Igår kväll firade vi skärtorsdagsmässa i Dalstorp och avslutade den med att klä av altaret allting som tecken på Jesu avklädande av allt, till och med livet, för vår skull under den dag som är idag, långfredagen. Här är min predikan från igår, hoppas den kan vara till glädje. Trogna bloggläsare känner igen att berättelsen om Theseus och Skiron funnits på bloggen tidigare.
Skärtorsdagen 2019, Dalstorps kyrka.
Visst har ni de gamla grekiska myterna aktuella för er? Jag råkade snubbla över en berättelse om den mäktige grekiske hjälten Theseus, han som besegrade Minotaurus i labyrinten på Kreta. Nåväl, innan han kom dit så mötte han många olika vidunder och fiender. Det berättas att en gång när han vandrade uppe på svåra bergsstigar så spärrades plötsligt hans väg av en jätte som hette Skiron.
Skiron blockerade vägen vid ett brant stup och sa att han vägrade släppa förbi Theseus om han inte betalade lösen, böjde knä för honom och tvättade hans fötter. På det svarade förstås Theseus med att putta ner honom för stupet och gå vidare.
Så var den sagan slut. Inte så konstigt att inte den blev den mest kända kanske? Men det som vi kan tänka på nu är att Skiron verkligen är påträngande om att förbipasserande ska tvätta fötterna på honom. Varför behöver han ens det? Han är ju mitt i ödemarken? Det handlar förstås om samma sak som att han ville man skulle böja knä för honom och betala lösen till honom, de ska erkänna att han är överlägsen och att de bara duger som tjänare åt honom.
Att tvätta fötter var ju en praktisk fråga för har man gått i sandaler hela dagen behöver man ju tvätta sig men kulturellt så kom det att handla om underlägsenhet. Att tvätta fötter var därför en slavuppgift. Johannes döparen säger ju en gång om Messias som ska komma att han inte är värdig att knyta av honom sandalerna, jag har förstått att en lärjunge skulle tjäna sin herre i allt men DÄR gick faktiskt gränsen. Jag tror inte Jesus kunde begärt det av någon av sina lärjungar!
Men Jesus. Han tvättar lärjungarnas fötter. Och han säger till sina lärjungar att de ska ta emot det från honom, och att de ska ta efter och tvätta varandras fötter. Att tjäna andra är nämligen inte alls ett tecken på underlägsenhet säger Jesus, det kan istället vara att uttrycka kärlek!
Fundera vidare på vad det skulle kunna finnas för motsvarighet i ditt liv. Hur kan du och jag vara sådana som inte månar om att vara stora utan om att vara kärleksfulla? Det blir säkert jobbigare ju mer vi försöker översätta det till konkreta situationer. Notera att det inte alls handlar om att vara en dörrmatta som folk kan göra vad som helst mot utan att av egen fri vilja använda det man har för annat än sin egen skull.
Det verkligt konstiga med den här texten om Jesu sista måltid med lärjungarna, den i johannesevangeliet, är att själva måltiden inte finns med över huvud taget! Inget om något bröd eller någon bägare men tvättningen före maten! Jag ska berätta varför för er. Johannes är en listig författare och ersätter det ena (alla som läste hade säkert hört på annat håll om den sista måltiden) med det andra, för att förklara vad nattvarden verkligen betyder.
Jesus visste att hans stund hade kommit (och ni som brukar lyssna på mig vet nu att det betyder stunden då han ska korsfästas) och han älskade sina egna till slutet. Det kan också översättas ”fullkomligt” och vi ska förstå varför.
Jesus tog av sig manteln. Det är klart han gör men ordalydelsen finns på liknande ställen i evangeliet och då står det om att han lägger ner… sitt liv. Och så tvättar han lärjungarnas fötter. En del, som Petrus, har svårt att ta emot det han gör som gåva och det kan man känna igen sig i på olika sätt. Jesus säger att om han inte tvättar Petrus har de inte gemenskap med varandra. Sedan han tvättat färdigt tar Jesus upp sitt liv igen, förlåt, sin mantel.
Nattvardsorden handlar ju om Jesu kropp som ska brytas och hans blod som ska rinna för alla skull, brödet och vinet hör ihop med och förklarar det som ska hända med korsfästelsen, lite på samma sätt är det med detta.
Jesus ska lägga ner sitt liv, sedan ska han tjäna världen med en helt orimlig kärleksgärning på korset, som ska rena världen från all synd. Han måste inte, men han gör sig till allas tjänare i sin stora kärlek till oss. För att rädda oss till sig. Han ska älska oss till slutet, han ska älska oss fullkomligt. Och sedan ska han ta upp sitt liv igen på den tredje dagen.
Det var väldigt mycket som stod mellan raderna där! Så är det i johannesevangeliet för det mesta. Säkert hör allt detta ihop mycket med dopet också men det har jag inte riktigt fått grepp om, men där blir vi ju tvättade och samtidigt förenade med Jesus själv, till gemenskap med honom.
Vi har haft påskvandringar med skolbarnen och det som är min starkaste insikt från de vandringarna i år har mycket med nattvarden att göra. Vår vandring slutade i år med lärjungarna i Emmaus som möter Jesus uppstånden men inte förstår det, inte förrän han bröt brödet med dem igen. När vi dukade bordet med samma nattvardskalk och bröt likadant bröd så märktes det tydligt hur mycket den måltiden liknade den från skärtorsdagen.
Det finns har jag märkt i våra trakter en ganska stor skepsis mot nattvarden, man förknippar den kanske med en ganska gravallvarlig och dyster stund med Jesus innan han grips, och det ligger ju något i det men det är verkligen inte hela sanningen.
När vi som nu lever efter uppståndelsen samlas vid bordet så liknar vi mer lärjungarna i Emmaus. De upptäckte att de var tillsammans med den uppståndne som mättade dem med livets bröd. Där två eller tre är samlade i hans namn så är han här ibland oss. Och liksom han var det då så är han det nu för att ha gemenskap med oss och tjäna oss. Tvätta våra fötter om och om igen när vi smutsat ner oss i livets gyttja men han gör det med glädje för han vill samla oss kring sig på nytt i kväll och komma oss nära. Få ge uttryck för sin kärlek och sin omsorg om oss. Ett flyktigt ögonblick kanske men det kan tyckas men ett sådant ögonblick kan förändra allt.
Lämna ett svar