Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Doften av en kung

Såhär predikade jag igår på palmsöndagen. Tyvärr så fick jag aldrig med mig den där dockan jag talade om så det fick bli lite löst prat om den istället men det tror jag gick fint. Sedan glömde jag visst kvar mitt manus i Ljungsarp när jag åkte mot dagens andra gudstjänst i Nittorp så där fick jag tala fritt från hjärtat och det kändes faktiskt riktigt fint. Jag tror att det till och med blev samma innehåll mer eller mindre 🙂

Hoppas detta kan vara till glädje för dig.

Palmsöndag 2019, i Ljungsarp och Nittorp

Idag firar vi inledningen av den stilla veckan med palmsöndag. Och jag är rätt väl förberedd faktiskt för jag har fått småfira den hela veckan med skolbarnen som varit på påskvandring i församlingshemmet i Dalstorp och i kyrkan i Grimsås.

Där hade vi gjort som en väg av tyg på ett bord och så hade vi såna här dockor. Det fanns en jesusdocka och en åsna (eller kanske häst, vad vet jag) och så fick barnen ta egna figurer ur en låda och ställa längs vägen som folksamling. Vi hade också små tygbitar som mantlar att lägga framför honom och små utklippta blad av papper som de fick strö på vägen också. Och så sjöng vi ”se vi går upp till Jerusalem”, idag har vi sjungit en festligare inledningspsalm för palmsöndagen är trots allt på många sätt en glädjedag.

Det var inte många minuter vi kunde lägga på det för vi skulle ju fortsätta med allt som hände i Jerusalem också men man hinner ändå tänka en del när man ska berätta fritt för olika åldrar säg 15 gånger.

I vår bibeltext så står det en massa andra saker utöver själva intåget. Vi får möta Lasaros igen, och Martha, som förstås jobbar i köket i vanlig ordning, och så systern Maria. Maria smörjer Jesus med doftande balsam. Judas blir ju sur och undrar vad det ska vara bra för. Det påminner mig om något som ofta händer i samhället. Så fort någon gör något bra och helhjärtat så dyker det ofta upp kritiker som tycker att det hade funnits ännu viktigare saker att göra. Skänka pengar till de fattiga till exempel! När du hör någon som kritiserar på det sättet så tänk på vad Jesus gör, han försvarar Maria och säger att det hon gjort var något gott, man behöver inte alls jämföra det med andra viktiga saker, det var gott i sig själv, det är det alltid när vi gör något fint och helhjärtat. Jesus säger att hon har smort honom till hans begravning som ska komma men det var nog inte alls det hon tänkte på när hon kom med sin olja. Hon har smort Jesus till kung. I bibeln kröner man inte kungar utan det ska vara en profet som smörjer dem med doftande olja. Smorningen var tecknet på deras gudagivna uppdrag. Här är det värt att notera att det är Maria, en kvinna, som är profeten, den som förstått vem Jesus är och som vill berätta det för alla människor, precis som det är när det är kvinnor vid graven som vittnar om Jesus.

Sedan drar Jesus fram och var han än kommer så doftar det ljuvligt. Man skulle känna igen en kung på lukten faktiskt! Här kommer nu en ödmjuk och enkel man ridande, men han doftar som en kung. En påminnelse om att det finns mer hos honom än man först ser.

När vi satte ut dockorna längs vägen så kunde man ju tänka på vem man själv skulle vara i folkmassan som tog emot Jesus. Vad har jag för förväntningar på honom? Vad för slags kung tror jag att han är?

I resten av påskspelet så var det det här som levde vidare genom alla de andra scenerna. Jesus red ju in som en kung men vad var han för kung? På många sätt infriade han inte förväntningarna, han led och dog istället. Smord till kung men också till sin begravning. Men senare ska det visa sig att han är den som är Herre över liv och död.

Vår episteltext idag är en väldigt fin och central text och den talar om att Jesus inte vakade om sin egen ära eller sitt eget anseende eller bekvämlighet utan klev ner allt längre ner i djupet. Blev människa som vi, delade skam och vanmakt och ångest med oss på korset. Det är den vägen han går när han går in i Jerusalem. Och han säger ju också att vi ska likna honom i det.

Idag när vi är i kyrkan så finns det ju faktiskt en väg här också. I tankarna kan vi ha palmsöndag varje vecka för det ser egentligen likadant ut här. Ibland blir det extra likt Jesu intåg om det till exempel skulle vara konfirmander som går in i procession med korset i täten. Jesus kommer till oss när vi är samlade till gudstjänst. Och vi står liksom där längs sidorna och tar emot honom. Fast ännu hellre kanske vi skulle gå med i tåget allihop, för kyrkan är ju egentligen skaran av alla som slår följe med Jesus. Han vill ju att vi ska vara hans lärjungar allihop. Ibland går vi på altargången också, för att läsa något eller ta emot nattvarden. Det där med att det är en väg här är förresten inte något jag hittat på, det är så våra kyrkor är tänkta. Som en väg att komma nära Gud, symboliserad av altaret här framme. Vårt mål, Guds rike. Att gå på en altargång är som en bön bara det, så fiffigt är det med kyrkorum.

Det är också ett väldigt bra sätt att tänka om tro. Jag har ju en blogg som man gärna får läsa som heter just Vandra Vägen. Tanken är att tron på Gud är som en vandring, en process. Man kan inte vara färdig på en gång och vi kan ha kommit olika långt men det som spelar roll är inte det utan vartåt man är på väg. Vi har evigheten på oss så det är inte bråttom på det sättet. Tron är en vandring tillsammans med Jesus, att be till Gud och försöka leva sitt liv i samklang med det man ber. Motsatsen blir som vi ofta tänker att det handlar om att ha rätt tankar om Gud, ha förstått allting rätt. Det är som sagt lärjungar Jesus vill ha. Och då är det skönt att lärjungarna i bibeln är så risiga på att förstå eller klara av det de ska eller våga stå för sin Herre eller vad det kan vara. De är väldigt ofullkomliga men de är med Jesus och han har tålamod med att allt möjligt bra kan hända med det mest hopplösa fall.

(sedan gjorde jag lite improviserat ett tillägg i stil med:)

Vi får också komma ihåg att Jesus red in mottagen och åtföljd av sina vänner men han kom faktiskt för allas skull, även för sina fiender. För att de också ska bli hans även om de inte är det ännu. Så kom ihåg det om du känner att du har svårt att vilja be eller söka Gud eller följa hans vilja.

 

 

Kommentarer

2 svar till ”Doften av en kung”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Vi har evigheten på oss så det är inte bråttom på det sättet. – En viktig och drabbande insikt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.