vanliga” psalmer alla dar i veckan. Men så ser inte gudstjänsterna ut där jag verkar och jag vet inte riktigt hur det ska kunna bli mer så.

  14. Profilbild för Rebella

    Det låter som en tanke. För den här psalmsångsbaserade lutherska andligheten, den faller när vi a) inte längre lär oss en massa psalmverser i skolan b) sjunger allt mindre. Och samtidigt c) skaffar allt fler psalmer att välja bland.
    .
    Om vi har ca 60 helgdagar på ett år, säger vi. Och varje sjungs fem psalmer. Det är 300 st. Okej att några kanske kan återanvändas, så kanske 250 psalmer? Det är faktiskt hysteriskt många.
    .
    Kasta bort psalmboken? och sen bygga upp sångrepertoar i och med församlingen, som långsamt utökas? Det börjar låta lockande med en fix repertoar som återkommer på samma söndag varje år …

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      I praktiken används långt färre psalmer än så skulle jag tro. Undrar om vi kommer upp i hundra ens, det blir att man anpassar sig väldigt mycket ändå efter att folk inte kan så många.

  15. Profilbild för Rebella

    Så gör ni hos er, alltså.
    .
    Jag har hoppat runt för mycket för att kunna bedöma. Min uppfattning är att man inte tänker så … jag ska göra liten twitterenkät.

  16. Profilbild för Rebella

    Det verkar som att folk tänker väldigt olika här. En del försöker använda hela psalmboken … inte under ett och samma år förstås men iaf. Din inställning, är den möjligen lite lågkyrklig funderar jag.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Följer omröstningen med intresse! Det är förvisso svårt att bedöma hur många det verkligen blir när man fått med alla julpsalmer och allt vad det kan vara men mitt intryck är som sagt att folk inte kan så värst många psalmer och anpassar efter det. Annars finns det verkligen många bra i boken.

  17. Profilbild för Rebella

    https://twitter.com/Rebellaundrar/status/1125304661857198080

    Två huvudlinjer: man anpassar sig efter vad församlingen kan, resp. ”vi ska lära dem”?

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jag tror i praktiken ingen kommer ifrån att göra båda. Sedan kommer det an på en massa annat som vad man har för musiker och hur församlingen funkar över huvud taget. Spännande med din undersökning tycker jag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.