Det har blivit dags att avsluta den ohyggligt populära serien om antikens sju underverk. Nu till det enda underverk som mer eller mindre uttalat är med i själva bibeltexten!
Artemistemplet i Efesos. Det enda av de sju underverken som verkligen nämns i bibeln är Artemistemplet i Efesos. Det dyker upp i samband med att Paulus besöker staden (i apostlagärningarnas kapitel 19). Det går ganska bra för Paulus att predika där och han verkar där i två års tid. Det står bland annat detta (som satt spår i senare förbönspraxis i tider av kyrkans historia):
Gud gjorde märkliga under genom Paulus; man tog till och med dukar och plagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka, och då blev de kvitt sina sjukdomar, och de onda andarna lämnade dem. (apg 19:11f)
och också denna lite oväntade händelse:
Några kringvandrande judiska andeutdrivare tog sig också för att uttala herren Jesu namn över sådana som hade onda andar. De sade: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus förkunnar.” Så gjorde sju söner till en viss Skeuas, en judisk överstepräst. 15Men den onda anden svarade dem: ”Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?” 16Och mannen som hade den onda anden i sig for på dem, övermannade dem alla och tilltygade dem så illa att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga. 17Detta blev känt i hela Efesos bland både judar och greker, och alla greps av fruktan, och herren Jesu namn blev ärat. (apg 19:13.20)
Men sedan börjar då allt detta som har med Artemis och templet att göra. Artemis (eller Diana som hon hette i Rom) var jaktens gudinna och levde i regel i ödemarken och jagade. Män som råkade se henne i badet eller så fick gruvliga straff och såväl hon som hennes prästinnor levde i sträng kyskhet. Just den lokala kulten i Efesos var dock rätt annorlunda.
Här hade hon mer drag av fruktbarhetsgudinna. Hennes tempel var enormt stort (bekostat bland annat av den rike kung Croesus) och det var därför det betraktades som ett av underverken. Invånarna i Efesos var också väldigt engagerade i kulten till hennes ära. När nu Paulus verkat ett tag och egentligen just tänkt åka därifrån så händer detta :
23Men just vid den tiden blev det ett allvarligt upplopp med anledning av Vägen (Notera detta kära läsare, de kristna kallades fortfarande Vägens folk). 24En silversmed som hette Demetrios tillverkade artemistempel av silver och skaffade därmed hantverkarna avsevärda inkomster. 25Nu kallade han samman dem och andra som hade samma slags sysselsättning och sade: ”Ni vet att vi har den här verksamheten att tacka för vårt välstånd. 26Men nu både ser och hör ni att den där Paulus har fått en mängd människor att ändra sig, inte bara här i Efesos utan i nästan hela Asien, när han säger att gudar som vi gör med våra händer inte är några gudar. 27Det är inte bara vårt hantverk som riskerar att få dåligt rykte, vi kan också befara att vår höga gudinna Artemis tempel mister sitt anseende och att hon själv blir berövad sin storhet, hon som hela Asien, ja hela världen, dyrkar.”
28Vid dessa ord blev de ursinniga och började ropa: ”Stor är den efesiska Artemis!” 29Hela staden råkade i uppror, och från alla håll rusade folk till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchos, två makedonier som var reskamrater till Paulus. 30Paulus ville då gå in och tala till folket men hindrades av lärjungarna. 31Några i provinsrådet som var hans vänner skickade också bud till honom att inte visa sig i teatern. 32Där ropade alla i munnen på varandra. Mötet var förvirrat, och de flesta visste inte varför de hade kommit dit. 33Men några ur hopen satte Alexandros in i saken när judarna skickade fram honom. Han ville hålla ett försvarstal och gav tecken till tystnad. 34Men när man upptäckte att han var jude började alla på en gång ropa: ”Stor är den efesiska Artemis!” och höll på så i ett par timmar.
35Stadens sekreterare fick folkmassan att lugna sig och sade: ”Efesier, finns det någon människa som inte vet att staden Efesos vårdar den höga Artemis tempel och stenen från himlen? 36Ingen har förnekat detta, och därför skall ni hålla er lugna och inte göra något överilat. 37Männen som ni har fört hit har varken skändat vårt tempel eller hädat vår gudinna. 38Om Demetrios och hans hantverkare vill föra talan mot någon, så finns det en domstol som sammanträder, och det finns ståthållare. Där kan folk anklaga varandra. 39Men är det något mer ni yrkar på får det avgöras av den lagliga folkförsamlingen. 40Efter vad som har hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror, eftersom vi inte har något att anföra till försvar för denna oordnade sammankomst.” Med de orden fick han mötet att skingras.
Silversmederna (som visst var en ansedd grupp i staden enligt historikerna) är rädda om både sin ekonomi och sin Guds anseende och piskar upp en arg mobb. Paulus vill gå dit men blir hindrad och till slut får någon myndig person gå dit och säga att det där får de väcka åtal om i domstol och bete sig som folk istället för att härja på detta vis. Och så lugnar de ner sig, Paulus blir inte lynchad och reser så småningom vidare mot nya platser.
Vad säger du om denna rafflande skildring av ett möte med Efesos tempelreligiositet? Skriv en rad och berätta!
Lämna ett svar