Igår var det skolavslutningar även i Dalstorp, som på så många platser i Sverige just nu. Jag brukar försöka berätta någon enkel men bra berättelse, utan att på något sätt ge mig in på saker som kan ge rektorn problem eller så. Skolavslutningarna är ju trots allt inga gudstjänster så i vanlig ordning anpassar jag vad jag säger efter talomständigheterna.
Men efter att ha dragit den här berättelsen några gånger i dagarna känner jag att jag hade kunnat säga lite mer så jag tar det här på bloggen. Varsågod, ett skolavslutningstal och en fristående fortsättning:
Sommaravslutning 2019
Två vänner som var ute och gick, de blev osams. Den ene slog den andre. Det gjorde ont i magen och ont i hjärtat. Den slagne skrev i sandstranden ”idag har min vän slagit mig”. Men de fortsatte tillsammans. Efter ett tag kom en stor hund och sprang mot dem. Det fanns en stor sten de kunde fly upp på, den som varit dum innan klättrade upp men den andre var inte lika bra på att klättra, och hunden kom närmare. Då hjälpte den förste sin vän upp och så var de i säkerhet tills hundens ägare kom och tog hand om den. Då tog den som nu blivit räddad och högg in i stenen (inte vet jag hur det gick till för det är svårt och tar lång tid) ”idag har min vän räddat mig”.
Då frågade den andre: innan skrev du i sanden, och nu skriver du i sten, varför?
”Jag skrev i sanden att du slagit mig för det vill jag helst glömma, vågorna och vinden gör att de orden snart är borta”. Men att du räddade mig vill jag alltid komma ihåg och vara glad för så det skrev jag i sten”.
Det är så med livet att allt som har hänt har ju hänt, det kan vi inte påverka.
När ett skolår är slut så är det säkert många viktiga saker som man måste ta till sitt hjärta, härliga minnen och viktiga kunskaper. Och så kanske det finns jobbiga händelser som man mer får skriva i sanden och hoppas att de suddas bort från minnet rätt fort.
Och så ligger ju en sommar framför, hoppas att det ska innehålla mycket härliga minnen för livet att skriva i sten i hjärtat. Men jag vet också att det säkert sitter en och annan som är orolig inför sommaren och tycker det är svårt för att det är jobbigt hemma eller vad det kan vara, då får man skriva de sakerna i sanden i hjärtat och spara de fina stunderna när de kommer.
Det finns förresten en i bibeln som skriver i sanden en gång och det är en viktig berättelse men den får vi ta en annan gång. Nu vill jag önska er alla en så god och härlig sommar som det bara kan bli!
—- Fortsättningen!
Jag nämnde i förbigående att Jesus också skriver i sanden vid ett tillfälle. Det är när man kommer till honom med en kvinna som ertappats med äktenskapsbrott och de sätter honom i den omöjliga situationen att avgöra om hon ska stenas eller inte. Friar han henne är han slarvig med lagen, håller han med om steningen har han fått slå in på en hårdhjärtad linje som annars var honom främmande i torah-frågor.
Jesus sitter och skriver i sanden. Vi vet inte vad han skriver men kanske är det hennes brott han skriver där? Precis som i vår berättelse? Visst har det hänt, och visst var det fel men det får ändå till slut blåsas bort i vinden och den skyldige får en ny chans.
Sedan följer ju att Jesus säger att den som aldrig syndat ska kasta första stenen, och ingen gör det för någon syndfri finns ju inte. Utan han själv då, men han har valt att skriva brottet i sanden istället för att kräva att hon ska sona synden själv.
Vad tänker du om detta? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar